lillalois

Lite lätt frustrerade över att vi inte fick åka hem så landade vi på ett rum på BB, nr 7.

Här bodde vi

Lovisa sov gott vad vi än gjorde så jag passade på att äta lite smörgåstårta. Hjälp vad hungrig man blir av att föda barn! Jag är i och för sig alltid hungrig... Men både sjukhusets grattis-smörgåsar, vår smörgåstårta och lunchen bestående av lax och potatis gick ner utan problem. Smarrigt värre :)

Vi fick förklarat för oss att anledningen till att vi skulle stanna på BB var för att de skulle kunna hålla extra koll på Lovisa nu när hon hade haft en jobbig förlossning. Jag måste säga att deras definition av "hålla koll på" inte riktigt överensstämmer med min för det dröjde väldigt länge mellan personalbesöken på BB. Vi hade nog hellre legat hemma i lägenheten som bara ligger 10 min bort. Hur som kom i alla fall familjen förbi vid 15.00 för att hälsa på, det var ett trevligt avbrott.

Mormor

Morfar

Personalen under förlossningen var helt okej, jag gillade i alla fall min barnmorska. Även på BB får de sammantaget betyget "helt okej". Men sjuksköterskan som gick ronden från neo och skulle kolla till oss strax efter 15.00 var verkligen inte trevlig... Hon lyckades på sitt korta besök kritisera oss för det mesta och jag kände mig bara illa till mods, inte ett dugg kul :( Men hon var tack och lov bara med vid det besöket och sedan blev det bättre. Alla prover på Lovisa var bra, hon åt och sov och alla var nöjda!

Tiden på BB flöt på bra, jag sov gott hela natten och även Lovisa verkade trött av att kommit till världen. Hon sov bredvid mig i sängen och allt kändes hur bra som helst.

När värsta adrenalinkicken efter förlossningen hade lagt sig så kände man sig lite mörbultad och öm. Men barnmorskorna tyckte att en som satt skräddare i sängen och hoppade runt hade nog inte sååå ont vilket var helt korrekt. Jag längtade efter långpromenader med hundarna redan på BB! Att kissa däremot sved som f*n och det var väl den enda "förlossningskomplikationen" jag led av...

Lugna av tanken "förstagångsföderskor går alltid över tiden" så bokade vi in stora festligheter på BF den 27 maj. Exakt vad vi firade förblir en familjehemlighet ett tag till men på torsdagskvällen (26 maj) kom Älsklings pappa hit för att kunna närvara dagen därpå. Han och hans boxer Freja fick husera på kökssoffan i vår lilla etta så vi hade det trångt och mysigt.

Klockan 04 på natten vaknade jag av värkar. De var oregelbundna och gjorde inte så fruktansvärt ont. Jag kände mig mer pirrig av att det kanske, kanske var på gång och det gjorde det svårt att somna om. Hemlisarna som skulle äga rum den 27e gjorde det också lite svårt att sova så man kan säga att jag var hyfsat klarvaken från 04 och framåt. Värkarna fortsatte under dagen men vi genomförde vår hemlis och efter det var det smörgåstårta hos mormor med familjen. För första gången under graviditeten så satte jag en stol framför diskbänken för att kunna hjälpa till med maten!

Jag tänkte hela tiden att "det måste göra ondare än så här, detta kan inte vara the real deal" så vi var ganska lugna. På kvällen gick vi till Stekhuset för att fira ytterligare och jag njöt av Husets oxfilé och sedan glass med mycket chokladsås, mums! Ganska trött och lycklig efter en stor dag, värkar och mycket mat så somnade jag gott vid 00-tiden.

03.00 var värkarna igång igen, kroppen tyckte väl att 3 timmar var tillräckligt med sömn. Ville inte väcka Älskling i onödan men klockade i alla fall värkarna. 30-120 sek långa med ca 3 minuters mellanrum. Efter någon timme väckte jag honom ändå med frågan "Tror du man ska ringa och rådfråga förlossningen i alla fall?". Det gjorde vi och fick svaret att om jag ändå inte ville ha någon smärtlindring från sjukhuset kunde vi ta det lugnt och komma in när vi kände för det. "Förstföderskor tar ju alltid lång tid på sig". Sagt och gjort så tog jag ett bad, Älskling gick bort med hundarna till mormor och vi packade in BB-väska, kamera och smörgåstårta i bilen.

