lillalois

Idag visade Lovisa att det här med att ställa sig upp på egen hand är en befäst färdighet! Tidigare har hon lyckats med lite hjälp, eller om hon får ta det i etapper. Men idag så hasade hon sig fram på golvet och reste sig mot en köksstol helt själv för första gången. Hon har löjligt stolta föräldrar :)

Har de senaste dagarna tänkt på hur mycket enklare och mer flexibel amningen har blivit. Dels har jag och Lovisa lärt känna varandra mer, vi har finslipat tekniken och lärt oss vad som fungerar. Lovisa har också blivit starkare och har lättare för att både hjälpa till och acceptera lite sämre ställningar. Att amningsnappen kunnat tas bort att ett stort lyft! Min kropp verkar också ha anpassat sig, det är inte längre så honkigt om man ammar på höger sida två gånger i rad eller om taget blir lite knasigt då och då. Inga mjölkstockningar och inga sår! Ett och annat sugmärke vid sidan om har jag däremot vaknat med, ingen av oss verkar märka någon skillnad vissa nätter :p

I början av amningen så tänkte jag att det var "det bästa för Lovisa" och "det skulle vara så". Sedan var det såklart skönt med ett knep som fick henne lugn och nöjd också! Men den senaste tiden tycker jag verkligen att fördelarna märks i vardagen. Vi ammar utan att tänka på det, maten är med oss vart vi än går och både jag och Lovisa tycker att det är urmysigt!

Och vi som har fullt sjå med att komma ihåg en extra blöja när ska iväg ska nog vara väldigt tacksamma för att maten alltid finns tillgänglig :p Det skulle annars bli många ledsna miner för glömt mellanmål på t.ex. Maxi, Öppnis, stan eller på promenader... Planering är inte vår grej, amning däremot verkar vara vår grej! :)

När man väntar på att mamma och pappa ska gå och lägga sig kan en isbjörn vara nog så mysig!

Wii! Idag fungerade det att lägga oss på sängen, amma i 10 minuter sedan sov hon :) Vilken tur om den rutinen får behållas och vi inte behöver "bråka" och sela varje vilostund! Mycket nöjd mamma!

...lägga upp boob-bilder bara sådär? Fast jo, amning är helt okej! Ammade på Systemet idag liksom, fasaden är redan spräckt ;)

Nu kan ju inte Lovisa prata än (lite tack och lov över det, har en känsla av att hon kommer bli en riktigt debattör!) men kunde hon det skulle det nog vara ett väldigt tjatande om att inte vara trött :p

Jo, lite så känns det när barnet mirakulöst ålar sig förbi, gör en akobatisk konst och hamnar på golvet med huvudet före från fåtöljen... Fy... Fåtöljen är bara 40cm hög (ja, jag var tvungen att kontrollmäta för att se huuur nära hon var den magiska gränsen en meter), hon skrek direkt, har inte kräkts och inte ens fått en liten bula. Men ändå! Hon blev ju jätteledsen :(

Jag tänker då och då att "det här kan jag ju ge Lovisa" men inser först efteråt hur mycket skada hon kan orsaka med en pytteliten matbit. På något sätt kan hon fläcka ner allt inom en väldigt stor radie på en väldigt kort tid!

Men idag lyckades vi nog med alla rätt :) Naken bebis på rätt humör, plastad frotté under, bra mat och tidpunken precis innan bad. Så välplanerat. Låt geggandet börja!

Fast omvänt. Föräldramisshandel?

För några veckor sedan såg jag en mamma på Öppnis med sönderriven hals och kände direkt en stark samhörighet :) Själv har jag nu fått ett fint märke på höger kind orsakad av Lovisas "mys" och experimenterande. Dels verkar hon tycka att det är roligt att nypa riktigt hårt tills mottagaren skriker lite för då skattar hon... Men hon tycker också att det är mysigt att ligga och pilla oss i ansiktet när hon är trött och ska sova, tyvärr har inte riktigt koll på hur ont de där klorna kan göra :p Skulle vilja säga "men hon är ju så liten, det känns inte" men j*klar vad stark hon är!

