lillalois

Brösten börjar göra riktigt ont, det här sprängfyllda fotbollsstadiet som de befinner sig i nu är inget skönt. Bebisen måste ju amma ändå men tyvärr känner jag inte att jag orkar med amnigen av Lovisa lika ofta som hon vill. Jag vill inte sluta amma henne men det blir svårt att förklara att hon gärna får amma, bara inte så ofta och så länge. Särskilt när man på alla sätt vill undvika att hon förknippar bebisens ankomst med negativa saker.

 

Tyvärr så är ju ofta jag som tröttast, och mest lättirriterad, på kvällen och natten då hennes behov av närhet och rutiner är som störst. En period innan bebisen kom så var Lovisa väldigt papppig och han kunde ta läggningarna ganska smidigt genom att läsa bok och mysa. Men nu när bebisen är här så har det blivit väldigt viktigt att mamma nattar, följer med till pottan, fixar kläder, borsta tänderna osv. Så ofta det går försöker jag tillmötesgå hennes mammighet, det är ju en enorm förändring här hemma och jag tycker nog att lite mammighet är en ganska "mild" reaktion ändå. Men amningen fixar jag verkligen inte på hennes villkor just. 

 

Vi har börjat prata om att även om vi kan amma ibland så gör brösten ibland för ont, då får man gosa istället. Responsen på detta har väl inte varit jättepositiv men ibland har det funkat efter ett tag att hålla om henne istället för att amma.

 

Ikväll var det verkligen en riktig lyckokväll! Började lite skakigt, Lovisa var kanske övertrött och vi försökte locka med att läsa bok med pappa som alternativ. Sedan bröt hon ihop lite över att behöva byta blöja och jag såg framför mig en ganska kämpig kväll. Sa till slut att hon gärna fick gå och lägga sig med mig men i så fall kan vi bara gosa, inte amma. Sagt och gjort klättrade hon upp i sängen, la sig till rätta, höll ett stadigt grepp om mina händer runt henne och låg där alldeles stilla. Jag låg och pratade en stund om hur mycket vi älskade henne, vad mysigt vi hade haft det idag och att vi kanske skulle åka till djuren på Skälby imorgon. Insåg efter några minuter att jag nog talade för döva öron, det lilla barnet sov som en stock :) Det kändes så oerhört skönt att kunna natta henne utan amning och utan gråt! 

 

Kan börja med amningen av lillasyster och det är en riktig fröjd! Även om jag fortfarande ammar Lovisa så var jag inställd på en ny invänjningsperiod med den nya bebisen. När Lovisa var nyfödd så krånglade amningen ganska mycket, och länge. Dels gjorde det väldigt ont i början och Lovisa var ganska missnöjd de första dagarna då det kom för lite och sedan för mycket och oavsett var allmänt svårt att hitta rätt tag. Räddningen blev till slut amningsnapp och det fungerade jättebra men vi använde den ganska länge. Det var lite krångligt att komma ihåg nappen, tvätta och koka i fyra månader... Så nu sitter jag här och är ändå ganska förvånad över att amningen den här gången flyter på hur lätt som helst! Inget krångel, inget ont.

 

Lillasyster började amma redan minuterna efter att hon kom ut, fick ett bra tag och har varit hur nöjd som helst. Nu (två dygn efter förlossningen) börjar brösten anpassa sig lite efter den nya ankomsten så inatt har det varit lite fotbollskänsla över dem, då var det svårare att amma i sängen.

 

En annan sak som fövånat mig är hur flexibel amningen kunnat vara tidigt med lillasyster. Med Lovisa tog det lång tid innan vi fick till liggamning till exempel men den här tjejen har redan ammat i sängen, i sjalen, gåendes osv. Hur lätt som helst!

 

Att amma syskon då? Jag hade förväntat mig rejält med svartsjuka från Lovisas håll när bebisen skulle amma, men hon har varit väldigt generös :) Hon har inget emot att tandemamma och när den lilla gör ljud ifrån sig så tycker Lovisa också att bebisen nog behöver booba. Jag försöker att låta Lovisa amma så mycket som hon vill, för att behålla den positiva attityden, och hon ammar nog lite mer än vanligt. Men på nätterna är det lite jobbigt. Jag hoppas att Lovisa snart återgår till att sova gott om nätterna så att vi slipper ha diskussionen "snaaart ska du få". Mycket amning blir det!

 

Värkarna drog igång lite smått redan på måndag förmiddag, inte regelbundna men ganska rejäla. Eftersom det var falskt alarm sist så vågade jag inte hoppas alltför mycket på att detta var starten på riktigt, men det hade ju varit lägligt. Värkarna höll i sig över dagen och kvällen men först vid 24-tiden kände jag mig säker på att "snart kommer det en bebis!". Älskling, och ställföreträdande hembarnmorska, konstaterade att inte så mycket hade hänt men jag var ändå säker på tisdagsbebis.

 

Det logiska beslutet vid 24.00 verkade just då vara "vi städar!", så att vi kunde släppa in barnvakt med gott samvete och landa med bebis i rent hem. Vid 02.30 var vi klara och jag kände att jag nog kunde, och borde, försöka få några timmars sömn. Måste säga att jag var förvånad över hur lätt det ändå kändes med Lovisa hemma. Hon sov ju under det värsta men jag ammade henne några gånger på natten och det funkade bra med värkarna. Strax innan 06 var jag uppe igen, då gjorde det för ont för att ligga i sängen och vila. Jag hade verkligen förträngt hur ont det ändå gör med värkar... Inte "nära-döden"-ont men inte alls så mesigt som jag mindes det, kroppen är allt smart ;) Karl kunde inte hitta några hjärtljud från bebisen när han letade med stetoskopet och eftersom Lovisa hade påverkat CTG när hon föddes så bestämde vi oss för att åka in till förlossningen. Mamma ringdes in så att Lovisa skulle få sova kvar i sängen, tur att vi bor bara några minuters promenad från varandra.

