lillalois

Ja, det är i alla fall vad mamma och mormor tror. "Du var ju ett sådant lugnt och beskedligt litet barn..." sägs det, underförstått att Lovisa har energi gånger tusen :)

Nja, jag vet inte om de har efterkonstruerat min barndom lite... När de beskriver mig verkar det som om jag från födseln satt förnöjsamt och ritade dagarna i ända, tyst och snäll. Älskling har ju å andra sidan själv beskrivit sig som ett riktigt litet apbarn, överallt och hela tiden, så något ligger det kanske i det? :p Egen vilja har hon i alla fall, vår lilla Lollis. Och energi!

"Ni kommer få att göra när hon börjar ta sig fram på egen hand...!" sa de på BVC sist och jo, vi börjar inse det! Så fort hon är i famnen så klättrar hon högre och högre, vill helst studsa upp och ner, sträcka sig upp på borden, kasta saker omkring sig, kasta sig själv hit och dit... För min del får hon gärna vänta lite med att lära sig åla/krypa/rulla eller vad hon nu väljer :)

När hon sedan inte får sin vilja igenom så hörs det, med ett välriktat illtjut! Hon tar i allt vad hon har tills allt fokus är på henne igen. Det är så kul att se henne hemma hos mormor vid frukost/lunch. Hon är van vid att mormor pratar och sjunger med henne, så när hon känner sig uttråkad spänner hon blicken i mormor, tar i från tårna, kramar barnstolen med händerna allt vad hon har och tokskriker. Den ungen kommer det inte gå någon nöd på i framtiden heller... :)