Samtidigt som vi ringde på dörren till förlossningen började det göra så där riktigt ont. Då kände jag att det var i lagom tid vi hade kommit till sjukhuset. Klockan var 06.00. Jag försökte förklara att det gjorde mer ont nu, på ett annorlunda sätt, och Älskling försökte förklara att CTG-kurvan inte såg så bra ut men personalen tog det lugnt. 06.10 emlade jag handen (stickrädd...) och fick lustgas. Hade testat lustgas tidigare och älskat det men nu kändes det inte som att det gjorde så stor skillnad. Allt kändes ändå helt okej, visst gjorde det ont men det hade jag ju förväntat mig.

 

Jag hann inte ta så många andetag i lustgasen förens även barnmorskan tyckte att Lois verkade påverkad därinne i magen. Vid den första kontrollen visade det sig att jag redan var öppen 9 cm och helt plötsligt var hela rummet fullt av personal. Jag kan villigt erkänna att jag inte var så medveten om vad som hände runt omkring mig, jag var fullt fokuserad på att andas och följa personalens instruktioner så gott jag kunde. De satte sugklocka på Lois och gav mig värkstimulerande i alla fall, det minns jag. Stickrädslan ägnade jag inte en tanke… På tre krystvärkar och 8 minuter så var vår lilla Lois ute! 06.41 den 28 maj 2011.

 

Eftersom Lois fortfarande var påverkad när hon kom ut så sprang de iväg med henne direkt. När jag har sett på ”En unge i minuten” och liknande program har jag alltid tyckt att det ser så obehagligt ut, men när det hände på riktigt så kände jag mig förvånansvärt lugn med att Älskling följde med henne och allt gick säkert bra.

 

Allt gick ju väldigt bra och efter några minuter kom en tårögd Älskling och lilla Lois tillbaka. Tankarna just då var ungefär ”Shit en BEBIS!” ”Vad mycket hår hon har!” och ”Hjälp vad jag är trött…”. Man kunde ju tro att all moderskärlek skulle komma farandes direkt men just då kändes det faktiskt mest suddigt och overkligt.

Lycklig!

Två stygn skulle de sy och plötsligt var stickrädslan väldigt närvarande igen! Jag var inte ett dugg sugen på varken bedövningsspruta eller stygn… Då fick jag för första gången nytta av lustgasen och efter några andetag var jag mer medgörlig. Lustgas ger mig en känsla av ”Usch vad obehagligt detta är, men jag bryyyyr mig inte…”. Mycket bra!

 

Stolt pappa :)

Vi fick vara ca en timme på neo-avdelningen för att dubbelkolla att hon återhämtade sig bra. Alla prover tydde på en frisk och pigg flicka så vi var lugna. Vid 09-tiden hade Lois bevisat att hon kunde äta bra, jag hade duschat och vi kände oss redo att åka hem. Jag frågade lite fint om tidig hemgång men fick till svars att minst ett dygn skulle stanna på BB innan de kunde utvärdera när vi skulle få gå hem. Detta på grund av att Lois hade det lite jobbigt under förlossningen. Så vi fick stanna kvar ett tag till.

Idag är dags för rutinbesök hos barnmorskan igen. Det känns som att vi börjar återgå till att få just en "rutingraviditet" och det känns bra. När vi flyttade tillbaka till Kalmar så var vi ju först tvugna att göra en ny inskrivning här vilket innebar lite extra besök och provtagningar. Sedan fick vi ett extra ultraljud då de ansåg att Lois var lite för liten för sin ålder och vi skulle på återbesök efter två veckor. Sedan skulle mina "private parts" göra uppror och få en massa utslag vilket resulterade i läkarbesök och de började diskutera planerat kejsarsnitt...

Nu är vi i alla friskförklarade från alla möjliga håll och förhoppningsvis blir det bara vanliga rutinkontroller fram tills förlossningen. Lois har vuxit ikapp sa de på det sista ultraljudet så nu är hon normalstor igen, utslagen har diagnostiserats som ofarliga så vi slipper kejsarsnitt och alla andra prov verkar bra. Happy baby!

By the way står det i min graviditetskalender på Familjeliv "du har 45 dagar kvar till beräknad förlossning". Herregud! Det är ju snart....

