Nappstinens
Jag har pendlar mycket i min åsikt kring nappar. När Lovisa föddes tänkte jag "Stoppa in en napp! Allt för att hon inte ska sutta på tummen!". Jag suttade nämligen på tummen länge, väldigt länge... Men sedan insåg jag att man nästan alltid kan trösta henne även utan napp. Genom att bära, amma, gosa, leka osv... Dvs. tillfredställa det behov hon kanske "egentligen" har, eller bara ge henne lite mer uppmärksamhet. Säkert varierar sugbehovet hos olika barn, och vi kanske har fått en utan så stort sugbehov.
Jag har i alla fall mer och mer börjat känna mig lat när jag stoppar in nappen. Dvs. att jag ger henne det "näst bästa", eller föder ett beroende som hon egentligen inte har, bara för att jag inte orkar ta itu med det egentliga behovet. Jag vet att nästan alla barn använder napp och lägger inga funderingar på hur andra ska göra eller varför de gör det. Men eftersom jag känner att vi egentligen har vertygen för att skippa napp så kan jag inte komma ifrån tanken på att vi "latar oss" när vi använder den.
En del hävdar ju att barnet bli beroende av amning istället för napp, eller använder bröstet som napp i tid och otid. För mig känns inte det så problematiskt. Jag tycker inte att vi ammar "jämt" när vi är utan napp, Lovisa ammar ganska sällan nu och verkar väldigt nöjd med det. Jag ser heller inte problemet med att amma henne till sömns.
Hur man än vrider och vänder på det så lägger ju de flesta föräldrar tid på att natta sina barn, genom att gosa, läsa saga eller vagga dem. Varför inte amma? Det känns också lättare att vänja av vid amning än med napp, brösten följer ju med mig och det krävs samarbete för att kunna amma. En napp däremot tillhör barnet och det kan vara svårare att argumentera för borttagandet av napp. Jag tycker också att amning på kvällen och morgonen kan verka mysigt även när hon blir äldre, dvs. jag tror att jag kan vänta tills hon själv inte vill amma längre. Nackdelen med att amma till sömns är att Älskling inte kan byta med mig, men å andra sidan har Lovisa på sistone börjat somna ganska lång tid efter amningen, dvs. den är kanske inte så avgörande alla nätter.
En annan tanke som slog mig igår var att man med napp "skjuter över arbetet" på barnet. De flesta barn tycker att det är ganska jobbigt att sluta med napp när det är dags. Barnet är då oftast gammalt nog för att föräldrarna ska kunna förklara att det bara är för småban, att tänderna bli sneda osv... Barnet anses då vara stort nog för att själv göra arbetet med att somna och tröstas utan napp. Å andra sidan var det kanske för att själva slippa det arbetet som föräldrarna började med napp överhuvudtaget?
Jaja, vi kommer nog fortsätta stoppa i nappen då och då. Men jag försöker att vara uppmärksam på varför jag stoppar in nappen och vilka alternariv jag har. Vissa dagar tycker jag att det är det helt okej att "lata sig", jag kanske ändå är för trött för att vagga och sjunga på ett mysigt sätt och då är det nog bättre med napp så att alla blir glada :) Och ibland fungerar det inte att amma, bära, gosa och leka. Då tar jag också hellre nappen än en missnöjd bebis. Men om vi redan nu använder napp någon gång i veckan så borde det inte vara så svårt att ta bort den helt sedan, Lovisa borde ha hittat andra strategier för att bli nöjd och trygg. Det känns logisk just nu i alla fall :p Kanske resonerar vi annorlunda om en vecka då Lovisa kanske har fått ett sugbehov utöver det vanliga, eller den dagen hennes första mening blir "Ge mig napp!!". Det visar sig :)
Kommentarer
Postat av: Jennie - Mamma till Malva
Ni ska själva välja om ni vill ge henne napp eller inte och hur ni tröstar henne!
Vi ger henne napp som trygghet och efter det sugbehov hon har eftersom jag vill ej lära henne att få mat istället för napp.. Vi har även testat att ej ge napp när hon vill ha dne utan att gosa och mysa med henne iställer och det fungerar lika bra det. Nappen är eb trygghet flr henne nu och för oss med, därför får hon napp.. :)
Trackback