Jag och Lovisa har lite olika åsikter om hur mycket en bebis på 6 månader behöver sova. Lovisa röstade på 10 minuter, jag på minst en timme. Lovisa vann...

Lite tankar som far genom huvudet klockan 01.00 och ca 20 minuter framåt från det att man hör "Älskling, du måste komma, hon kräks...!" från sovrummet:

Så mycket för matförgiftning... Räkorna på Maxi kan känna sig friade för nu är Älskling och Lollan också sjuka :( Tack och lov ingen mega-maginfluensa men jag har ändå dåligt samvete över att ha träffat folk idag... 

Älskling verkar slippa kräkmomentet och vilar sig i form, Lovisa kör mer på kaskad-spya-stuket. Nice! Inledde med att kräkas på overallen, klänningen, bodyn, selen, mina ytterkläder samt min tjocktröja halvvägs till Södercentrum... Införskaffandet av mat blev med andra ord inställt idag. Sedan dess har vi lyckats fylla hela badkaret med kräk-kläder!

Jag levde ju i tron om att "nappen är en ersättning av bröstet", och i mitt huvud betyder det typ "barn föredrar bröstet men nappen är näst bäst". Alltså borde barn som erbjuds bröstet också föredra det? Nej, inte enligt Lovisa...

Jag har full förståelse för om man inte orkar amma jämt och ständigt och därför känner att nappen är en skön avlastning. Men om jag nu är beredd att amma heeela tiden, dygnet runt och hejsansvejsan så är det väl själva sjutton om ungen ändå föredrar napp? Det går liksom emot min grundidé...

När Lovisa var riktigt liten så ville hon inte ha napp så då var det inte så mycket att snacka om. Amningen var alltid ett säkert kort, Lovisa blev nöjd och med största sannolikhet somnade hon också. Men den senaste tiden har hon inte alltid blivit nöjd av att "bara" ammas, inte om hon är trött. Vi försöker då sjunga, vagga, promenera, avleda, amma igen osv... Resultat? Argare och argare bebis. Och vad händer om vi sätter i en napp? Jo, hon somnar efter typ två sutt...

Varför? Jag känner att jag liksom vill ha en förklaring! Hur kommer det sig att nappen fungerar bättre? Betyder det faktum att hon gillar det att det är rätt? Eller är det som med sötsaker, smakar gott men är ändå inte nyttigt? Ska man ge nappen eftersom hon uppenbarligen är nöjd då eller ska man hålla fast vid att inte vänja henne vid den?

Eller ja, alltså hon är nog redan van... När man vet att ett knep fungerar är det svårt att motstå det när ens skruttis är otröstlig. Dvs. den där nappen har använts några gånger... Hittills endast vid sövning men ändå. Trots att detta underlättar för oss så känner jag mig lite irriterad. Mest irriterad för att jag inte förstår varför tror jag :p

Gröt? Blää... Välling? Blää... Puré? Blää... Mammas mat? Gott värre!

Nu när Lovisa passerade 6 månader för ett tag sedan känns det okej att börja fundera på det där med mat lite aktivt. Fortsätta amma så mycket som möjligt, men i alla fall veta att hon inte går hungrig om jag är borta 2-3 timmar. Tror att Älskling skulle känna sig lite lugnare också om han visste att det fanns något att ge henne, om det krävdes.

Jag har länge tänkt på BLW som ett vettigt synsätt på mat, men lite lätt stressad över att inte kunna njuta av de där timmarna i skogen med Ture så tänkte jag att något nappflaskevänligt kanske vore lättare att börja med?

När hon var lite så tog ju gärna bröstmjölk på flaska men sedan ungefär 4 månaders ålder har hon tvärvägrat. Hon skulle säkert ta flaskan om hon var riktigt hungrig, men att utsätta henne för den "övningen" är det instället jag som tvärvägrar! Ska vi få henne att äta mat "för vår skull" så ska hon verkligen vilja ha maten och vara nöjd med övergången, annars kan det vänta.

