lillalois

Nätterna här hemma börjar bli sena... Inte bara för oss vuxna utan även för Lovisa. I början när vi pratade om bra sovtider så tyckte vi att "sent" (jämfört med många andra familjers rutiner) var positivt för oss. Om Lovisa somnade runt 20/21 så fick hon lite tid tillsammans med Älskling trots att han kom hem från jobbet vid 17.30 ibland. Det gav också mig sovmorgon eftersom Lovisa sover till 09 (sååå skönt!). Så denna "rutin" kändes bra och vid den tiden på kvällen somnade Lovisa självmant, utan krångel, varma bad, pyjamas, metoder eller något annat som vi aldrig skulle klara av att följa :p

Men nu börjar det bli väldigt sena kvällar och det har fått mig att tänka till... Jag vet att Lovisa sover som bäst när vi själva lägger oss för natten, och när Älskling arbetar är det inga problem att krypa till kojs vid 22 om Lovisa kräver det. Men nu är vi helt lediga, har inga tider att passa och vill gärna njuta av den där nattliga "egentiden" (avskyvärt ord egentligen...). Då känns det jobbigt när även hon flyttar sovtiden senare och senare. Ofta samlar vi på oss en liten do-to-list som vi tänker att vi kan röja undan när hon har somnat, och om vi påbörjar den vid 23 så blir vår egen sovtid helt sjuk...

När man sedan läser om barns sömn så kan jag inte låta bli att fundera på om vi resonerar rätt? I sömn-böckerna står det mycket om att "barn som lägger sig tidigt sover bättre", "barn som lägger sig tidigt sover mer, även på dagen", "barn som lägger sig tidigt och går upp tidigt är friskare och klarar skolan bättre senare i livet" osv... (Källa = tveksam bör tilläggas.)

När man börjar diskutera skolbarn så tycker även jag att tidiga kvällar är en självklarhet, då har man ju en morgontid att passa och vara utsövd till. Men ett spädbarn? Om Lovisa sover 21-09 så får hon ju 12 timmars sammanhängande sömn? Amningspauser såklart men det räknar jag inte... Mycket solljus får hon ju också med tanke på att vi är ute mycket om dagarna. Så är det rätt eller fel? Borde man försöka flytta fram hennes sovtid för att göra "rätt"?

Jag har full förståelse för att rutiner underlättar för många, även för barn. Men rutiner har aldrig varit min grej... Och tanken är ju ändå att Lovisa ska växa upp i "vår" familj, men vårt tankesätt och fungera i vår vardag. För mig är flexibilitet något eftersträvansvärt, låsta rutiner känns urjobbigt! Sedan är hon självklart en egen individ som kanske revolterar totalt någon gång, eller får oss att ändra vårt sätt att vara för att hon föredrar något annat. Men så länge Lovisa verkar nöjd så känns det ologiskt att försökta forma om oss bara för att "alla andra gör så". Att alla andra gör något betyder sällan att det garanterat är det bästa i alla hänseenden... Och Lovisa somnar betydligt mer odramatiskt om hon får somna när hon själv vill (även om hon idag var övertrött faktiskt, därav inlägget...). Men vanliga vardagar så somnar hon gott vid 20/21. Ibland röjer hon runt lite till och somnar när vi lägger oss, men alltid på gott humör. Skulle vi försöka söva henne vid 19 skulle vi få världens kamp och det känns inte heller logiskt eller rätt... Detta får nog bli en fråga till andra AP-föräldrar för att få lite fler infallsvinklar :)