lillalois

För idag är Älsklings födelsedag! Världens finaste make och pappa fyller 33 år :)

 

Två trötta föräldrar som kör sista styrkepasset inför semestern om en vecka har bestämt sig för att avvakta med födelsedagsfirande tills nästa helg. Då ska vi försöka hitta på något tillsammans, en lite längre aktivitet, för att fira både Karls och min födelsedag. Men idag har det varit ganska lugnt. Vi har i alla fall avnjutit bananasplit framför Skyfall ikväll, alltid något!

 

Idag kom Jennie och Malva förbi för att låna vår cykelkärra ett par dagar, tjejerna har inte träffats på ett halvår så det var lite blygt. Men när de väl kom igång hade de kul och hundarna fick också vara med på bus och supergos, förvånandsvärt uppskattat :)

 

Målet var att gå över till en bättre livsstil när vi flyttade till huset, både för oss och miljön. Så det är väl hög tid att ta tag i det nu!

 

Tänkte börja i badrummet, där har jag hyfsad koll på vad jag vill ha. När det kommer till schampo, tvål och sådana grejer är det ganska lätt att skriva shoppinglista. Jag önskar mig nämligen inget ;) Vårt skafferi duger alldeles utmärkt på den punkten. Bikarbonat + kokosolja som deodorant, bikarbonat + äppelcidervinäger som hårtvätt, socker + olivolja som peeling/återfuktande, honung som ansiktstvätt osv... Det mesta går att ordna utan en massa konstigheter! Men några saker, som t.ex. tandborstar, kan vara knepigt att knåpa ihop själv.

 

Jag gillar egentligen att gå till "riktiga" butiker, känns alltid lite trist att bara klicka hem grejer på Internet. Å andra sidan är priset ofta bättre på Internet och många produkter går inte ens att hitta i Kalmar. Men här är i alla fall en lista på vad som önskas, ska kolla runt lite på stan innan jag beställer något.

 

Kostar 45:- på jordklok.se

Puh för jobbiga nätter... Efter en hysterisk läggning av övertrött barn så blev även natten rörig. Lovisa var uppe och snurrade minst en gång i halvtimmen känns det som. Hon hade nog föredragit någon som sov bredvid, som vi brukar göra, men efter den gnälliga dagen och Älskling som var iväg på jobb så var lite datatid för min del också nödvändigt. Tur att sovrummet ligger precis intill.

 

Något som faktiskt var lite "häftigt" inatt var att Lovisa kunde berätta vad hon drömde om. Självklart måste hon ha haft mardrömmar även tidigare i livet, bara inte kunnat förklara det. Men inatt satte hon sig upp i sängen och utbrast "Det är tiger i huset! Lovisa såg tiger!". Stackarn... Efter en stund kunde vi i alla fall konstatera att tigern inte var kvar utan den bor på pappas jobb (vi hade varit där tidigare på dagen och sett en stor tygtiger). Sen boppade vi och somnade om :)

 

Idag är jag trött! Tyvärr är Karl också trött efter en tuff jour på sjukan, dålig kombo för Lovisa verkar jättepigg. Vi får väl gå ut och valla familjen i skogen eller nått idag. 

Det börjar närma sig en liten bebis, 63 dagar kvar om man ska lita på BF. Magen börjar ta ganska stor plats men jag känner mig hyfsat smidig (förutom när jag ska bära flyttkartonger i den smala källartrappan...). Nu när de där veckorna av konstant trötthet och illamående är över så känner jag mig lyckligt lottad som är så komplikationsfri. Ingen direkt foglossning, orkar rida och busa med Lovisa, bra värden hos barnmorskan, pigg och glad! Men man kan ju ändå fundera över hur man kan glömma så fort... Nu känns det som att jag har världens lättaste graviditeter, som att vi kan skaffa hur många ungar som helst utan problem. För bara några veckor sedan kändes det pest att gå upp ur sängen och jag funderade på hur sjutton vi tänkte som blev på smällen en gång till :p Fascinerande (och smidigt)!

Idag har jag och Lovisa passat Linus en sväng på stan under tiden som moster Mia hade en klipptid. Efter det blev det fullt ös för alla tre barnen i trädgården och här kommer bildregnet :)

 

Så skönt det är med trädgård! Att både barn och hundar kan vara ute och busa, röja och upptäcka helt fritt. Trött blir man också, av all frisk luft och sol. Härligt!

Nu har vi precis kommit hem efter en riktig helkväll med teater och efterföljande middag. Ett högt tempo i teatern och det må låta klyschigt men vi hade tur med vädret. Ska man på utomhusteater så är vädret helt klart av lite större betydelse ;) 

 

Efter teatern passerade jag mamma för att booba ett lite barn och Karl gick hem till huset för att rasta hundarna (som blivit riktigt duktiga på att vara själva där). Att somna hade Lovisa inga planer på så vi tog sällskap in till stan där jag och Karl vek av för eftermingel på Stadshotellet. Lika trevliga bordskompisar som förra året, eller rättare sagt nästan samma bordskompisar som förra året :) Hur bra som helst!