 

Vid 06.30 satte vi oss i bilen på väg till förlossningen, 06.40 befann vi oss på förlossningsrummet, 06.45 kändes första krystvärken och vid 06.50 var lillasyster ute. Tidseffektivt! Måste säga att jag är jättenöjd med bemötandet på förlossningen i Kalmar den här gången! Hade det varit såhär vid Lovisas förlossning så hade jag inte varit lika lockad av hemförlossning som jag var den här gången. Nu kändes det tryggt att vara på sjukhuset, inte obehagligt och dränerande. Barnmorskan som tog emot oss, Susanne, var väldigt lugn och mjuk. Lillasyster var lite stressad inne i magen hon också, men inte alls lika mycket som Lovisa. Det var ganska skönt att slippa allt kaos runt omkring och "bara" få krysta ifred. Den här gången kändes jag mer närvarande och kunde själv känna att krystvärkarna kom, sen när jag kände att hon nästan var ute så var det inte helt lätt att avstå från att krysta bara för att värken tog slut. Man är ju ganska motiverad att få uuuuut bebisen ;)

 

Eftersom allt hade gått bra så kunde de lägga henne direkt på min mage, navelsträngen fick sitta kvar ett tag och vi kunde andas några minuter. Hon kunde amma nästan direkt och det kändes bra att kunna ge henne det istället för att hon skulle flyttas direkt till ett undersökningsbord långt bort. Och den här gången fick pappa klippa navelsträngen.

 

När det sedan var dags att undersöka mig och sätta några stygn så var min önskan om att få vara närvarande och utan bedövning inte längre aktuell, ungen var ju ute ;) Lustgas is the shit! Tog många djuuupa andetag och trippade iväg på molnen under tiden som barnmorskan sydde både här och där. En snabb förlossning är ju positivt på många sätt, men kroppen hänger inte riktigt med...

 

Jag tror att det som sammanfattar min och Karls upplevelse av den förlossningen är "vad lugnt det var". Allt kändes bara lugnt och tryggt och bra hela tiden. Jag mådde bra, bebisen mådde bra, Karls kunde fokusera på att stötta och njuta istället för att oroa sig.

 

När själva förlossningen var över så började väntan, denna eviga väntan på undersökningar och att sex timmar ska passera. Otålighet är verkligen vårt andranamn :p Men vid 14.30 så var den sista läkarundersökningen klar, vi fick checka ut och kunde promenera hem till en förväntansfull storasyster och hundarna :)

 

Två och ett halvt dygn efter förlossningen, två dygn hemma. Två totala nybörjare som tvåbarnsföräldrar, en total nybörjare till storasyster, en kropp som ska läka, amning som ska anpassas, ett hem som ska skötas och nu en tokförkylning på i alla fall tre av fyra familjemedlemmar. Det där hormonpåslaget efter förlossning som ska göra en lite speedad börjar avta i kraft, nu behöver vi krypa tillbaka ner i myskläderna och äta matlådor imorgon tror jag. Fixa lite hemma men strunta i tider, bara mysa. Vi helt utskrivna från sjukhuset och kommer inte att besöka BVC förens vaccinet vid tre månader så nästa inplanerade tid att passa är någon gång i slutet av nästa vecka. Jag hoppas att förkylningen på Lovisa bara gör henne lite trött och gosig imorgon, inte gnällig och motvalvs... Vi är inte riktigt i form för det sistnämnda.

 

Men med detta sagt... Vilken underbar unge som vi fått! Sådär harmonisk att man inte förstår hur det kan få vara såhär bra. Vi har varit på sista "besiktningen" på sjukhuset och allt ser jättefint ut, hon ammar som om hon aldrig gjort annat och däremellan sover hon hur tryggt som helst i sjalen eller på amningskudden. Vi har kunnat leva väldigt mycket "som vanligt" och hon är bara så genomnöjd. Det känns så häftigt hur någon som är så ny här i världen direkt hittar en sådan trygghet i sin familj! Verkligen jättehäftigt!

 

Igår, tisdagen den 27/8 klockan 06.50, så föddes lillasyster. Ett riktigt litet charmtroll :)

 

Fyra dagar kvar till BF, en Lovisa som är lite sjuk/gnällig/väldigt mammig och halvfärdiga målarprojekt överallt här hemma har satt sig lite på humöret... Nu är jag ganska opepp. Fruktansvärt opepp faktiskt, på det mesta.

 

Kände när Lovisa fick feber för ett par dagar sedan att jag verkligen inte hade reserver för att bli väckt och amma minst en gång i timmen hela nätterna igenom samtidigt som jag måste kissa varje kvart och inte kan vända mig om i sängen utan att allt mellan naveln och knäna bara gör skitont... Nu är febern borta men varken jag eller Lovisa verkar vara riktigt i form än. Jag är gnällig, hon är gnällig, det är en dålig kombo.

 

Jag skulle behöva sova i ett dygn, men då blir jag istället frustrerad över att jag inte för renoveringsprojekten framåt så det är inte riktigt aktuellt som alternativ. Hoppas att vi blir klara snart och att jag och Lovisa kommer i form precis lagom så att vi är redo och utvilade när den lilla väljer att titta ut. För även om jag är sjukt trött på graviditeten så är det helt okej om hon stannar inne liiiite till. Vi "ska bara" måla klart stolarna, kökssoffan och skolbänken, sätta upp hyllorna i arbetsrummet och fixa iordning skrivbordet, dekorera så att det blir så där mysigt och självklart storstäda ;) Sedan hade jag tänkt andas i några minuter också och fundera igenom det här med att föda hemma. Ladda lite liksom. Fundera på hur jag vill ha det, hur vi ska göra.