Idag ska jag och mamma gå på ansiktsbehandling, riktigt skönt! Sedan blir det gravidyoga i eftermiddag och restaurang med yogagruppen efter det. Jag hoppas starkt på kinamat :)

Måste säga att särskilt nu när det inte blev någon föräldrargrupp för vår del så uppskattar jag att yogagruppen är lite social och träffas även efter yogapassen. Lite umgänge, lite tips, andras tankar och idéer = trevligt. Får ju inte glömma bort maten heller, DET är trevligt!

Ursäkta det långa avbrottet från bloggen men nu har vi äntligen flyttat hem till Kalmar och det har tagit lite tid innan allt fallit på plats.

Tiden går fort och vi är redan inne i vecka 32 så här kommer lite info och bilder:

KROPPEN: Man kan lätt bli andfådd när man gör något ansträngande trots att lungkapaciteten har ökat. Att man blir andfådd är helt normalt, barnet får lika mycket syre oavsett hur flåsig man känner sig. I slutet av graviditeten kan trycket på pulsådern bli för stort om man ligger på rygg, vilket kan göra att både du och barnet mår illa. Barnmorskan brukar därför rekommendera att man ligger på sidan när man ska sova. Det brukar även vara den ställning som känns bäst, det kan vara skönt att ha en kudde som stöder upp den tunga magen lite.
I vissa landsting görs ett extra ultraljud i vecka 32 för att kontrollera att barnet växer som det ska.

BARNET: Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.

EGNA ANTECKNINGAR: Lois växer så det knakar (känns det som i alla fall) och jag har blivit allt tjockare. Enligt barnmorskan är det inte många kilon som jag har gått upp men jag känner mig ändå ganska otymplig, har svårt att knyta skosnören och allt fler kläder får åka ner i källaren. Vad gjorde man utan mamma-byxor?! I början av graviditeten sa jag "aldrig att klär på mig såna där fula...". Nu har jag vänt helt och hållet, "aldrig att jag slutar med mamma-byxor!". Jag säger bara "KINABUFFÉ"!
Men det har hänt så mycket sedan bloggen uppdaterades sist att det nog får bli många egna inlägg istället...

Nu har jag hittat ytterligare ett märke med snygga underkläder för gravida/ammande. Märkets namn tycker jag är underbart: HOTmilk!

HOTmilk kommer från Nya Zeeland och deras hemsida hittar ni här.

Jag har hittat en återförsäljare i Sverige och det är Eden Baby. På deras hemsida hittar jag bara 70E men tillverkas även i 70F.

Underbara natt! Lois har slutat jävlas med min urinblåsa och nu får jag sova ifred :) Tack Lois!

Fler som njuter av lite sömn :)

Idag har jag och Lois varit med Älskling på jobbet. Glukosbelastning och pisseprov, mysigt värre. Med andra ord har jag tagit två stick i finget idag! TVÅ! Ja, jag är superduktig! :)

De hotade med stick i armen först, fy för sånt... För det första krävs det en timmes emlande och för det andra minst en veckas mental förberedelse! Jag är väldigt nöjd med mina fingerstick!

Det var egentligen en sjuksyrra som gjorde grovjobbet med glukosbelastningen men visst låter det roligare med Älskling? Han kom faktiskt och pussades med jämna mellanrum så han hade också en viktig roll! Å vad säger kärlek mer än att man delar med sig av pisseprov? Hihi.

Måste dock säga att glukosbelastningens äckliga sidor överdrivs lite, i alla fall enligt mig. Sockerblandning var kanske inte jättegott, men det finns ju värre saker man har satt i sig. Sen ska man vila i två timmar. Jag tog rådet på största allvar och somnade, tog igen min sovmorgon kan man säga. Såna där sjuksängar kan man sova riktigt bra på som gravid, även på mage. Buktade in precis lagom!

Kan nu meddela att både jag och Lois är i prima form! Eller ja, vi har i alla fall inget fel på urinen och ingen graviditetsdiabetes. Tur för både oss och sjukvården tror jag, min rädsla för nålar hade inte varit passande om man fick diabetes...