 

Eftersom jag är jag så måste jag ju också kommentera den goda maten... Buffé alltså, perfekt för den som äter för tre!

 

Måste också säga att det är skönt att få "komma ut" lite. Det låter ju brutalt sorligt men för det första har vi varit dåliga på det här med att vara sociala överlag och för det andra är det lite av ett projekt att fixa både hund- och barnvakt längre stunder. Att då få sitta i ett par timmar med en massa trevliga vuxna och äta god mat i lugn och ro är härligt! "Det här borde vi göra oftare".

 

Extra bra känns det när man sedan hämtar ett litet barn som sover hur gott som helst hemma hos en nöjd mormor. Jag är glad över att Lovisa är så trygg hemma hos mamma att hon även somnar där utan problem. Det är heller aldrig några problem att lämna henne utan nämner man att mamma/mormor ska vara barnvakt så tjatar hon om att vi måste gå snart hela dagen. Inga tvivel om att hon trivs! Så mycket för att sjalåkande hemmabarn som ammas blir osjälvständiga ;)

Ikväll blir det teaterperimär på Krusentiernska, "Älskling, jag är visst gift". Det ska bli riktigt skönt att göra sig lite iordning och ha så kallad "egentid" med min egna Älskling. 

 

Lovisa är också helpepp på kvällen, hon har skaffat sig inte en utan hela två mormödrar att passa upp på henne under kvällen ;) Vi lämnar henne hos mamma på väg till teatern men sedan ska de bort till mormor för pizza och glass på hennes altan. Lovisa har även beställt högläsning av mååånga böcker och det är det nog inte svårt att övertyga mormor om!

 

Igår var faktiskt första gången jag åkte ut till stallet helt själv. Jag har längtar efter det men samtidigt försökt tajma så att jag rider ut tillsammans med någon, eller tar med Karl och Lovisa, i och med graviditeten, ny häst osv. Men nu känner jag att jag har sådan koll på Ari att det inte är några problem att vara i stallet själv. Tar inga långturer ute i skogen men det beror inte på Ari utan på att det då tar så lång tid att ta sig till civiliastionen om något skulle hända. 

 

Men att rida själv, oavsett häst, har jag på sistone känt är lite av en utmaning. Även som icke gravid :p Självklart kan man rida ut och njuta av naturen men för både min och hästens skull känns det bra med lite variation. Nu var det så länge sedan jag red för instruktör eller gick på ridskola så jag känner mig väldigt idéfattig när det kommer till aktiviteter/övningar att göra tillsammans. När det sedan inte blir rätt de första gånger så har jag svårt att komma på vad jag gör för fel när ingen finns där och kan kolla/tipsa. Resultatet av det är att jag blir osäker och uttråkad vilket såklart smittar av sig på hästen, pannkaka med andra ord. 

 

Men igår blev det bara hur bra som helst! Om jag skulle ge mig på en gissning till varför så beror det dels på att jag har släppt allt vad hästrädsla heter :) Jag har ju varit lite nervig och osäker de senaste åren men känner mig nu verkligen genomtrygg på hästryggen, kan verkligen fokusera på arbetet istället för på om hästen tänker skena iväg eller inte. Sedan får jag ge Ari beröm också! Så genomtrygg och snäll, det gör också att jag faktiskt kan fokusera på vad jag gör istället för att "hålla efter" honom. En riktig läromästare :)

 

Aris enda spunk är att han dansar runt när man ska sitta upp. I vanliga fall hade det inte gjort mig så mycket men i takt med att magen väger så blir jag allt mer klumpig vid på- och avsittning. Så mål nummer ett var att få en häst som faktiskt står stilla. Det tog sin lilla tid, många små steg och mycket beröm, men till slut så lyckades vi!

 

Ute på slingan red vi serpentiner, galoppfattning från skritt, backade, gjorde halvhalter och typ där tog min fantasi slut. Red lite tölt och trav utan stigbyglar också, kände mig sådär modig ;) Hade ju lovat mig själv att rida väldigt lugnt under graviditeten, men det är fruktansvärt svårt när man känner att det går så bra och är så roligt! Bebis i magen verkar i alla fall sova gott under våra ridturen, protesterar inte alls. Mina benmuskler protesterar desto mer men det är bara positivt. 

 

En av de stora fördelarna med att ha fest är att man får det så städat hemma!