 

Men statistiskt sätt kommer bebisen imorgon eller på tisdag så det gäller att vi jobbar fort ;) Lovisa kom ju på BF+1 och det vanligaste är att andra barnet kommer 3-4 dagar tidigare. Oavsett när hon kommer så räknar jag med att både renovering, dåligt humör, räkningar, studier, lägenhetsförsäljning och allt annat som snurrar i huvudet just nu kommer att vara som bortblåst de närmaste dagarna efter förlossningen. Det känns både skrämmande och lockande.

Idag åkte vi ut till Värsnäs där Friluftsfrämjandet anordnade familjeaktiviteter. För barn i "Knopp-ålder" (1-3 år) erbjöds pärljakt och uppletande av papperskaniner ute i Knoppskogen. Det fanns gott om stubbar och stockar att balansera/hoppa på också. Efter en stund gick vi också bort till de lite äldre Mulle-barnen där den riktiga Mulle (ett troll) busade runt. Lovisa gav betyget "Fascinerande men inte lyriskt". Hon var ganska trött så det var nog inte riktigt läge för en aktiv utedag med en massa intryck och barn.

 

Om två veckor så börjar hon i den riktiga Knopp-gruppen. Det är 12 barn födda 2011 som träffas 1,5 timme varje söndag i 8 veckor under hösten, i Friluftsfrämjandets regi. Tillsammans upptäcker de skogen, går på äventyrsstigar, sjunger, äter matsäck och busar. Jag tror det kan passa oss bra :) Dels är vi ju lite naturälskande i vår familj och sedan känns det som att Lovisa kommit upp i en ålder då kompisrelationer till andra barn blir roligare.

 

 

Nu har vi börjat komma igång och gör iordning det vi ärvt och fyndat på loppis. Det tog ett tag innan vi landade i huset efter renoveringen men nu börjar det växa fram en bild av hur vi ska möblera och vad vi vill ha.

 

Att renovera och fixa gamla möbler istället för att köpa nytt känns bra ur många perspektiv. Miljövänligt, ekonomiskt, unikt och ganska härligt att kunna säga "det här har jag gjort!". Möblerna som vi ärvt från släktingar har såklart ett känslomässigt värde i sig också.

 

Men det är inte helt gulligulligt med tusen fixarprojekt i huset. Både jag och Karl verkar ha brutalt svårt för att umgås med färgburken, det är verkligen tidskrävande och såååå tråkigt! Vi kommer på många ursäkter för att måla nästa grej "snart", samtidigt är det lite jobbigt att gå runt och titta på halvfärdiga projekt. Så när något äntligen är färdigt gäller det att njuta! :)

 

Det är intressant hur Lovisa oftast lär sig genom stora utvecklingshopp istället för lite i taget. Potträningen har varit en sådan grej, precis som mycket annat. Vi har visat, förklarat och försökt träna ett tag. Nu är förvisso både jag och Karl lite otåliga av oss men efter någon vecka med potträning nu i sommar så sa vi att "nej, det här fungerar nog inte", "hon kanske är för liten" osv. Sedan gick det ett par dagar och Lovisa, som ofta går naken när värmen tillåter, kommer självmant och säger "jag har kissat, titta pottan!". Sedan dess har det flutit på och från att vi hämtade pottan från källaren till att hon blev nästan helt dagtorr så tog det två veckor :)

 

Vi hade ju lite funderingar på EC när Lovisa var mindre men kom aldrig riktigt igång, sedan bodde vi hemma hos mormor och där var det verkligen inte läge för potträning. Men nu verkar hon ha varit både redo och villig att lära sig för sedan den dagen hon fattade grejen med pottan så har vi sluppit bajsblöjor helt. Vi har ofta blöja på för säkerhets skull, särskilt när vi ska iväg, men de har varit väldigt torra så länge vi bara har tillgång till potta. Det känns skönt nu när bebisen kommer att bara ha ett "riktigt" blöjbarn.

 

På gott och ont är Lovisa väldigt observant på rutinerna runt omkring pottan också. Det innebär att om vi inte märker att hon går på pottan så ser hon själv till att fälla upp toasitsen, hälla i pottinnehållet, spola och sedan klättra upp för att tvätta händer. Egentligen helt suveränt men hon har inte riktigt koll på hur man prickar allt i toastolen vilket gör att vi helst hjälper till :p Men drivet att kunna själv är starkt och det är härligt att se!

Idag visade Lovisa upp något som jag inte har sett så tydligt hos henne förut, fantasilek helt utan hjälpmedel! Hon har ju under en period bäddat ner sina leksaker, matat gosedjuren, klätt ut sig till spöke osv. men idag när vi badade så lekte hon länge och väl med en "fisk". Fisken var i verkligheten helt vanlig luft och det var jättehäftigt att se hur Lovisa gav den liv och byggde upp en story kring fisken som bara fanns i fantasin.

 

Det började med att hon hittade en fisk, plockade upp den och tvättade den noga i vattnet. Sedan gav hon fisken till mig, tog tillbaka den, tittade lite på den och la den i mina händer igen. Vi pussade på fisken, skvätte vatten på den och efter ett tag hade hon hittade en fiskkompis också :) Åh, vad den här åldern är rolig!!