KROPPEN: Placeringen av livmodern är vid denna tidpunkt ungefär 2-3 fingerbredder ovanför naveln. Barnmorskan mäter magens mått på ett speciellt sätt som kallas symfys-fundus mått. Man mäter det från blygdbenets topp upp till livmoderns övre del. Siffran skrivs upp och bildar sedan en alldeles egen tillväxtkurva. Vid den här tidpunkten är det vanligt att man får höra barnets hjärtljud på barnmorskemottagningen för första gången, genom en apparat som gör att ljudet hörs i hela rummet. Barnets puls ligger omkring 150 och hjärtljudet låter som en galopperande häst. Man mäter även sitthöjden på barnet, genom att mäta avståndet och blygbenet och övre delen av livmodern.
Om du oroar dig inför förlossningen är det dags att börja fundera över hur du kan förbereda dig och vilken hjälp du vill ha. Som partner till en gravid kvinna börjar graviditeten också bli mer påtaglig. Vissa kan känna av liknande symtom som kvinnan har haft, till exempel illamående och viktuppgång.
Blivande föräldrar kan börja fundera över om man vill gå någon föräldrakurs och eventuellt anmäla sig till det.

BARNET: De flesta av barnets organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och barnet kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade och barnet kan knyta sina händer och få tag på sina fötter.

EGNA ANTECKNINGAR: Oj, vad tiden går fort... Jag blir tjockare och tjockare, eller känner mig i alla fall tjockare och tjockare. Viktmässigt ökar jag nog inte så mycket men jag känner mig mer hindrad. Jag är inte där än men nu kan jag se framför mig den dagen jag inte längre kan knyta mina skor.
Kissnödig är jag alltid! Foglossning har också börjat kännas av men inte så att det stör mina vanliga aktiviteter. Älskling pratar om sjukgymnastik men så himla ont gör det faktiskt inte.
Magen börjar bli mer och mer spänd, förut var den mer "degig". Snyggt det låter... Degig. Men hur som, nu är det en riktig gravidmage i alla fall!

Ja, jag börjar känna mig tjock! Rultig. Pluffsig. Klumpig. Motarbetad!

I början av graviditeten tittade man på magbilder på de som låg några veckor före en själv och avundades att det syntes något. Att andra människor kunde se graviditeten och glädjas. En liten söt kula helt enkelt. Nu tittar jag på magbilder på de som ligger några veckor före och känner "Jag ska inte bli sån! Inte, inte, inte!". De kan ju inte ens se sina fötter... Blää...!

Många blivande fäder, inklusive den jag bor med, försöker uppmuntra genom att säga att man fortfarande är det finaste finns och att graviditet är något "vackert". Bullshit... Det är en period man tar sig igenom, man överlever och förhoppningsvis orsakar det inte alltför stor skada inför framtiden...

Hungrig är jag också... Toppen!

Bye bye gergeous one...

Amoralia Nougatine från Hanazacka

För ett tag sedan stod det i Medborgarskolans kurskatalog om en kurs som hette "Sy dina egna BHar" och jag funderade allvarligt på att anmäla mig! Inte för att jag har det minsta intresse av att sy, inte någon talang heller för den delen, men för att lösa ett stort problem.

 

Då hade jag ingen aning vad som väntade mig som gravid… Brösten växer i samma takt som magen och härom veckan var vi i Sortland för att hitta en BH i bättre storlek. Tack och lov har Lois spridit ut sig lite över revbenen så 75 funkade i omkrets. Den största kupstorleken till 75 i Sortland var F så den fick det bli, även om G hade passat bättre.

 

Modellen var amningsBH, vit, slät och med breda axelband. En hemmagjord snörning i ryggen håller allt på plats. Funktionellt? Absolut. Snyggt? Knappast…

Jag ÄLSKAR att shoppa underkläder, det är ett större beroende än skor för min del! I mitt ogravida tillstånd är det 70E/F som gäller och även om en del butiker faktiskt erbjuder BH i den storleken så är det oftast två-tre modeller/säsong och aldrig med det där ”lilla extra”.  Att hitta en amningsBH som inte är skittråkig verkar vara ett dödfött projekt…

När man är framtung men ingen idrottsstjärna så krävs det ju att BHarna har lite kvalité också... Några dagar i en dålig BH med tunna axelband och dåligt stöd under så har jag ont i nacken och spänningshuvudvärk. I och för sig är det väldigt skönt att då få nackmassage av Älskling men ska det vara sååå svårt att hitta en BH?

Som jag har förstått det så är utbudet lite bättre i storstäderna, men då får man också vara beredd att betala 500-700:-. Det svåraste att hitta verkar vara kombinationen "smal bröstkorg med stora bröst". Vart handlar alla playboymodeller liksom? Eller behöver man inte en stabil BH om man har silikon?