 

Vi hade lite mingel här igår innan vi skickade iväg gästerna på teater och det var jättetrevligt! Jag tyckte att det var kul att få lite ansikten på kollegorna från Karls jobb och han verkar helt klart ha det trevligt på jobbet ;) Med några respektive i sällskapet blev det också en del nya möten för oss båda. Sedan kom lite släkt och kompisar också, totalt ett sällskap på 22 personer. Kul med lite blandning. Vi borde bjuda in folk oftare! Liv och rörelse i huset, trevliga möten och en anledning att fixa god mat. Bara bra saker! Till disken har vi ju diskmaskin :p

 

Svärfar och hans särbo var jättesnälla och hjälpte till med städningen innan gästerna kom, nu är det fortfarande sådär rent och väldoftande överallt. När alla hade gått igår så passade jag på att tända doftljusen i badrummet, sjunka ner ett i varmt bad och bara njuta! Gjorde en bodyscrub av olivolja och socker (en riktig dunderkur utan äcklig innehållsförteckning ;)) och insåg att det nog var minst ett halvår sedan jag tog hand om kroppen "på riktigt". Vi har haft fullt sjå med att komma ihåg tandborstning och raggartvätt på sistone, att nu få unna sig lite kroppsvård var helt underbart! Att sedan få kliva upp i ett vackert hus, krypa ner i vår sköna soffa, välja och vraka bland sköna kläder... Vilken livskvalité! Blev så pepp att både hand- och tånaglar fick bli knallröda njutningen till ära. Det är något särskilt med fina naglar, jag känner mig pigg och glad direkt!

 

Idag öser regnet ner så vi fortsätter nog på tema innemys. Insåg att vi glömt vagnen utomhus igår, den står nu och droppar i hallen. Har verkligen regnat kors och tvärs så allt är plaskvått. Det roade i alla fall Lovisa att jag gick ut med ett lakan över huvudet, alla paraplyer lånade vi ut till gästerna igår. Finns något positivt med allt...

Idag kom farfar med särbo och boxern Freja för att hälsa på. De ska gå på Krustentiernska teaterns genrep imorgon och passade på att stanna en natt för att kunna umgås lite mer, det blir ju inte så ofta i och med de långa avstånden. Mysigt tycker vi och buskul värre tycker Lovisa :) Freja har hon ju laddat för sen vi åkte hem från stugan, "kasta boll vid vattnet", men roligast ikväll var nog att busa med gosedjuret Herr Nilsson och farfar. De höll på sådär länge som bara de som inte är föräldrar orkar hålla på ;) Lovisa kiknade av skratt och slog rekord i snabb sövning sedan, tummen upp på båda!

 

 

Imorgon är det alltså genrep för Krusentiernska teatern, föreställningen i år heter "Älskling, jag är visst gift". Karl får fribiljetter som tack för att han är "husläkare" åt ensemblen och i år har vi bjudit in de som ska gå på lite förmingel här hemma i huset. Förhoppningsvis blir det en trevlig tradition!

I torsdags var jag på BM-besök och blodsockervärdet var högt. Hade då slukat ett stort glas o'boy stax innan jag kom dit vilket kändes som en rimlig förklaring. Men efter en timmes väntan, tre stick i olika fingrar och fortfarade ett resultat på ca 10 så gav vi upp och bokade tid för glukosbelastning. Kändes riktigt surt... Bortsett från min konsumtion av o'boy så känner jag mig verkligen inte i riskgruppen för diabetes. Vägde 59kg innan jag blev gravid, väger nu 67kg i vecka 31. Äter nyttigt till vardags, inget frosseri som fredagsmys och även när vi äter ute så brukar det inte bli snabbmat. Tränar ju inte stenhård men två hundar som ska ut på långpromenader, en aktiv busunge att jaga och sedan ridningen på det måste ju räknas som en hyfsat aktiv graviditet. Men resultatet var som det var, runt 10. Dumma och fruktansvärt goda o'boy...

 

Idag var det i alla fall dags för den där glukosbelastningen. Var tvungen att fasta 12 timmar före, sjukt svårt ;) Uppe med tuppen för första sticket och sockerlösning med citronsmak. Första värdet låg på 4,3 och det var bra. Den där sockerlösningen smakar ju inte mumma men helt okej. Jag hade packat Lovisa i selen på ryggen och laddade för att gå hem till städning och flyttlådor under de där två timmarna man ska vänta men tji fick jag. Uppenbarligen ska man vila mellan sticken... Efter lite övertalning fick jag i alla fall åka hem med bil så det blev Karlsson på taket i soffan för mig och Lovisa. Kvart över tio var vi tillbaka för nytt stick och värdet låg på 6,4. Toppen! Ingen graviditetsdiabetes här inte :)

 

Irriterar mig fortfarande lite på det faktum att det var så högt i torsdag, vill veta varför. Men nu när jag FÅR dricka o'boy så lockar det inte lika mycket och kanske kan vi skärpa matrutinerna lite extra trots att det inte var diabetes. När vi träffade svärfars särbo på midsommar så blev jag lite mer pepp på råkosten igen så kanske, kanske. Vi har ju sagt att det "nya livet" börjar när huset är färdigt och vi har en realistisk chans att laga mat, investera i vettiga matvaror osv. Vi är nästan där nu!

