Sleeping beauty
Vår lilla dotter har bestämt sig för att endast somna utomhus, en regel med ytterst få undantag.
Det är lite jobbigt när hon tokskriker inomhus men å andra sidan skönt med ett knep som alltid fungerar. Kan inte låta bli att le åt henne när man går där, ibland flera varv runt kvarteret för att få till en lite djupare sömn. Hon kan vara vansinnig inomhus, skrika ändå från tårna och verka otröstlig. Men så fort hon känner den friska luften blir hon tyst… Sen tar det några sekunder innan hon ler och somnar… So predictable! Och underbar såklart!
Jag undrar vem som är mest grundlurad i den här situationen? Hon som somnar på tre sekunder så fort man tar ut henne eller vi som vandrar varv efter varv med en bebis inlindad i duntäcke varje dag. Alla är ju i alla fall nöjda, det kanske är huvudsaken :p