Som det ser ut nu så tänker nog Lovisa hoppa över en den där "barnvänliga" maten i flaska. Jag har själv provsmakat innan jag har gett henne och jag stödjer hennes åsikt till fullo! I den här familjen kommer nog Älskling vara ensam om att tvinga i sig äcklig havregrynsgröt till frukost även i framtiden... Men provsmak på vår mat har fungerat väldigt bra. Thaimat var smarrigt, lax och smörgås ikväll var också jättegott. Kanske räcker det med att vi kan erbjuda vanlig mat de tider jag skulle vara i stallet? I så fall måste vi också börja fundera på innehållet i vår mat, ge Lovisas portion innan vi saltar och liknande.

Men jag stör mig på att det känns tryggare om man kan se på en nappflaska att hon har fått i sig si och så många milliliter jämfört med om hon har ätit t.ex. en morot. Äter hon en morot så tänker jag "hur mycket är en morot? Hur mycket kan de äta? Vad räknas som en portion? Är hon mätt?" men om hon dricker ur en flaska känns det mycket lättare att bedömma vad som är normalt. Irriterande...

Lättare är det med amningen, då känner jag inget behov av hålla koll på hur mycket hon "bör" äta, hon sköter det ju så bra på egen hand. Känns skönt att kunna fortsätta amma och skjuta näringsfrågan mer på framtiden :)

Idag var det dags för 6-månaderskontroll på BVC och allt var bra. Lovisa charmade rejält, trots att hon precis innan slagit sig i huvudet med deras leksaksbuss i väntrummet... Ansvarsfulla föräldrar som kommer in med en blåslagen (eller rättare sagt rödslagen men det känns inte som ett riktigt ord?) när man ska på läkarkontroll. :p

Inatt hade vi och Lovisa lite olika förslag på lämplig aktivitet. Jag och Älskling ville gärna sitta uppe och röja undan saker på datorn samtidigt som Lovisa inte kunde förstå varför inte hela familjen gick och la sig med henne? Eros gjorde ett vänligt försök men Lovisa tyckte nog inte att det dög fullt ut, han kan varken amma eller sjunga Trollmors vaggvisa... Efter några vändor till sängen för att amma, mysa och vagga så fick hon till slut komma upp och ligga i famnen istället.

Några minuters tittande senare så somnade hon om i mitt knä i köket. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur många "experter" som säkert skulle säga att det var fel gjort. Att vi lät barnet "vinna", att vi ändrade på rutiner och regler istället för att kämpa vidare med nattningen i sängen. Andra hade kanske sagt att vi skulle lagt oss tidigt själva för att underlätta barnets dygnsrytm och tillgodose hennes behov.

Men när jag tänkte lite till och tittade på den genomnöjda lilla tjejen som sov i mitt knä så kände jag verkligen att det var precis en sån här förälder jag ville bli! Det var minnen som dessa (okej inte spädbarnsminnen men själva grejen..) jag minns från barndomen som väldigt positiva och hoppades kunna föra vidare. Den där förmågan att vara flexibel och ibland se regelbrott som vardagslyx. Att inte vara så principfast utan istället försöka få varje dag mysig efter förutsättningarna.

Självklart krävs det rutiner i grund för att kunna avvika från dem men ibland känns det som att man gör det tråkigt bara för att det "ska vara så" eller för att härdas. För min del är det helt okej att nattuggla och ta sovmorgon, även om man är ett barn! :)

Har alltid tänkt att det vore smidigt med ett barn som känner sig trygg, kommer till ro och kan somna överallt. Barn sover ju mycket mer än vuxna och det hade varit lite jobbigt om det krävdes fasta rutiner och total tystad här hemma 16h/dygn... Men samtidigt får man vara lite ödmjuk inför att alla barn är olika och att vi kanske skulle få anpassa oss om Lovisa t.ex. ville sova på ett visst sätt.

Som försättning på inlägget om att Lovisa alltid blir glad av ett bad: hon har nu hittat ett sätt att på egen hand få till vattenlek :p Hundarnas vattenskål!