Karl jobbar ju jour för tillfället så jag, Lovisa och hundarna har haft dagen för oss själva. Tog en lugn morgon och sedan bort till mormor för att äta lunch med mamma, Christer, Gerd och Krister nr2. Många favoriter på samma ställe för Lovisas del ;) De andra skulle sedan vidare till Revsudden för midsommardagsfirande men vi stannade hemma. Lovisa hade nog tyckt om att busa med Emil och Linus men dels är vi lite skeppsbrutna utan körkort och dels fanns det en hel del "måsten" här hemma i huset som väntade. 

 

De där måstena gick det väl sådär med. Jag tycker att jag plockar, plockar och plockar och på sin höjd byts högarna ut mot nya högar, de försvinner aldrig. Magen är i vägen, allt är tungt och svårt att överblicka. Gnäll, gnäll, gnäll ;) Men ytterligare några maskiner tvätt är klara, alla bebiskläder insorterade i byrån och det som ska tillbaka ner i källaren är väl markerat med storlekar och årstider. Bäst av allt var kanske att vår mixer kom fram ur en flyttkartong, den har jag saknat! Smoothies!

 

Till slut gav vi i alla fall upp städningen och gjorde kväll. För att behålla lite gott humör blev det Lovisas favoriträtt, lax med spenat och örter/kryddor. Busenkelt och jättegott! Bara att lägga laxfiléer, massor av spenat, basilika, dill och persilja i en gryta och koka ihop. Lite citronsaft över det så blir det pricken över i:et :) Vi brukar ha min glutenfria pasta till som utfyllnad men det är lika gott utan. 

 

Det blir många bilder nu men högtider har ju en tendens att få upp antalet på det temat ;) 

 

Vi åkte till stugan efter Karls jobb vid 18-tiden i onsdags, det tar ca 2 timmar att köra. Lovisa hade på något mystiskt sätt lyckats undvika middagsvilan hela dagen och höll verkligen på att bryta ihop sista halvtimmen hemma. Men vi fick ändå med oss allt i bilen och sedan sov hon så gott på vägen upp. Fullt med energi till kvällen alltså ;)

 

Usch, vilken rörig natt... Igår när vi packade in oss i bilen tänkte vi "Nu somnar nog Lovisa innan vi ens hunnit lämna omnrådet, det måste hon ju göra en sån här heldag!". Men som vanligt när vi har haft en sån där toppendag så verkar det ha blivit lite overload av intryck för lilldamen. Vid 21 åkte vi och efter 1,5 timme av ganska missnöjt barn där bak så somnade hon. Vi stannade lite för att amma men nej, inget effekt. Tack och lov eskalerar det inte som det när hon var pytteliten, och nu kan vi ju kommuncera på ett annat sätt vilket känns bättre. Men ändå jobbigt när man vet att hon bara vill sitta nära och man samtidigt inte har tid för hur många timmars paus som helst. Till slut funkade det att hålla handen, det var mysigt! :)

 

Men väl hemma fortsatte hon att vakna till då och då hela natten, känner mig ganska sliten idag. Antar att Karl känner samma sak och han ska spendera det här dygnet på sjukhuset, arbetar jour 07-07. Hoppas han får det lugnt och får sova lite natten som kommer.

 

Nu borde vi ta tag i städningen här hemma, på måndag kommer svärfar och hans särbo hit för att sova över och på tisdag kommer fler gäster som ska mingla lite innan genrepet på Krustentierska teatern. Det ser ut som ett bombnedslag just nu :p Flyttkartonger och saker som ska organiseras precis överallt. Och samtidigt kläder, disk och leksaker som får ligga eftersom vi är så insnöade på uppackningen av flyttkartonger. Tänk att två dygn kan kännas så långa ibland och ibland alldeles för lite tid.

 

Så här busigt kan man ha med boxen Freja, inte konstigt att man har lite att bearbeta på natten :)

Vi har precis kommit hem från ett jättemysigt midsommarfirande i farfars sommarstuga. Jag borde verkligen sova men jag kunde inte riktigt slita mig från de här vackra bilderna vi tog ikväll på stranden. Så vackert (och buskul)!

 

När hundarna först har roat sig en timme med matsök i trädgården, sedan busat av sig med dottern som kiknade av skratt när hon fick kasta boll till dem och nu snarkar gott i soffan så känner man sig som en ganska okej matte ändå :) Om de bara visste att klippning, borstning och bad väntar de så fort jag hittar saxen...