Något som Askö inspirerade till var att lära sig lite mer om hur barn lär sig att läsa. Vi träffade en familj där som lärt sin son, idag 3 år, att läsa enligt ordbildsmetoden. Väl hemma satte jag igång att tillverka egna ordkort och är faktiskt förvånad över hur intresserad och road Lovisa är! Tanken är inte att vi ska ha träningsläger här hemma, inte skola för bebisar, men jag är övertygad om att en inspirerande miljö och möjlighet att lära kan väcka ett eget intresse. Vet man inte att böcker finns så kan man ju inte be om att få läsa dem!

 

Men läsintresse och läskunnighet kommer oftast inte genom endast en "metod" utan många faktorer och strategier spelar in. Tänker här lista det som jag själv tycker verkar vara de vettigaste råden om man vill främja tidigt läsinlärning, men också läsglädje vilket ju är det viktigaste i längden.

Exempel på förutsättningar för läsningen är språkförståelse, minne och ordförråd. Exempel på förutsättningar för allmän inlärning är koncentration, fysiska ork och motivation för inlärning. Arv, uppväxtmiljö och stimulans inverkar på utvecklingen av alla nämnda faktorer.

Då barnet skall lära sig läsa hjälper det om han eller hon fått så mycket erfarenheter som möjligt av både talspråk och skriftspråk. Redan från den tidiga barndomen övas de tidiga läsförutsättningarna upp genom ett rikt språkligt samspel med den vuxna samt genom lekar, spel och händelser som innehåller språklig stimulans.

 

Ordbildsmetoden / helordsmetoden

Detta har blivit en populär metod för att börja med läsinlärning hos riktigt små barn, de flesta rekommenderar att man börjar så fort bebisen klarar av att koncentrera blicken (3-4 månader). Efter det går inlärningen långsammare och långsammare men traditionellt i Sverige så börjar vi med läsinlärning vid 6-7 års ålder så man behöver ju inte känna någon stress om man inte stod där med ordkorten de första månaderna ;)

Metoden går ut på att barnet först lär sig att känna ord som visuella helheter, istället för att börja med ljudning av bokstäver. Man kan likna det med att många barn känner igen IKEAs skylt även om de inte kan urskilja I K E A. När barnet lär sig många ord på det här sättet så börjar det själv koppla ihop att olika delar i orden ser ut och låter likadant i olika ord. Man börjar alltså se att både bil, båt och banan börjar med B och kan då övergå till att själv avkoda även okända ord.

Fördelen med att lära sig hela ord är att man ofta läser snabbare när man väl läser, man ser hela bilden istället för att ljuda i huvudet. Det är viktigt att lära sig läsa och minnas ordbilder eftersom man som läsare då bättre kan fokusera på innehållet i texten i stället för på avkodning av enskilda ord.

Så hur går man till väga? De flesta använder sig av ordkort, välj gärna ord som barnet gillar och är väl bekant med. Man visar ordet ganska snabbt, bara ett par sekunder, och börjar med serier om 5-6 ord som man byter mellan. Visar ordet, för med fingret från vänster till höger för att förtydliga hur ordet utläses, säger ordet högt och byter sedan till nästa kort. Bäst effekt ska uppnås om man gör detta i ett par minuter, ca tre gånger per dag. Man kan ha flera "grupper" av ord igång samtidigt, man behöver alltså inte vänta tills att barnet lärt sig alla 5-6 ord innan man introducerar nya. Men man bör hålla sig till 5-6 ord per tillfälle så att man hinner med några repetitioner. Viktigast är såklart att bara göra det så länge barnet är koncentrerat och entusiastiskt. Så fort barnet tröttnar så ska man sluta, inget tjat, tvång eller testande av barnets kunskaper.

 

Traditionell läsinlärning har handlat mycket om ljudning, att lära sig hur olika bokstäver låter för att själv kunna läsa ut okända ord. Ett vanligt misstag man gör är att lära barnet vad bokstaven heter istället för att fokusera på hur den låter. Förutsättningen för att lära sig ljudning är att barnet förstår att bokstäverna symboliserar olika ljud. Den största utmaningen för ljudmetoden i det svenska språket är att bokstäverna inte alltid uttalas med standarduttalet. Därför är det lönsamt att i läsundervisningen börja med ljudenliga ord.

Då målet är att eleverna snabbt skall få redskap för att bli självständiga läsare är metoden effektiv. Fonologins roll är ändå oklar då det gäller duktiga läsare på grund av att den inte alls bidrar till förståelse av ord hos läsare. Bäst är en kombination av ordbildsmetoden och ljudning, det är också så de flesta lär sig att läsa.

 

Att läsa mycket böcker hemma är ovärderligt både för ordförråd och läsintresse. Variera gärna läsningen och läs allt ifrån barnböcker till faktaböcker, recept och skyltar. Visa hur förståelsen av text kan ge nycklar till mer. Låt barnet välja ut sina favoriter men introducera också nya böcker med jämna mellanrum.

När jag läser böcker med lite kortare texter så brukar jag följa med fingret under texten för att visa vart i texten vi befinner oss. Dels för att markera att texten är viktig, men också för att visa vilket ord som låter på vilket sätt.

Gör gärna högläsningen till något extra mysigt. Ge karaktärerna i böckerna egna röster, läs med inlevelse, skapa en mysig läshörna osv. Att den som läser högt är entusiastisk smittar av sig på barnets läsintresse!

Prata om böckerna ni har läst. Att diskutera kring texterna ger läsförståelse och också ett utökad ordförråd.

Då barnet börjar knäcka läskoden så kan det vara väldigt givande att barnet läser högt för sin förälder, småsyskon eller ett gosedjur. Strunta i om det blir fel på några ord, huvudsaken är att intresset finns!

