lillalois

Två nätter i rad nu har vi haft vaknätter och inatt verkar inte bli något undantag... Vi tyckte att vi hade ett sånt jäkla flyt fram till 22 ikväll!

 

Vi kände att vi verkligen inte orkade med en utdragen och påfrestande sövning, samt att vi behöver få tillbaka lite sömn och vrida dygnet åt rätt håll. Så för första gången körde på bilkortet vid sövningen klockan 21, att somna i bilen verkar vara det mest konfliktfria alternativet just nu. Vi körde till stallet och kollade, körde förbi en nyöppnad reko-butik vid Dämmet (ska undersökas närmare, verkar urmysig!) och till slut somnade hon så fint till sin barnskiva. Yay! Bar in henne utan en blinkning och var minst sagt nöjda med att äntligen få en kväll för oss själva.

 

Tjugo minuter senare vaknade hon, nu är klockan 23.30 och hon kör fortfarande fullt ös... Jag kräks av trötthet... Ingen idé att "tvångssöva" henne heller, då blir vi bara ovänner och inte somnar hon bättre för det. Så vi gillar läget, har tänt lite ljus och pratar om vårt framtida kök. Tur att Älskling har semester :)

Många upplever en lättnad när amningsperioden är över och jag kan hålla med om att det ibland känns lite påfrestande när ens kropp hela tiden är tillgänglig för någon annans behov. Största motivation till att det från början kändes rätt att amma både fritt och länge hittade jag hos Sagogrynet och Amningsbloggen som båda är duktiga på förmedla kunskap och inspiration. Att amningsnormen är väldigt snäv och att offentlig amning ibland disskuteras som något fult har knappast avskräck, det känns som ett bra val för oss och det räcker. 

 

Främsta anledningen till att amningen känns viktig är tryggheten och närheten som man får, men självklart också att man är garanterad en näringsrik kost utan krångel. Sedan är det väl en extra bonus att alltid ha maten med sig när man så dålig på att planera som vi är i vår familj :p Självklart hade vi anpassat oss om amningen inte var ett alternativ, men nu är det skönt att ha.

 

Idag var vi till exempel på en liten "vandring" (kom inte så långt, det började regna) söder om Kalmar och Lovisa var missnöjd i början (tandsprickning, wiii...). Lite mat- och gosboost fungerade utmärkt och vi kunde fortsätta att gå. Tips till andra som tänker kombinera vandring och amning i regn och blåst är dock en varm undertröja! Buurrr för kall mage... 

 

Vi har precis kommit hem från midsommarfirande i stugan och på Revsudden, är helt slut :p Kompletterar med bildtext lite senare men just nu räcker energin precis till tre bildinlägg. Härligt har vi haft det :)

 

Idag var vi väldigt pepp på att följa med Landkrabba på en vandring på södra Öland med fick avstå eftersom det blev lite för långt att åka med ett födelsedagskalas på eftermiddagen och en Lovisa som inte vill åka bil så långt. Men när vi väl insåg att vi inte skulle hinna följa med så var vi mentalt redan iväg och letade rätt på ett annat promenadstråk lite närmare stan.

Vi ville fotografera lite för att kunna göra ett kollage till mamma på födelsedagen och solen var på vår sida. Här kommer några favoriter:

Lovisa och Malva kom överens som vanligt :) Det är kul att se dem ihop eftersom de har träffats sen de var minismå och deras personligheter bara växer hela tiden. Trots att de utvecklas och lär sig nya saker så finns samma personighetsdrag hos dem som man kunde se redan på pyttesången på Öppna Förskolan. Häftigt!

Lovisa gick som vanligt all in i strumplästen, sprang runt, rullade i sanden, gosade med hundarna... Efter en kort tupplur i vagnen på vägen hem så mellanlandade vi hos mormor för jordgubbar med mjölk :) Hon hade ju redan sand precis överallt så varför vara restriktiv med jordgubbskladd? Barn ska få leka och kladda, skulle inte vilja ta ifrån henne det nöjet! :)

Men nu har vi att göra eftersom ungen lärt sig klättra :p Upp går bra, ner går ibland med huvudet före... Hon klättrar gärna från det ena till det andra också vilket gör att det kan bli lite höjd på stojigheterna. Hon verkar i alla fall nöjd, trots att hon dimper i backen lite för fort ibland.

Trots allt har vi fått lite vettigt gjort, tvättid och lite rensning i Lovisas lekhörna. Hittills har Lovisas leksaker varit placerade framför balkongdörren, den används ju ändå inte vintertid, men nu var det dags att öppna upp lite kände jag. En hel del flyttade ner i källaren och nu är det fri passage ut på balkongen. Gissa vem som blev på ett strålande humör då? Lolliboll!! Hon har gått på upptäcktsfärd där ute en bra stund nu, sorterar väl allt vårt skräp :) Balkongen är verkligen ingen stolthet för tillfället, vi har inte ens tagit bort julbelysningen liksom... Inte heller förra årets stendöda tomatplantor. Hur ska vi klara av en trädgård till hösten?! Jaja, Lovisa tycker balkongen är fantastisk och efter den här dagen är jag beredd att älska allt som gör att hon inte gråter.

Vi fick en rundvanding, ställde lite frågor och kände väl ett allmänt klickande :) Förskolan ligger nära, när vi bor i huset så har vi nog 15 minuters promenad i Lovisas takt. Avdelningarna är små, 10 småttingar och 15 lite äldre. Totalt 5 förskolelärare/barnskötare. Maten lagas på plats av en kock (som för övrigt verkar jättetrevlig). Deras gård var liten men de har tillgång till många grönområden runt omkring. Viktigast av allt kändes personalen mysig och vettig. Bordsbön och krista samlingssånger får vi väl acceptera, det blir nog folk av ungen ändå :p

Vi klurade lite på om hösten 2013 eller 2014 skulle bli bäst (svårt att få plats på våren). Antingen är hon 2 år och 4 månader om vi väljer sent 2013, alternativt 3 år och 3 månader om vi väljer tidigt 2014. Eftersom hon ändå ska gå max 15 timmar i början så känns det okej att börja vid dryga 2 års ålder, ångrar vi oss är det ju bara att skjuta på det. Men om hon skulle få syskon så känns sommaren 2014 ganska lagom för det (inte för att planering är vår grej...) och då känns det fel att skola in henne i anslutning till att en ny familjemedlem kommer. Jaja, just nu ansöker vi om sen höst 2013 i alla fall :)

Jag tycker att det är så fascinerande att se hur hon lär sig och hur trägen hon är. Hon kommer på något som hon vill göra och sedan övar hon idogt tills hon är klar. Ungefär som att hon en period hade dille på trottoarkanter. Upp och ner, upp och ner, upp och ner. Nu har hon bockat av det på sin to-do-list och tar trottoarkanter utan att fundera. Tänk om man hade den drivkraften att lära sig hela livet!