Samsovning
Igår natt bestämde jag mig ju för att gå upp med Lovisa när hon gnällde så att Älskling fick lite extra sömn. Vi vandrade lite i köket och sedan smög vi tillbaka till sängen när hon somnat om. På morgonen var jag mycket tröttare än vanligt och kom att tänka på hur mycket extra sömn vi nog får av att alla delar säng.
Självklart blir det en del knuffar och sparkar med två vuxna, ett barn och två hundar på 140cm men för det mesta somnar vi gott. När Lovisa sedan vaknar på natten så går amningen på autopilot, vissna mornar kommer jag inte ens ihåg om hon har varit vaken eller inte. Jag är också helt övertygad om att jag nattar henne i sömnen då och då genom att hålla om henne och klappa på henne.
De senaste nätterna har hon varit lite gnällig och då vaknar man såklart mer, men ingenting jämfört med att gå upp. Vid den här åldern har ju många börjat "träna" sina barn att sova i egen säng och kanske till och med i eget rum. De måste vara helt slut av gnälliga nätter... Alternativt supermänniskor. Lollan får nog sova kvar i vår säng under lång tid framöver, i alla fall så länge som hon ammar på nätterna. Och sedan några år extra för att hennes mamma får abstinens annars ;)
Kommentarer
Postat av: Moster
Vi hade Emil i samma säng hur länga som, sedan flyttade han in i egen säng. Men nu sussar han så gott mellan mig o Björn=)))....igen. Han lär ju inte vilja sova med mamma o pappa när han är 15 iaf. Huvudsaken är att allt funkar för alla parter och man får vakna utvilad. Sedan tycker jag att det är att bara strunta i alla "ska" o "måste" o "på tiden"-grejor och vad andra tycker.
Trackback