 

Många föräldrar sätter skyltar på saker hemma som barnet känner till eller använder. Till exempel skriver "STRUMPOR" på strumplådan, "POTTA" på pottan osv.

Använd texter praktiskt i vardagen. Låt barnet följa ett recept, läsa inköpslistan i affären eller lek lekar text.

Goda förebilder som själva läser mycket gör mycket för barns läsintresse. "Barn gör som man gör, inte som man säger". I familjer där läsning hör till vardagen och där man ofta besöker biblioteket får barnet en modell för läsintresse.

Biblioteken har mycket att erbjuda! Dels för att man får vistas i en bokälskande miljö men också för att de ofta har bra barnaktiviteter med inriktning på läsning. Sagostunder med högläsning, barnteater baserad på kända barnböcker eller samtalsgrupper kring någon gemensam bok. För lite äldre barn erbjuds ofta skrivarkurser eller bokcirklar.

Se till att böcker och annat läsmaterial finns lättillgängligt för barnet. Ha gärna många böcker att välja mellan, på en höjd där barnet själv kan välja och hämta.

 

Viktigt att tänka på att man oftast inte kommer så långt genom att snöa in på en grej. Bäst resultat når man genom att kombinera ordbildsmetod, ljudning, högläsning och de övriga tipsen samtidigt. Det krävs alla delarna för att verkligen knäcka läskoden.

 

Jag tvivlar inte alls på att även små barn kan lära sig att läsa och så länge de tycker att det är roligt tror jag även att det kan vara en stor fördel att börja tidigt. På samma sätt som jag tror att teckenspråk och flerspråkighet kan berika mycket och mycket tyder ju på att små barn lär sig detta mycket lättare än om man börjar i skolåldern. 

 

Idag var det dags för Måsen igen. De har sångstund vid klockan 10.00 på onsdagar och då brukar det vara många där. Lovisa är inte jätteimponerad av själva sångstunden men det mysiga med Måsen är att det är helt okej. De hade lite genomgång idag eftersom det var många nya och det känns skönt när personalen betonar att på den här sångstunden får man komma och gå som man vill, man får sitta tyst och stilla om man vill det, man får dansa i mitten om man vill det och alla får önska egna sånger. Lovisa tittar helst på sångsamlingen från lite avstånd, samtidigt som hon gör något annat. Men när "Imse vimse spendel" och "Bä bä vita lamm" kom så kunde hon låta bli att vara med liiite i alla fall. 

 

Annars ägnade Lovisa sin Måsen-tid åt att måla. Det är ett nuvunnet intresse och hon hann med många olika kreationer samtidigt som jag och Karl laminerade ordkort bredvid. Jag tycker att det är så roligt nu när man kan diskutera med Lovisa på ett annat sätt än när hon var mindre. Då kunde man ju förklara men nu får man följdfrågor :) Till exempel ville hon ha orange målarfärg så vi provade oss fram till vilka grundfärger man skulle blanda för att få just organge. Häftigt!

 

Ordkorten blev också bra, det är verkligen lyxigt med verksamheter som Måsen som gör att man kan pyssla utan att själv införskaffa en hel maskinpark. Efter Askö började vi så smått med ordbildsmetoden här hemma (mer om det i nästa inlägg) och nu behövde orden bli lite tåligare. 

 

Nu är både jag och Karl föräldralediga och hemma med föräldrapenning. Trots att Lovisa har varit hemmabarn på heltid sedan hon föddes så känns det lite ovant och konstigt att detta nu är vår "enda" uppgift, att ta hand om vårt barn. Hittills har vi alltid pusslat med hemmalivet samtidigt som vi gjort något annat. Karl har tagit komp och semester, jag har studerat eller haft hundkurser med Lovisa som sällskap och mycket har vi varit hemma på sparpengar. Föräldrapenningen har vi sparat för att kunna använda den dagen den "verkligen behövs". Nu vill vi amortera och använda ROT-avdrag efter renoveringen så den här hösten var det dags.

 

Karl sa idag när vi åkte hem från Måsen, "vad konstigt, det är det här jag får betalt för nu!". Ja, det är verkligen lyxigt! Det känns som att vi har vant oss vid att hemmatiden med barn är något som man finaniserar själv, inte något man får av staten. Så när vi nu får lön av staten för att ta hand om vårt egna barn känns det som en lottovinst ungefär. Att vi båda är hemma samtidigt är också hur lyxigt som helst :)

 

Planen för höstens föräldraledighet börjar kännas ganska klar, även om det finns utrymme för förändringar beroende på hur livet med två barn visar sig vara. Nu kommer vi att vara hemma båda två på heltid fram till halva oktober. Min termin på juristprogrammet börjar den 2 september men jag kommer att avvakta med att åka ner tills de första obligatoriska momenten börjar, dvs. i slutet av september. Sedan kommer det att vara 1-3 dagar/vecka som jag måste närvara i Lund och då kommer Lovisa att vara hemma med Karl samtidigt som bebisen nog följer med mig. Från början tänkte vi att Karl skulle arbeta på förmiddagarna och vara föräldraledig på eftermiddagarna en lång tid framöver (övriga familjemedlemmar sover ju ändå hela förmiddagarna så vi lär knappt märka att han jobbar ;)). Men nu när det visade sig vara ganska många dagar med närvaro i Lund så får det nog bli heldagar när han väl går till jobbet i alla fall. Det vill säga vara helt ledig 1-3 dagar när jag är i Lund, arbeta kanske två heldagar och sedan få en eller två vardagar per vecka hemma tillsammans. För att den där amorteringen ska gå framåt så blir det också några söndagsjourer under hösten men det känns helt okej när han ändå är hemma så mycket. Jourerna ger ju så mycket mer än en vanlig vardag, både i lön och i komptid.