 

Sakta men säkert känns det som att vi börjar få in lite funktionalitet i vardagen. Jag brukar inte ha något emot kaos, tvärt om kan jag tycka att rutiner är lite tvångströjevarning och begränsande. Men nu har vi flyttat runt så länge, bara det nödvändigaste uppe i ur flyttkartongerna, ingen koll på kalender eller viktiga papper och fått leva dag för dag. Det kan ju låta lite bohemiskt och fritt men när man samtidigt ska fungera i det civiliserade samhället så känns det till slut väldigt ansträngande... Vi är båda helt utmattade av "ingenting".

 

Men nu ser jag som sagt lite ljus i tunneln. Istället för att leta reda på det minst smutsiga i klädhögen så kan vi öppna våra sovrumsgarderober och bara välja något av det rena, strukna och prydligt upphängda. Istället för raggartvätt kan vi ta ett långt, väldoftande bad och sedan gå omkring nakna i vårt egna hus hur mycket vi vill. Istället för hämtmat och nödkombinationer kan vi göra smoothies, långkok och baka i vårt stora, ljusa kök. Istället för att sköta allt via mobilen och ränna på banken i tid och otid kan vi organisera våra papper i pärmar bredvid den stationära datorn med supersnabbt Internet. Jag gillar det!

 

 

En underbar sak med att vara hemma och slippa både arbetstider och förskola är sovmorgon! Idag var jag uppe hyfsat "tidigt" men Lovisa sover fortfarande. Vaknade till lite för en halvtimme sedan, ammade en stund och somnade om. Mysigt! När hon vaknar sedan är frukosten framdukad och vi äta hur länge vi vill, ingen stress. Så ska ett barnliv få vara :) Inte helt fel i ett vuxenliv heller!

 

Eros som är vår första barnvakt var inte sen med att både uppmärksamma mig på att hon nog vaknat till igen och att sedan göra henne sällskap när hon somnade om. Han är ingen närgången bushund utan väldigt diskret, men han tar sitt uppdrag på största allvar. Kollar av om hon blir ledsen, påkallar uppmärksamhet när hon gör något farligt och blir väldigt obekväm när hon skriker. Enligt mormor är han som ett knäckpapper när hon är barnvakt, han tycker väl att de behöver lite extra passning då ;) Jag tycker det är häftigt att se ett sådant beteende växa fram mellan hund och barn! 

Bollen tar sovmorgon, vår sista mjölk räckte precis till en stor kopp O'boy och jag kan sitta en stund i arbetsrummet med dörren öppen och hundarna lufsar runt i trädgården. Det är härligt! Att hägna i trädgården så att både Lovisa och hundarna kan gå ut och in som de vill är bland det bättre vi har gjort sedan vi flyttade hit. En sådan frihet som gör samtliga lite nöjdare med livet :)

 

Idag kommer Electrolux service för att titta på vår frys som låter lite för mycket och, troligen, Cizniz som ska fixa det sista med våra garderober. Jag är inte helt förtjust i tidsplaneringen "någon gång under dagen" för det känns som att man inte riktigt slappnar av hemma förens de har kommit och gått. Jag kan ju inte direkt gå omkring här naken när det helt plötsligt står någon i hallen... Har man riktig tur kommer de precis när Lovisa sover middag, hundarna skäller som tokar och allt blir bara kaos. Det ska bli så skönt när hantverkarperioden är över!

Det känns fortfarande som att det är evigheter till att bebisen kommer men nu när vi går igenom hela källaren och ska bestämma vart alla kläder ska få plats framöver så passade jag på att plocka upp de minsta storlekarna. Snart ska ju även de rymmas i garderoben (som redan verkar för liten...). Lovisa var ganska liten när hon föddes så minsta plagget är i storlek 40/44, mindre än hennes dockkläder! Fruktansvärt gulligt är det i alla fall, är glad att vi sparade alla hennes kläder och har fått ärva mycket från när jag var liten. Det känns mycket mysigare att plocka upp kläder som har lite historia och minnen i sig än att åka till Lindex och shoppa nytt. 

 

Lovisa var inte sen med att haka på klädsortering. Tyvärr verkar hon sortera efter ett helt annat system än det storlekssystem som jag fixade i fina högar inatt ;) Får passa på att lägga ner lite kläder i stängda kartonger nu under middagsvilan så att något blir färdigt. 

 

Vi har lite dille på att leta upp nya promenadslingor där vi kan vandra med hundarna och Lovisa lite ostört. Helt fantastisk natur om man har lite tur och alltid skönt att kunna låta alla gå lösa och strosa i sin egna takt. Den här dagen åkte vi mot Elverslösa och hittade en väldigt vacker stig en bit utanför en bondgård. Lovisa har precis upptäckt finurligheten med fickor så de fylldes med alla fynd vi hittade. Löv, pinnar, kottar, gräs och blommor :)

 

Måste också få skriva av mig hur fantastiskt, underbart, jättehärligt det är att få åka ut till stallet ett par gånger i veckan och bara njuta! Ofta följer ju hela familjen med och det är mysigt på sitt sätt, men att få ge sig ut i skogen utan barn och hundar är verkligen något extra när vi i vanliga fall är med varandra dygnet runt, sover ihop, ammar och bär. 

