Tortyrredskapen är framme

Det börjar kännas okej att säga "hundträningen går framåt" nu. Äntligen har vi fått lite tid att verkligen umgås med hundarna, ta långa promenader och gosa inomhus. Och viktigast av allt om man frågar Clara: vi kommer ihåg att ta med oss godis överallt!

Det är alltid svårt att själv se de där små förändringarna som kommer varje dag, särskilt eftersom man då och då får bakslag. Men häromdagen kom en granne till oss fram för att berömma lydnaden och det värmde :) Hon är en sån där fantastisk hundägare som kunnat läsa av när vi har en dålig dag och då tagit lite extra avstånd med sin hund. Gömt sig bakom en bil eller tagit en omväg :p Om hon visste hur mycket vi har uppskattat det! Jag har flera gånger tänkt gå fram och tacka henne men nu hann hon före med att initiera kontakt. Guldstjärna till henne!!

Men ska man gå runt och vara så där väluppfostrad måste man ju vara lite välskött också! Jag avskyr verkligen pälsvård (hundarna likaså, överfört maybe? :p) men nu är det dags. Claras päls börjar bli ganska lång så den ska redas ut, FURminator (bästa vertyget!) ska gå igenom båda hundar och sist men inte minst ska klor och tänder fixas. En gång har jag lämnat in Clara på Tassoteket och det var riktigt skönt! Det var en så fin och glänsande hund jag hämtade ut. Men anledningen till att hundarna inte är i sin glans dagar just nu stavas nog lathet och inte okunskap, dvs. bäst att bara ta tag i det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0