 

Jag kommer att ta föräldrapenning sju dagar i veckan hela hösten för att komma upp i tillräcklig inkomst för mitt ROT-avdrag. Känns läskigt... Det har nästan blivit lite av en besatthet att inte slösa föräldradagar så att plocka ut sju dagar i veckan känns riskabelt på något sätt. Men ekonomiskt är det ju vansinne att gå miste om 50 000:- i ROT-avdrag och efter årsskiftet kan jag återgå till studiebidrag istället. Resterande dagar sparar jag för framtida sommarlov eller om jag, mot förmodan, skulle ha en vanlig anställning i framtiden där det krävs föräldradagar för att få vara hemma.

 

Det känns tryggt med föräldradagar kvar så att vi aldrig av den anledningen blir tvugna att använda dagis.

Nu har Lovisas (och mitt!) favorithak öppnat för höstterminen. Varje gång vi ens varit i närheten av Måsens lokaler så är det en uppmärksam liten tjej som konstaterat "snaaaart gå till Måsen!". Och nu kunde vi äntligen få säga att idag går vi dit :)

 

Rutchkanan var fortfarande favoriten och idag hann vi inte träffa några av de andra "stammisarna". Vi såg några som vi kände igen när vi var på väg hem, men då hade vi en halvsovandes unge med oss ut så det var inte läge att vända. Ska bli trevligt att träffa alla igen under hösten!

 

Den här helgen kom Karls bror med familj på besök och vi passade på att gå till Kalmar slott. 

 

Förra terminen på juristprogrammet blev ju lite mer ansträngd än vad vi hade räknat med. Renoveringen av huset tog inte alls 3-4 veckor utan det blev drygt fem månader med provisoriskt boende i mormors matsal. Den där graviditiden vi väntat på kom också sådär lägligt att mina värsta månader, de där då jag bara mår pest och inte orkar något, sammanföll med terminsstart, renovering och allmänt kaos. Karl som skulle vara föräldraledig lite extra så att jag skulle kunna fokusera på plugg fick jobba istället och tillfällena i Lund begränsandes till när det var absolut obligatoriskt. När vi började närma oss slutet av våren så kände jag att rättegångsspelet och väl genomförda tentor fick vara "good enough" på juristprogrammets första termin. Sista uppsatsen, värd 6 hp, bad jag att få skjuta upp. Kände inte att jag hade fokus att genomföra den på ett bra sätt, särskilt inte när vi fortfarande levde i våra flyttkartonger hemma hos mormor och saknade Internet. 

 

Nästa examinationstillfälle för uppsatsen är snart, inlämning den 22/8 och seminarium den 29/8. I våras bad jag om att få ta det här datumet eftersom det kändes så lååångt in i framtiden. Tills dess bara måste vi ju vara färdiga i huset, uppvilade och i form ;) Att BF för den lilla bebisen är den 30/8 bekymrade mig inte särskilt, det löser sig alltid. Föda kan man göra i Lund också och nyfödda kan åka i sjalen.

 

Men nu känner jag att en plan B kan vara bra att ha... Sannolikheten att vi föder barn eller precis har fött barn samtidigt som seminariet är väl ganska hög och även om det självklart går att åka till Lund samtidigt så är det ju inte det mysigaste sättet att spendera sina nyförlösta timmar på. Rutinerna för inlämning av uppsats, uthämtning av den uppsatsen man ska opponera på osv. är också ganska stela vid Lunds universitet. Det är inte bara att maila över uppsatsen om man skulle befinna sig på förlossningen på "fel" dag. Uppsatsen ska lämnas personligen i receptionen, två dagar senare ska man hämta ut uppsatsen som man opponerar på och ytterligare några dagar senare ska man tillbaka för seminarium. Ber man väldigt snällt skulle man nog kunna sköta inlämning och uthämtning av uppsats via snigelpost men då är det väldigt tajta tidsmarginaler för att det ska komma fram i tid. 

 

Igår mailade jag studievägledningen för att höra mig för om lite olika alternativ, om jag nu inte reder ut det. Räknade med att det ändå var den 22/8 som skulle gälla som deadline och att det helt enkelt var tvunget att gå. Jag har förstått att man har fem tillfällen per uppgift på sig att misslyckas, samt att man för genomföra termin två trots att man har rester från termin ett. Så egentligen är det långt kvar innan det är helt kört men jag gillar inte att vara precis på gränsen heller. Gruvade mig verkligen inför samtalet med studievägledaren, jag avskyr att inte vara "bäst i klassen" utan istället be om uppskov! Men studievägledaren ringde upp och lyckades ypperligt bra med att säga precis det jag behövde höra :) 

 

För det första var han sådär trevlig och lättpratad att man släppte prestationsångesten lite. För det andra förklarande han att man måste lämna in en uppsats och bli underkänd för att förbruka sina omprövningstillfällen, dvs. jag har fortfarande alla fem chanserna kvar (inte för att jag planerar att bli underkänd fem gånger på en ganska liten uppsats, men det kändes ändå bra att höra). Att termin ett inte behövde vara klar inför termin två stämde också och han tyckte att endast uppsatsen var en ganska liten del att ha kvar. Hans förslag var att inte stressa med uppsatsen nu i augusti, och på så sätt förbruka ett tillfälle, utan istället skriva klart uppsatsen men välja ett senare examinationstillfälle då bebisen är ute och vi kommit i fas som tvåbarnsföräldrar. Jag sa att det ändå hade känts ganska bra att få bocka av uppsatsen som klar, istället för att vänta tills nästa tillfälle som inte är förens i januari. Men när vi gick igenom mina resultat från tentorna uppmärksammade han att om jag lämnar in en riktigt bra uppsats så har jag chans att få ett Ab i betyg från hela termin ett, men om jag lämnar in en "okej" uppsats så halkar jag ner på Ba istället. Juristutbildningen är lite unik på det sättet att man efter utbildningens slut tävlar med sina betyg om man vill få en bra plats för tingsmeritering. Det gäller att alla terminer blir bra om man vill kunna välja fritt i framtiden. 