 

Idag red jag ut med Martina som rider Röskur i samma stall och det blev en långtur på två timmar. Regnskurarna kom tätt men när man väl är genomblöt så gör det detsamma :) Fördelen med att rida två (förutom att det är trevligt och jag som preggo inte vill ge mig ut själv i skogar där jag inte hittar) är att tempot blir lite högre på Ari. Röskurs energi smittar av sig och det blir lite mer action i både tölt, trav och galopp. Imorgon räknar jag med träningsvärk, en skön känsla av att man gjort något!

 

Nu är det 10 veckor kvar innan den lilla bebisen är planerad att komma och Lovisa som är drygt två år ammar fortfarande morgon, kväll och oftast några gånger till. Tanken har hela tiden varit att låta Lovisa amma så länge som hon vill och än så länge verkar inte graviditeten ha stört henne. Jag tror ändå att mjölken har sinat periodvis men just nu har vi reserver så det räcker och blir över. Lovisa ammar nog inte längre primärt för mjölkens skull utan det är en bonus utöver myshetsfaktorn. 

 

När vi var på förlossningsinformation på sjukhuset så pratade de en del om det här med att det oftast tar ett par dagar för produktionen att komma igång efter förlossningen. Det är ju helt normalt men jag minns det som ganska kämpigt de första dagarna hemma med vrålhungrig bebis som hade lite svårt att få rätt tag, blev trött, frustrerad osv. när Lovisa var liten. Jag vet att mjölken alltid anpassar sig efter det yngsta barnet, t.ex. kommer det ju råmjölk de första dagarna även om man har ett äldre syskon som fortfarande ammar. Men jag slängde ut en fråga på Amningshjälpen om man hade någon fördel av att produktionen redan var igång med syskon? Om man slapp de här dagarna med dålig produktion? Det verkar tveksamt, för många sinar mjölken både precis innan och efter förlossningar oavsett syskonamning, så ingen boost där inte. Men nu när jag ändå har en massa reserver så borde man kanske passa på att pumpa ut lite "ersättning" om det krisar för bebisen efter förlossningen? Även om det inte blir råmjölk så borde min nuvarande mjölk vara mer "individanpassad" än köpt ersättning och fungera bra vid behov av stödmatning. En typisk "bra att ha"-sak i frysen alltså :)

 

Enligt 1177 så klarar sig bröstmjölk i frysen upp till 6 månader så det är väl bara att passa på! Ska bara få in rätta greppet igen, att handmjölka bröstmjölk är en väldigt osexig konst haha :p Men både jag och Karl konstaterade återigen efter förlossningsinformationen att graviditet inte för så mycket sexigt med sig så varför kämpa emot? Vattenavgång, moderkaka, avslag... Nja, inte riktigt min grej. Men belöningen är ju underbar! 

Sen vi började åka lite mer rutinmässigt till stallet så har Lovisa varit väldigt noga med det här med hjälm. Hon pratar överlag mycket om att man MÅSTE ha hjälm när man rider, cyklar och åker motorcykel. När hon sedan skulle få prova ut en alldeles egen ridhjälm var lyckan total ;)

 

Vi testade lite olika märken och hade hemma en Jofa-hjälm på prov. Tyvärr så kostar de riktigt bra hjälmarna en slant och jag kan känna att sååå stort är inte behovet. Hon är trots allt två år, har en som håller i hästen och en som står beredd om hon tappar balansen. Kanske tröttnar hon på ridningen imorgon. Att man måste ha hjälm handlar ganska mycket om att skapa goda rutiner just nu.

 

Så en tusenlapp på en bra hjälm som hon snart växer ur kändes lite för mycket och jag blev väldigt nöjd när jag i källaren hittade förra årets ställbara cykelhjälm, storlek 46-53. Tack och lov var Lovisa också jättenöjd med en kombinerad cykel- och ridhjälm! Nu har vi speglat oss länge och väl i våra hjälmar :p

 

Jag har nu suttit ett tag och försökt göra en sammanställning av allt som hänt med huset. Främst för vår egna skull, det är alltid bra att ha alla valen nedskrivna, men också som inspiration om ni läsare ser något ni gillar. Att skriva ner alla färgkoder, leverantörer och prylar tar dock väldigt mycket längre tid än vad jag räknat med så jag tänkte lägga upp lite foton från hur huset såg ut för drygt två veckor sedan, då vi började flytta in lite sakta. På de här bilderna är det inte till 100% färdigt men det ger i alla fall en hint om hur vi har det :)

 

Lördagen den 1 juni bjöd Rädda Barnen alla sina medlemmar med familjer på Astrid Lindgrens värld. Vi får skicka iväg ett stort tack Hemmaföräldrars nätverk på Facebook där vi fick tipset (och självklart till Rädda Barnen själva). Hemmaföräldrars nätverk är perfekt för smarta barntips, ofta till billing peng eftersom hemmaföräldraskap i sig inte är direkt gratis. 

