lillalois

Det börjar närma sig en liten bebis, 63 dagar kvar om man ska lita på BF. Magen börjar ta ganska stor plats men jag känner mig hyfsat smidig (förutom när jag ska bära flyttkartonger i den smala källartrappan...). Nu när de där veckorna av konstant trötthet och illamående är över så känner jag mig lyckligt lottad som är så komplikationsfri. Ingen direkt foglossning, orkar rida och busa med Lovisa, bra värden hos barnmorskan, pigg och glad! Men man kan ju ändå fundera över hur man kan glömma så fort... Nu känns det som att jag har världens lättaste graviditeter, som att vi kan skaffa hur många ungar som helst utan problem. För bara några veckor sedan kändes det pest att gå upp ur sängen och jag funderade på hur sjutton vi tänkte som blev på smällen en gång till :p Fascinerande (och smidigt)!