 

Så min nya "plan A" är att skriva färdigt uppsatsen nu (för att sedan kunna fokusera på termin två) men under hösten boka in tid med både studieverkstan och min handledare så att vi i lugn och ro kan gå igenom uppsatsen och öka chanserna för ett bra betyg. Peppad av det trevliga, och lugnande, samtalet med studievägledaren så är halva uppsatsen nu klar! Fick ett väldigt flow när jag lagt på luren ;) 

Avslutningsvis på vår minisemester så stannade vi två nätter i sommarstugan. Första natten var vi själva, det var ganska skönt att pausa lite i ett "riktigt hus" med kök, toalett och dusch! Andra natten kom även Karls syster med familj, samt farfar, på besök. Fullt ös med tre barn och tre hundar!

I tisdags var jag helt övertygad om att lillasyster gjorde sig redo för att komma ut. Kändes precis som när Lovisa föddes, började med lite molvärk men ganska snart "riktiga" värkar och med lite viljekraft var de ju tyyyp regelbundna. Eftersom det gick så fort med Lovisa fanns det inte riktigt på kartan att det här skulle bli något utdraget, andra barnet "ska" ju till och med gå snabbare. Men värkarna fortsatte under dagen utan att bli vare sig mer intensiva eller regelbundna. Eftersom Karl arbetade dygnsjour på sjukhuset så valde jag ändå att lämna Lovisa och hundarna hemma hos mamma, dels för att slippa stressa om det skulle hända något under natten men också för att få bada varmt och vila lite ifred. På onsdagsmorgonen kom alla hem igen, värkarna fortsatte men inget mer... På onsdag kväll la det av helt och sedan dess har det inte känts ett dugg. Suck. Helt plötsligt känns det som att förlossningen nu är försenad och att vi går lååångt över tiden. Stackars oss ;)

 

I verkligheten är det idag 20 dagar till BF så vi får väl gilla läget och snällt vänta på att bebis ger sig på ett nytt försök att komma ut. Idag är hon i alla fall helt färdigväxt, skulle hon fötts i tisdags så hade det varit lite tidigt.

 

Positivt med vår lilla tisdagsövning är att vi nu vet att Lovisa sover hur bra som helst hemma hos sin mormor, allas väskor är packade om vi skulle behöva åka till sjukhuset och huset är städat om någon behöver komma hit och rota i våra skåp. Nu är även alla bebissaker uppe, amningskudden och trikåsjalen är nytvättade och babyskyddet sitter i bilen. Det enda kvar att önska är att den där uppsatsen till Lund ska skriva sig själv, sedan kan vi bebisgosa i lugn och ro.

Efter Askö tog vi en tältnatt vid Ågelsjön på vägen söderut. Ett mycket vackert ställe, välbesökt av klättrare och smidigt för tältare. Det blev picknick vid vattnet, en promenad för hundarna och sedan somnade vi gott. 

 

Ågelsjön ligger nära Norrköping, där vi bodde innan Lovisa föddes, så för mig och Karl blev det favorit i repris. 

 

På lördagen runt lunch kom vi äntligen fram till Askö familjeläger, ett läger för familjer intresserade av hemskolning i olika former. Jag har varit så pepp på att få träffa likasinnade och blev knappast besviken :) 

 

Det här året var det väldigt många familjer som kom och jag tror faktiskt att förbudet mot hemskolning som infördes 2011 har fått fler intresserade och engagerade än tidigare. Till lägret kom både vuxna barn som hemskolats i Sverige innan förbudet, barn i skolålder som nu tvingats emigrera och familjer med små barn som funderade över vilka alternativ som finns den dagen skolplikten kommer. Väldigt givande!

 

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om alla tankar som dök upp under lägret men ska försöka sortera det lite vettigt i ett eget inlägg. Först kommer en massa bilder från Askö med en kortare beskrivning.

 

Åter till semesterberättelsen:

 

Första natten ute i tält på vår resa spenderades vid Malsjön, ca fyra mil från Södertälje och två mil från Strängnäs. Om första tältnatten för säsongen blev "okej" så blev första tältnatten den här semestern helt underbar! Kunde parkera nära tältplatsen och ändå slå upp tältet avskilt med utsikt över sjön. Kom i lagom tid att äta kvällsmat vid vattnet och njuta av solnedgången. Lite extra imponerade var vi över att Lovisa hur lätt som helst greppade det här med att "uträtta sina behov" i skogen istället för i blöjan! Sådant som föräldrar känner stor stolthet över och andra kanske mest tycker är äcklig info ;)

 

Vi var alla lagom trötta när vi gick och la oss, temperaturen i tältet var precis lagom och madrassen skön. Kunde inte blivit bättre!

