Tygblöjor och EC Light

Projektet "sy egna tygblöjor" las ner när Älskling hittade superpriser på ebay, direkt från Kina. Nya, fräscha och samma märken som sedan skickas hit till Sverige... Men för en bråkdel av summan, jag är nöjd!

Vi köpte ett paket med 6 pocketblöjor till att börja med, tyvärr tog leveransen lite tid nu när det närmar sig jul. Men idag klickade Älskling även hem ett specialexemplar, en tygblöja med apor på. För de som inte känner Älskling kan det verka som ingen big deal, men eftersom han är smått fanatisk över just apor så tror jag att detta exemplaret kommer bli väligt uppskattat :)
På tal om blöjor har jag har också funderat på det här med EC, Elimination Communication. På EC Swedens hemsida står det beskrivet så här:

Det är ett sätt att via kommunikation med sin baby kunna förstå när han/hon behöver göra ifrån sig och då få chansen att erbjuda ett trevligare ställe än blöjan att göra detta.

Låter ju mysigt. Och krångligt?! Det går ut på att lära sig tolka bebisen signaler och på så sätt kunna sätta den på pottan i tid. En del använder aldrig blöja, någonsin, utan försöker förebygga och får nog en del fläckar här och var. Andra använder blöja ibland och en del, de som kallar sig EC Light, använder blöja men försöker ändå sätta barnet på pottan vid behov.

När folk säger "barnet visar när det behöver utträtta sina behov" har jag känt "ye right...". Jag kan verkligen inte komma på något som Lovisa gör innan hon kissar/bajsar som jag skulle kunna tolka som en signal för potta. I och för sig har jag ju heller aldrig kunnat notera när hon gör det eftersom hon har varit ett blöjbarn.

Hur som känns det som att nybörjaren får acceptera olyckor här och där, något jag helst avstår. Jag är helt enkelt för bekväm, och rädd om våra mattor, soffan, golvet, leksaker osv... För min del räcker det med att en olycka saboterar hela skötbordet för att jag ska känna mig smått äcklad.

Men så var det detta med EC Light, jag blev lite inspirerad när jag läste på Toadies blogg. Då har man alltid blöja på, dvs. slipper olyckor, men försöker ändå fånga upp det mesta på pottan. De flesta barn uträttar sina behov efter mat, sömn och lek sägs det. Ungefär som att rumrenshetsträna en valp tänker jag?

Under tiden som Lovisa ammades för kvällen så låg jag och tänkte på det där. Kanske skulle testa? Testa dör vi ju inte av? Någon potta hade vi inte tillgängligt så jag höll henne bara över vår toasits. Positivt tänkte jag "Det här går aldrig! Varför skulle hon kissa just nu liksom? Och på vår toalett, hon måste ju bli obekväm bara av att sitta här...". Ont om tålamod har jag också :p Men 30 sekunder senare kissade hon, på toaletten! Hennes mammas reaktion var: Coooolt! Snacka om bebisbubbbla... Men i alla fall, liiite coolt var det!

Självklart räknar jag inte med att nu kunna sluta med blöja helt och köra EC till 100%, det kommer jag aldrig hålla fast vid... Med jag blev allt lite sugen på att ta upp pottan från källaren och ge det ett försök, lightvarianten alltså.

Mamma sa "men inte ska väl en så liten behöva lära sig sådant" och den tanken har funnits hos mig med. Låt barn vara barn typ. Men när jag läste det här citatet på EC Sweden höll jag ändå med "Vi anser att våra blöjfria barn är lika mycket barn som de som har blöjor, skillnaden är att de ibland avbryter det de håller på med för att de vill gå på pottan istället för att bli avbruta för att få blöjan bytt.". Det ligger ju något i resonemanget att sitta på pottan eller att byta en blöja stör barnet lika mycket, det är bara olika metoder. Och varför då först öva några år på blöjor för att sedan lära om när man kan ta pottan direkt?

Kan vara viktigt att förtydliga att EC inte handlar om "potträning" och inte innehåller varken bannor eller beröm. Det ska inte vara en prestation att gå på pottan, det ska bara vara en naturlig del av vardagen.

Tål att tänkas vidare på...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0