 

Efter att ha hittat en bra forumstråd på Internet kan jag nu vidarebefordra de tips som jag har hittat:

 

Hanazacka - De säljer en riktigt snygg amningsBH (Amoralia Nougatine) samt ytterligare två som var över medel! Inte ett optimalt storleksutbud på den som var snyggast tyvärr men annars kunde man hitta upp till 75H.

 

Sally och Sara - En mycket trevlig webbbutik! Deras modeller av amningsBH var kanske inte i min smak men helt klart ett bra initiativ. Det gäller att vara ute i god tid om ens storlek ska finnas kvar dock...

Om inte dessa passar får vi väl starta upp en ny "Sy dina egna BHar"-kurs?

KROPPEN: Om du hittills inte funderat så mycket över det här med att vänta barn, blir det mer uppenbart nu när magen blir större. Du har nu gått upp 5–7 kilo, vissa ännu mer. Det är vanligt med ryggproblem, till exempel att du känner dig trött eller har ont i svanken. Foglossning är en annan vanlig åkomma under graviditeten. Det beror på att brosket i fogarna som håller ihop bäckenbenen luckras upp något av graviditetshormonerna för att ge plats åt barnet när det sedan ska födas. Man blir överrörlig i bäckenlederna och kan få smärta och inflammation när bäckenbenen gnider mot varandra. Skulle det drabba dig får du försöka ta det lugnare och anpassa dig till vad kroppen klarar av. Efter förlossningen är det extra viktigt att inte belasta bäckenet för mycket genom att till exempel bära tungt, på så sätt kan fogarna läka. Man kan känna av hur livmodern drar ihop sig och blir stel ibland, så kallade förvärkar, livmodern tränar på detta sätt upp sig inför förlossningen. Ibland kan vibrationer eller gropigt underlag från när man åker bil framkalla förvärkar, men det är helt naturligt.

BARNET: Vikten har ökat markant på senare tid och barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 centimeter långt. Barnet ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut.

EGNA ANTECKNINGAR: Jag försöker fortfarande se om jag kan känna av hur Lois ligger (som det stod i informationen för vecka 23) men utan framgång. Älskling däremot lyckas lite bättre och tack vare honom har vi nu också lyssnat på hjärtslagen. Han har försökt med stetoskopet här hemma flera gånger men påstår att min mage pratar för mycket trams för att han ska kunna urskilja Lois. På hans jobb däremot kunde vi lyssna med ultraljud och Lois hjärta slog fint :) Extra kul för Älskling tror jag som inte får äran att själv känna Lois alla vridningar och vändningar i magen.
I övrigt går tiden ganska fort, känns som igår jag skrev info för vecka 23. Det beror nog främst på att jag är ganska pigg nu och inte känner av så många "graviditetskrämpor". Jag kissar minst 5-6 gånger per natt och känner mig smidig som en valross när jag ska krångla mig ur täcket utan att störa hundar och sambo, men det är också det enda som stör :)

Pratade med favvis-J igår om resor. I sommar blir det språkkurser i Nice och Paris för hennes del så jag var tvungen att uttrycka min avundsjuka lite. Båda städerna är underbara så jag är säker på att hon kommer trivas! Skönt väder och härlig stämning i Nice, vacker arkitektur och storstadspuls i Paris, lovely! Jag hoppas på många, långa rapporter i sommar :)

Vi pratade också om den eventuella vinterresan för vår del, vart vi ville, varför osv. Svaret blev ju, som ni läst i bloggen, att Kanarieöarna just nu verkar vara det vettigaste alternativet med en liten bebis. Det blir bäst så att lillan inte utsätts för långa flygresor, konstiga sjukdomar, för stark värme osv...

Svaret blev "Herregud... Du ska verkligen ha en UNGE!". Hihi, jaa.... tänkte jag då och myste lite inombords över att vi får äran att planera in lilla Lois i våra planer. Men sen när jag tänkte efter så kände jag också "HERREGUD! VI SKA VERKLIGEN HA EN UNGE!". Ett litet liv som kommer vara en del av oss så länge som vi lever. Ofattbart... Underbart! Men liiiite, lite läskigt ;)

Äntligen en dag då jag nästan känt mig som vanligt igen! Helt underbart!