 

Nu börjar klassens FB-sida vakna till liv, hösten schema har publicerats (tidigt i år!) och vi måste börja fundera på hur vi rent praktiskt ska lösa heltidsstudier 30 mil bort för mig, minst halvtidsarbete för Älskling här i Kalmar, en nyfödd bebis och en tvååring som inte ska sättas på dagis. Tur att både jag och Älskling kan klyva oss i minst tre ;)

 

Den här terminen är det fler obligatoriska moment på plats i Lund än vad det var förra terminen. Minst 12 seminarier, 3 inlämningsuppgifter som ska arbetas med och redovisas i grupp och en salstenta. Utöver det också en hemtenta men den kan jag ju göra hemma. Det står i informationsmaterialet att om man inte har möjlighet att närvara vid något obligatoriskt moment så kan man få en enskild inlämningsuppgift för att kompensera. Men om min magkänsla från förra terminen fortfarande stämmer så är det nästan bara ens egna begravning som är giltigt förfall från seminarier och redovisningar. Salstentor var också väldigt svåra att flytta på, trots att Linnéuniversitet var villigt att ta emot mig. Med andra ord så är en plan för att möjliggöra Lundavistelse både tidsmässigt och ekonomiskt nödvändig.

 

Egentligen är det diskussionerna och de fysiska mötena med klasskamrater och lärare som jag önskar mig mest utbildningsmässigt men tiden med Lovisa, och nu snart bebis, känns ändå viktigare. Eventuellt kan mormor och gammelmormor rycka in de timmar som mitt och Karls schema krockar. Lovisa tycker att tid med mormor är mycket välinvesterad tid och en bebis i sjal är inga problem för mig att ta med mig till Lund. Tyvärr kostar varje dag i Lund också runt 600:- så det svider lite att åka ofta. Hoppas jag lyckas lika bra med att låna till mig kurslitteraturen den här terminen, då har jag "sparat" en hel del pengar :) Älskar, älskar, älskar vårt bibliotek!

 

"Du har 28 dagar kvar till beräknad förlossning", imorgon påbörjas vecka 37. Det har känts väldigt pepp och komplikationsfritt de senaste månaderna men nu börjar det bli lite kämpigt... Jag kan liksom inte sova, jag är bara trött, tung och osugen. Och halsbrännan! Blää! "Trycket på urinblåsan blir starkare och man måste kanske kissa oftare", jo tack... Förvisso inte helt fel tidpunkt att springa på toaletten i tid och otid nu när Lovisa kör intensivt på potträning :p

 

28 dagar känns som onödigt lång tid, samtidigt ganska stressande när jag tänker på vad jag vill ha klart tills dess. Uppsatsen till Lund ska vara inne, jag vill vara påläst och förberedd på en hemförlossning, jag vill att huset ska vara så pass "klart" att vi bara ska kunna gå här hemma och njuta av bebisen och helst ska alla fakturor och samtal med banken sen renoveringen vara ute ur hjärnsystemet. En inte så realistisk målbild... Särskilt när jag själv orkar lägga ner en insats på ca en halvtimmes effektivt arbete per dag :(

 

En något framfrusig moi kunde inte låta bli att fråga en forumsvän om vi fick besöka dem för lunch på vägen söderut från Stockholm, och det fick vi! :) Familjen vi besökte bor på Hare Krishnas gård i Almvik och vi har pratat en del över Internet om synen på barn, ekologisk odling, frihet och annat så det kändes fint att få komma dit och få ett ansikte på ytterligare en från vårt mysiga forum! Det är en livsstil som inte hade passat vår familj men det jag tar med mig främst var hur skönt det såg för barn att kunna gå fritt mellan husen, vara ute och leka och ha gemenskapen av att så många barn fanns hemma. :)

 

Det börjar bli dags att uppdatera lite från vår semester.

 

Mest tid går till huset och både jag och Karl tycker nog att det här med semester börjar kännas mer och mer som "extra hårt arbete". Vi är helt slut... Men lite traditionellt semesterresande har vi ändå hunnit med så jag börjar med lite bilder från vårt Stockholmsbesök. 

 

Eftersom vi ändå skulle norrut för vårt besök på Askö familjeläger så passade vi på att träffa några av våra släktingar i Stockholm. Vi började hos Karls bror med familj i Sollentuna och efter en långdragen förmiddag hemma så kom vi upp lagom till kvällsmat på onsdagkvällen. Vi borde åkt mycket tidigare från Kalmar men som alltid var vi ute i sista sekund med den där städningen och den här veckan skulle vi låna ut huset till mina släktingar under tiden vi var borta, dvs. en fulstädning räckte inte ;) Hursom blev det några timmars lektid för barnen i alla fall och nu när vi inte träffades alla samtidigt så fick Lovisa chans att leka lite mer "på riktigt" med ena halvan av kusinskaran. Nu hade det också passerat ett halvår sedan sist vi sågs så Lovisa hade ju blivit äldre, och mycket mer intresserad av umgänge med andra barn. Yngsta kusinen är drygt ett år äldre och kunde visa hur man fiskar med håven i poolen, vattnar blommor och cyklar :)

 

På torsdag förmiddag drog vi oss vidare hem till min farmor. Landade lite med lunch och en pratstund innan vi alla begav oss hem till faster där det också fanns barn som ville leka. Hela semestern har varit en enda lekturné för Lovisa!

 

Fantastiskt nog lyckades vi sedan träffa båda fastrarna för kvällsmat (alla på samma plats på samma tid, brukar vara svårt), det var över ett år sedan vi sågs sist. Farmor kommer ju ner till pappa och Nybro med jämna mellanrum så henne kan vi hålla lite bättre koll på ;) 

 

På fredagen var det tänkt att vi skulle anlända på Askö men vi kände att det blev lite stressigt. Istället tog vi en lugn förmiddag med farmor i Hågelbyparken, mellanlandade för lunch hos en trevlig forumsvän i Almvik och tältade till slut "någonstans på vägen".