lillalois

Just nu verkar det inte som att hon har koll på att hennes ljud kan ha betydelse för andra, men man kan ju låtsas :p Hon blir också väldigt ställd när man härmar henne, blir helt tyst och tittar förundrat på en.

Mormor har sagt nästan varje frukost "Lovisa kan du säga mamma? Mammammamamama!", Lovisa har kontrat med ett stort leende och pruttljud :) Och nu verkar det som att all mormors övning har varit förgäves för ordet Lovisa är närmast är faktiskt "pappa". Och inte bara "bappa" eller "dadda" som känns enklare utan några gånger har hon fått in ett klockrent "pappa". För mig känns P som en hård och svår bokstav men vad vet jag, länge sedan jag själv övade :p

De flesta saker här hemma heter "Babba" tror jag, det är det hon säger oftast när hon sitter och pillar själv. När hon har ögonkontakt med oss är det mer "mmm"-ljud.

Jag tycker att hon kanske säger "Ummummumm" när hon vill amma men måste fundera vidare på om hon faktiskt gör det varje gång eller om det är slumpen... Oavsett vilket är det superhäftigt med någon som försöker kommunicera med en! Tänk vilken ansträngning hon gör bara för att kunna tala "vårt språk", fabtastiskt vilken stark vilja små barn har att utvecklas!