lillalois

Hur mycket föräldraledighet man tar ut, när och vem som gör det verkar vara ett känsligt ämne, i alla fall på Familjeliv :p.

Jag tror ändå (kanske hoppas) att det är något som många tänker igenom väldigt noga och brottas med. Hur länge har man råd att vara hemma? Hur länge ska barnen gå på förskola? Hur får man ihop vardagen? Så jag tänker ändå beskriva hur vi har tänkt angående detta.

Jag tror att förskolan fyller en utmärkt funktion för barn när det kommer till samspel i grupp, pedagogiska aktiviteter, självständighet och mycket mer. Självklart är valet av förskola/dagmamma viktigt och därför hoppas jag att Uppsala erbjuder det som känns rätt för oss när den dagen kommer. För mig är förtroendet för pedagogerna mycket viktigare än om förskolan ligger i vårt närområde. Jag gick på lite olika förskolor som barn men minns särskilt en fröken, Ulla, som jag hängde i hasorna på. Hon hade alltid så mysiga kläder som man kunde ”snuffsa” med, hon var oerhört snäll och jag som många gånger föredrog vuxenkontakt fick sitta i hennes knä på personalmötena. En pedagog som kan ge en sådan känsla av trygghet och flexibilitet hoppas jag kunna ge Lovisa! Andra förhoppningar jag har på en framtida förskola är små barngrupper, vettiga aktiviteter där varje barn får utvecklas, utevistelse och bra mat. Gärna lite schyssta lekkompisar också :)

Men även om vi hittar den här drömförskolan så känns en heltidsplats inte barnvänligt. Jag vet att det är så verkligheten ser ut för många men det känns inte rätt för mig. Lovisa är vårt barn och jag vill kunna ge henne mer kvalitetstid med oss än några få vakna timmar på kvällen. För dens skull vill jag inte ta ifrån henne det en förskola kan ge, men det ska vara roligt och givande att gå dit! Just nu känns 15h/vecka vettigt men det visar sig väl längre fram vad som passar just henne.

Att vara hemma med barn är absolut inte billigt, även om Sverige har en väldigt generös föräldrapenning! Jag kan också erkänna att om jag ”bara” skulle vara hemmaförälder i flera år så skulle jag gå under… Jag skulle bli fruktansvärt frustrerad, uttråkad och fantasilös. Precis som att förskolan ska vara givande så ska ju tiden med föräldrarna inte gå ut på måsten och irritation över att man går miste om ”vuxenstimulans”.

Vi har nu valt att inte ta ut någon föräldrapenning under Lovisas första år, då vår SGI ändå är skyddad och man har rätt att vara hemma hur mycket man vill. Under den här tiden lever vi på sparpengar samt att Älskling arbetar vissa perioder. Vi bor också väldigt billigt i och med att ettan fortfarande känns funktionell nu när lillan inte har krav på eget rum och en massa leksaker. På det här sättet kan vi skjuta på förskolestarten och även ge henne kortare dagar. Jag som säkert kommer fortsätta vara egen företagare/student är ju inte beroende av en arbetsgivare men Älskling kommer snart påbörja sin ST och då gäller det att man har ersättningsdagar kvar för att kunna ”kräva” föräldraledigt. Om jag kommer in på veterinärutbildningen så kommer de korta dagarna förhoppningsvis vara självreglerande, schemat ger stort utrymme för självstudier hemma som kan göras kvällstid då Älskling ändå är hemma. Då kan ersättningsdagarna ge Lovisa en extra pappadag i veckan och långa sommarlov med båda sina föräldrar hemma.

För att jag ska få lite ”vuxenstimulans” det här första året har även mamma och mormor erbjudit sig att passa Lovisa och hundarna några timmar varje vecka vilket verkligen uppskattas. Jag tror att umgänge över generationerna är väldigt nyttigt för barn och detta är också människor som hon redan nu träffar dagligen och känner sig trygg med. Mammas flexibla schema kommer säkert även i framtida erbjuda Lovisa mycket kvalitetstid med sin mormor istället för långa dagar på förskolan.

När det kommer till jämställdhetsdelen i föräldraledighet så tror jag att vi lyckas jämna ut det med tiden. Vår ursprungsplan var att Älskling skulle vara föräldraledig första året då jag skulle plugga, på så sätt skulle vi båda få mycket tid hemma. Men nu när jag endast fick en reservplats valde vi att jag stannar hemma mest det här året och Älskling arbetar så många veckor som behövs för att vi ska känna att ekonomin är tillfredställande. Sedan när han börjar en vanlig tjänst kan han arbeta 3-4 dagar/vecka istället för heltid och jag som pluggar får redan mycket tid hemma. Vi kan också spendera sommarloven tillsammans vilket känns väldigt värdefullt, både för oss och för Lovisa.

Några läsare har kanske tips på hur man får ihop bra vanor och tider med sina små?