 

Vi är inte själva medlemmar i Rädda Barnen men mormor är och vi fick biljetter genom hennes medlemskap. Lovisa var väl egentligen liiiite för liten för att uppskatta Astrid Lindgrens värld fullt ut men nu när vi inte betalade för entrépriset kändes det helt klart värt resan. 

 

Parken känns väldigt gedigen och välgjord, jättemysiga miljöer! Det enda jag inte gillade var att hästarna i Mattisskogen stod uppbundna i sin hage, såg fruktansvärt tråkigt ut... Jag antar att de gjort det valet för att hästarna skulle kunna visa upp rätt utrustning men jag känner mig ganska säker på att barnen varit minst lika imponerade av lösa hästar med endast grimma i hagen. 

 

Vi tänkte att Lovisa skulle uppskatta Pippi Långstrump (länge kallad "Simpsump" av Lovisa :p) och Karlsson på taket mest eftersom det är figurer vi har läst och lyssnat på sånger med. Emil i Lönneberga är också väldigt populär men hans del av parken var under uppbyggnad. Väl på plats var det poliserna från Pippi, Kling och Klang, som var den största succén! Alla små lekhus och rutschkanor var också väldigt poppis :)

 

Vädret var inte det bästa, regnade till från hela dagen, men vi var väl förberedda. Jag kände mig som en riktig bullmamma (ovant!) som hade packat vagnen full med paraplyer, flera ombyten till alla, extra skor, diverse picknickmat, filtar med mycket mera. Så bra packade man inte när man själv skulle på aktiviteter för ett par år sedan!

 

Idag tog äldsta lillbrorsan grundenten (slutade 9:an) på Madesjöskolan i Nybro. Jag och Lovisa tog tåget dit för att fira :)

 

Skolavslutningen i nian firas likt studenten på Madesjöskolan. Pappas assistent förklarade på vägen hem att det var en gammal tradition eftersom det förr i tiden mest gick bönder på Madesjö. De började oftast arbeta efter nian och för att de också skulle få en rejäl fest vid sitt skolavslut så firade man grundenten lite extra, sedan har traditionen levt kvar. 

 

En mycket stolt storasyster kan skvallra om att brorsan fick stipendium för bästa betyg, bästa förebild och musiktalang. Fantastiska gener han måste ha ;) Och på tal om gener så är han så oerhört lik pappa i unga dar! Måste roa mig någon dag med att hitta gamla skolfoton på pappa och jämföra.

 

Under hösten tänkte vi att det var dags att skippa de där p-pillerna och hoppas på en liten miniboll till sommaren. Vi var inte så stressade att det måste bli så tätt mellan barnen men ville gärna ha sommarbarn så vi tänkte går det går det, annars vänta vi till nästa år. Månaderna gick och det hände väl inte så där väldans mycket. I mitten på december började jag känna mig precis som jag gjorde med Lovisa i magen. Molvärk, ett oförklarligt illamående som aldrig går över, trött. Kände mig ganska kaxig när jag tog graviditetstestet och inte lika kaxig när det var negativt :p Vi visste ju att det i så fall skulle vara väldigt tidigt i graviditeten och att testen då kanske inte skulle ge utslag så vi väntade lite och testade igen. Och igen, och igen... Till slut kände jag mig mer inbillningssjuk än gravid! Hur som sa vi att på julaftons morgon tar vi ett sista test och är det fortfarande negativt så ger vi upp. Och på julaftons morgon bjöd på ett streck på rätt ställe! :) Ett svagt streck men ändå ett streck! Vi som hoppades på ett syskon i juni, juli eller augusti fick till slut den 31 augusti som BF, typiskt vår tur ;) 

 

Idag är graviditeten redan inne i vecka 29 och bortsett från de där första månaderna av konstant illamående och trötthet så har tiden bara flugit förbi! Med Lovisa i magen räknade vi nästan varje dag och hade koll på minsta millimeter hon växte där inne, men den här gången känns det som att förlossningen närmar sig med stormsteg utan att vi hinner tänka så mycket. Men nu när resten av huset sover kan jag i alla fall googla lite och konstatera att graviditeten har pågått i 201 dagar, vi har 79 dagar kvar. Jag blev gravid ca den 9 december (där snackar vi tidiga känningar!) och beräknad förlossning är lördagen den 31 augusti. Bebisen börjar mer och mer få proportiner som en "vanlig" bebis, är ca 39cm lång och väger ca 1 300g. Än så länge finns det plats nog i magen att röra sig på och hon (japp, vi har kollat och det blir en lillasyster :)) utnyttjar det fulla för gymnastiska konster! Jag känner mig pigg och hyfsat rörlig, det börjar bli lite knepigt att lyfta otympliga saker och det märks att det börjar bli lite ont om plats inne i kroppen. 

