lillalois

Brösten börjar göra riktigt ont, det här sprängfyllda fotbollsstadiet som de befinner sig i nu är inget skönt. Bebisen måste ju amma ändå men tyvärr känner jag inte att jag orkar med amnigen av Lovisa lika ofta som hon vill. Jag vill inte sluta amma henne men det blir svårt att förklara att hon gärna får amma, bara inte så ofta och så länge. Särskilt när man på alla sätt vill undvika att hon förknippar bebisens ankomst med negativa saker.

 

Tyvärr så är ju ofta jag som tröttast, och mest lättirriterad, på kvällen och natten då hennes behov av närhet och rutiner är som störst. En period innan bebisen kom så var Lovisa väldigt papppig och han kunde ta läggningarna ganska smidigt genom att läsa bok och mysa. Men nu när bebisen är här så har det blivit väldigt viktigt att mamma nattar, följer med till pottan, fixar kläder, borsta tänderna osv. Så ofta det går försöker jag tillmötesgå hennes mammighet, det är ju en enorm förändring här hemma och jag tycker nog att lite mammighet är en ganska "mild" reaktion ändå. Men amningen fixar jag verkligen inte på hennes villkor just. 

 

Vi har börjat prata om att även om vi kan amma ibland så gör brösten ibland för ont, då får man gosa istället. Responsen på detta har väl inte varit jättepositiv men ibland har det funkat efter ett tag att hålla om henne istället för att amma.

 

Ikväll var det verkligen en riktig lyckokväll! Började lite skakigt, Lovisa var kanske övertrött och vi försökte locka med att läsa bok med pappa som alternativ. Sedan bröt hon ihop lite över att behöva byta blöja och jag såg framför mig en ganska kämpig kväll. Sa till slut att hon gärna fick gå och lägga sig med mig men i så fall kan vi bara gosa, inte amma. Sagt och gjort klättrade hon upp i sängen, la sig till rätta, höll ett stadigt grepp om mina händer runt henne och låg där alldeles stilla. Jag låg och pratade en stund om hur mycket vi älskade henne, vad mysigt vi hade haft det idag och att vi kanske skulle åka till djuren på Skälby imorgon. Insåg efter några minuter att jag nog talade för döva öron, det lilla barnet sov som en stock :) Det kändes så oerhört skönt att kunna natta henne utan amning och utan gråt!