Jag känner mig verkligen lat som har blivit trött så lätt på sistonde. Man gör en vettig sak och sedan är man redo för en tupplur igen... Hur kul är det att leva med en sån tröttkeps? Man läser ju på Internet och i böcker att man kan vara trött när man är gravid men så här trött? Jag har på allvar börjat fundera på om det inte är jag som bara blivit lat och bekväm? Som liksom använder graviditeten som ursäkt..? Men så idag kände jag DET, den där känslan av att vara mig själv, ha energi och vilja hitta på saker. Lägenheten har fått en välbehövlig städgenomgång, hundarna har varit på långpromenad, högskoleprovsboken är läst och nu har jag unnat mig en lång dusch. Underbart skönt! Och jag är inte ens trött än :)

Sitter med näsan i min högskoleprovsbok idag och storbölar. Inte på grund av högskoleprovet och inte på grund av något annat heller egentligen. Jag känner mig inte ens ledsen. Nej, jag gråter bara för att! Kanske liiite för att jag såg ett sorligt avsnitt av Judging Amy tidigare idag, men det är också den enda anledningen jag kan komma på. Det är spännande att vara gravid! Nu måste jag snyta mig igen...

KROPPEN: Man kan känna hur barnet rör och vänder på sig. Ännu finns det gott om plats i livmodern. Det går även att urskilja i vilket position barnet ligger. Ibland kan det göra tillfälligt ont i sidan som kan orsakas av att livmodermuskulaturen töjer sig mycket. Många upplever den här tiden som en positiv del av graviditeten. Barnet är inte alltför tungt än och det är fortfarande långt kvar till förlossningen. Men alla är inte lyckliga och mår bra under graviditeten. En vanlig orsak kan vara oro inför hur livet med ett litet barn kommer att bli. Vissa blivande mammor är ofta sjuka. Det beror på att immunförsvaret påverkas så att det fungerar lite sämre under graviditeten.

BARNET: Barnet reagerar på olika sorters ljud som musik och röster. Barnet ligger ofta och suger på sin tumme. Huvudhåret har börjat växa ut och en del barn kan ha riktigt tjockt hår redan som nyfödda. Barnet hickar när det ligger i livmodern, ett nyfött barn hickar också ofta. Nu är det mer kännbart och känns igen som ett rytmiskt dunk.

MINA ANTECKNINGAR: Wii, en ny vecka! Jag är så otålig att varje ny vecka känns som en stor seger :) Vecka 22+1 betyder 124 dagar kvar tills Lois är här och nu känner jag mig piggare än någonsin. Eller ja, piggaren än vad jag hittills har känt mig med en liten snyltare i magen. Att det går att urskilja vilken position barnet har känner jag inte igen mig i, får kanske känna efter lite hårdare ikväll! Trots att jag är pigg och inte mår illa längre så har Lois lite ticks för sig. Det känns som att hon använder min urinblåsa som kramdjur vilket gör att man springer på toaletten i tid och otid. Jag har också en känsla av att hon använder revbenen på höger sida för att gunga i. Tänk vad en så liten krabat kan åstakomma! Jag och Lois promenerar minst en timme om dagen för att hålla igång, vi äter järntabletter och har cravings för pannkakor.

Nu har jag äntligen hittat, och anmält mig till, gravidyoga i Kalmar. På Yogainstitutet den 10e mars kommer jag förhoppningsvis njuta och svettas med andra gravida i mjukiskläder, mycket trevligt! Så här står det på deras hemsida om kursen:

Gravidyoga
7 gånger  1100 kronor
Torsdagar: 16.30 - 17.45
Grupp 2:  10 mars

Nytt för terminen är att partnern är välkommen vid kursens sista yogatillfälle så att ni kan träna andningsteknikerna tillsammans.

Att tillsammans med andra gravida kvinnor få tid att fokusera på barnet som växer inuti magen och få tid för avkoppling är något alla gravida kvinnor skulle unna sig.
Gravidyogan inom kundaliniyogan är speciellt framtagna yogapass för den gravida kvinnan. För dig som aldrig gjort yoga förut, inga förkunskaper krävs.
För dig som redan nu utövar yoga gå över till gravidyoga i vecka 12.
Gravidyoga har visat sig vare ett bra redskap under graviditet och förlossning.

Vi går bla igenom:
• Andningstekniker att använda under förlossningen.
• Yogapass för att förbereda och stärka kroppen under graviditet och förlossning.  
• Avslappning                  
• Tips för gravida