Natträdsla?
Vi har länge kämpat med sömnen nu… Inte när hon väl har somnat för natten, då är hon hur snäll som helst och nu tar hon till och med sovmorgon till 09 vilket hennes mamma älskar. Men vägen till nattsömn är lååång, och skrikig… Eller den tar kanske en halvtimme upp till två timmar men när hon är så ledsen tycker man att tiden går grymt långsamt!
Skriker? Nejdå, inte jag...
Vi har funderat på om hon är övertrött, eller understimulerad, eller hungrig, eller har ont någonstans. Svaret är ”vi har ingen aning om varför men skriker gör hon…”. Dagarna fungerar bra, kan vara någon gång som hon skriker men det brukar vara snabbt åtgärdat. Men kvällarna… Hon är vansinnig! Det enda som fungerar är att gå ut med henne i duntäcket och vagga henne till söms. Tack och lov fungerar detta bra, oftast somnar hon så fort man öppnar ytterdörren. Men sedan ska man ju in också :p Första utmaningen är ytterdörren men det har vi löst nu genom att låta den stå öppen och sedan får den andra springa ner och stänga när Lovisa är utom hörhåll. Sedan ska hon läggas i sängen… Detta fungerar nästan aldrig :( Vi ligger ändå bredvid henne, vaggar henne osv. men hon vaknar varje gång och börjar tokskrika igen…
Ikväll föreslog Älskling efter ett tag att ta med vagnen ut, lägga henne i den utomhus och sedan rulla in henne sovandes för att slippa göra flyttmomenten inomhus. Och det funkade!! Wii!! Låter kanske ganska logiskt men när lillan skriker från tårna är det svårt att vara logisk… Det känns också som att varje gång något funkar så tänker vi ”Yes! Nu har vi knäckt koden!” men dagen därpå funkar det inte alls :p Men vi fortsätter att kämpa med vår lilla kvällshatare :)
Svar; Hehe, ja våran katt älskar till o med att ligga i Liams säng. Men nu sprutar vi vatten på honom så fort han ligger där för det är inte så smart att han lär sig att sova där.
Dehär med att hon skriker vid nattläggningen. Så var Liam också förrut. Han gall skrek och blev tvärtyst så fort vi tog upp honom. Vi trodde först att han hade ont i magen men dom på BVC sa att då skulle han inte bli tyst direkt när vi tog upp honom. Dom sa att det kan vara att bebisen vill ha närhet och känns hud mot hud.. Vi tog upp honom varje kväll i en vecka, sedan hade han lärt sig att somna själv. Vi lät honom skrika en stund och sedan gick vi dit och stoppade in nappen och vaggade sängen tills han somnade, men efter en vecka så gick de över och han somnade av sig själv.
Föresten ni har en jätte söt dotter :)
Jag tror dom tycker det är skoj när man hittar på saker:)
Men usch vad jobbigt, och stackars liten.. Hoppas det går över snart!
svar: Ja mycket, han var helt lurvig i håret efteråt och är fortfarande :) Vi har varit lite dåliga på att bada, bara för att vi inte har något badkar, men nu har Viggo egen badbalja :)
Visst är den!! :) Köpte den på Hemtex! Dock ett tag sen! I April-Maj nånting...
Känner igen det där med en av mina små killar...
