lillalois

För cirka ett halvår sedan hade jag och Älskling förmånen att hälsa på ett gäng familjer som hade lite äldre barn än Lovisa, tack vare bokcirkelgruppen som fikade hos varandra. Något som slog oss båda var hur mycket leksaker ungarna hade! Alla var första barnet så det fanns inga äldre syskon att "skylla på".

 

Vi kunde inte förstå hur de hunnit handla på sig så mycket, hur de kunde hitta ett behov för allt det där och att de orkade förvara det? Själv ser jag inte riktigt nyttan för så små barn. Självklart kan de ha roligt med en leksak men de kan ju lika gärna ha roligt med en träslev eller en toarulle. Jag tror att barn helst av allt vill vara med i vardagen och då behövs inte leksaker i så stor utsräckning.

 

Men vi har inget leksaksförbud, det finns en hel del bra saker på marknaden och Lovisa har jättekul i sin lekhörna. Däremot har vi nog haft ett outtalat köpstopp för egen del eftersom vi inte riktigt ser behovet. Men då kommer frågan:

 

 

Hur hände det där?! När flyttade allt detta in till oss? Det går inte ens att lägga locket på leklådan :p

 

Vi har i alla fall fått en förståelse för hur de andra familjerna lyckades, man kan lätt fylla en lekhörna utan att ens besöka leksaksbutiken! Och Lovisa uppskattar sina leksaker mer och mer, även hundarna tar sig en tur till lekhörnan då och då för ett gosedjur eller en boll.