 

Förra vecka påbörjade vi föräldrautbildningen och det var riktigt mysigt. Egentligen erbjuds inte det andragångsföräldrar i Kalmar men eftersom vi flyttade till Sverige för sent för att få gå en med Lovisa så gjorde de ett undantag. Själva informationen kan vi såklart "googla" men både jag och Karl sa efter kurstillfället att det var riktigt skönt att för en stund få fokusera på att vi faktiskt ska ha en bebis! Som sagt la vi ner mycket mer tid på att fundera över graviditet, föräldraskap osv. när Lovisa låg i magen men nu tar ju Lovisa så mycket fokus om dagarna och vi har renoverat huset, börjat nytt plugg och allmänt bara varit upptagna hela tiden. Riktigt skönt att landa lite i att vi snart får ytterligare ett litet barn :) 

 

Söndagen den 2 juni var vi bjudna på Gerds 70-årskalas i Nybro. Gerd är sedan långt innan min födsel god vän med mormor och även vi som är några generationer bort brukar träffas vid större högtider. Att Gerd skulle ha något storslaget rådde det inga tvivel om, vi hade hört förberedelserna hemma hos mormor i flera veckor :p

 

Catering från Emmaboda bjöd på utsökt lax med nypotatis. Jag som trodde att Lovisa skulle äta en jätteportion (lax är favoritmat), trodde fel och fick äta för två. Inte mig emot men jag rullade verkligen hem! Efterrätten var också jättegod, minns inte namnet, men av förklarliga skäl fanns det inte utrymme för hur mycket som helst. En trubadur var där och bjöd på "gamla godingar" och barnmusik, väldigt trevligt med livemusik och det blir så personligt när den som spelar och sjunger samtidigt är med på festligheterna. Men om man frågar festens barn (och många vuxna) så var höjdpunkten TuffTuff-tåget som tog oss på en guidad tur runt Nybro. Många i sällskapet är pensionerade förskollärare så de flesta hakade på körsång om både tåg och bussar, Lovisa var mer än nöjd! Inte ett kalas i mängden med andra ord.Jag tror att Gerd var jättenöjd och det var vi med :)

 

För ett par veckor sedan hittade vi en medryttarannons som lät passande, två islandshästar ca 2 mil utanför Kalmar. Vi har länge hoppats hitta två hästar i samma stall så att vi båda kan rida ut samtidigt, men utan krav på att rida båda två varje vecka. Det är inte alltid vi kan hitta tid eller barnvakt så att båda kan rida två dagar i veckan. Islandshäst känns också passande eftersom de viktmässigt klarar av Karl men ändå är tillräckligt små för Lovisa.

 

I vanliga fall tar jag gärna en häst med lite krut i men att börja rida en okänd vildhäst de sista veckorna av graviditeten kändes lite väl dumdristigt, så en trygg och snäll häst till mig och Lovisa var ett krav just nu. När jag varit där och provritid snälla Ari så kändes det superbra! Nu när det har gått ett par veckor känns det ännu bättre :) En genomsnäll häst som är trygg, lydig och hellre stannar än skenar, utan att kännas tråkig.

 

I dagsläget turas vi om att rida Ari, brukar ta långpromenader hela familjen så att både jag, Karl och Lovisa får rida. Alternativt åker jag ut till stallet själv för lite längre ridturer i skogen tillsammans en annan tjej som rider i samma stall (vill inte sticka ut själv när jag är gravid). När bebis i magen är ute på andra sidan ska jag börja rida den lite busigare Röskur så att jag och Karl kan rida ut tillsammans, det blir också spännande!

 

Att Lovisa gillar att rida häst är en underdrift vilket gör det extra kul att ta med ta med henne! Hon ska helst rida själv och är väldigt noga med att ha sin egna hjälm på sig ;) Även om Ari är den enda hon har fått rida ute i Bottorp så är hon lite extra kär i minishettisen Diva som står i boxen bredvid. Vi får väl se om Divas matte kan tänka sig att låna ut den lilla någon dag. En minishettis blir ju lite mer proportionerlig. 

Nu har vi äntligen flyttat hem till vårt hus igen (vi har renoverat i snart ett halvår), vi har Internet och bloggen kan komma till liv igen! Att försöka uppdatera allt som har hänt under den här perioden är nästan omöjligt men jag ska ge det ett försök. Vill i framtiden ha bloggen som ett minne av våra år med Lovisa (och nu även liten bebis i magen!) och då är det ju kul om så mycket som möjligt finns med :) Vår kamera som trots kaoset fått följa med ibland får fungera som en hjälp på traven att minnas. Så nu kör vi!