Dessa drömhus...
Ja, nu är jag så där sugen igen, på ett hus. För en gång skull inte i ett hus för över 4 miljoner, en klar förbättring! Men än en gång i ett hus med gigantiskt renovringsbehov... I och för sig är det kanske det vi vill ha, ett hus att forma och växa med, gärna med lite medfödda egenheten. Men det svåra är alltid att avgöra vad som är ett "potentiellt underbart fynd" och vad som är en "potentiell katastrof"... Med ett utgångspris som känns hanterbart är det kanske inte lika riskabelt? Eller?
För övrigt så reflekterar jag lite över hur huvudet fungerar när man har kärat ner sig i ett hus. När jag tittar på hus som inte väcker någon känsla, som bara känns "okej" så räcker det med fel färg på köksluckorna för att huset ska kännas obeboligt. Men ett hus som jag har kärat ner mig i kan ha sprucket, oranget golv, gröna väggar där tapeten har släppt och turkosa luckor med mönster utan att det stör för fem öre. Det gräsligt fula känns helt plötsligt som "en del av charmen" och helt klart värt att bo i under renoveringen av drömhuset! Känns lite risky business att gå in i en husaffär med en sådan rosaskimrande attityd...
Men ändå: huset är supercharmigt ;)
Kommentarer
Trackback
