lillalois

I tisdags var jag helt övertygad om att lillasyster gjorde sig redo för att komma ut. Kändes precis som när Lovisa föddes, började med lite molvärk men ganska snart "riktiga" värkar och med lite viljekraft var de ju tyyyp regelbundna. Eftersom det gick så fort med Lovisa fanns det inte riktigt på kartan att det här skulle bli något utdraget, andra barnet "ska" ju till och med gå snabbare. Men värkarna fortsatte under dagen utan att bli vare sig mer intensiva eller regelbundna. Eftersom Karl arbetade dygnsjour på sjukhuset så valde jag ändå att lämna Lovisa och hundarna hemma hos mamma, dels för att slippa stressa om det skulle hända något under natten men också för att få bada varmt och vila lite ifred. På onsdagsmorgonen kom alla hem igen, värkarna fortsatte men inget mer... På onsdag kväll la det av helt och sedan dess har det inte känts ett dugg. Suck. Helt plötsligt känns det som att förlossningen nu är försenad och att vi går lååångt över tiden. Stackars oss ;)

 

I verkligheten är det idag 20 dagar till BF så vi får väl gilla läget och snällt vänta på att bebis ger sig på ett nytt försök att komma ut. Idag är hon i alla fall helt färdigväxt, skulle hon fötts i tisdags så hade det varit lite tidigt.

 

Positivt med vår lilla tisdagsövning är att vi nu vet att Lovisa sover hur bra som helst hemma hos sin mormor, allas väskor är packade om vi skulle behöva åka till sjukhuset och huset är städat om någon behöver komma hit och rota i våra skåp. Nu är även alla bebissaker uppe, amningskudden och trikåsjalen är nytvättade och babyskyddet sitter i bilen. Det enda kvar att önska är att den där uppsatsen till Lund ska skriva sig själv, sedan kan vi bebisgosa i lugn och ro.