Varning för bildbomb :)

Igår tog vi kvällens långpromenad på Öland. Först fullt ös på Alvaret och sedan en snårig slinga nära Eriksöre, skönt för hela familjen. Det känns alltid så härligt när hundarna har fått leka lösa, lukta i sin egna takt, bli lite trötta av ojämn terräng och fått använda nosen i sök.
 
Öland är riktigt vackert ibland, det är lite lyxigt att ha så nära. Och Lovisa skrattade hela promenaden igenom, det är väl ett gott betyg också! Nu är turistsäsongen snart över (ska bara ta oss igenom skördefesten) och sedan får man ha Öland nästan för sig själv. 
 

Mot Öland, omplaceringsgruppen och kantarellkurs!

Nu drar jag till Öland för en heldag på Eriksöre camping. Hundomplaceringsgruppen har sin årliga träff och Dog Performance bidrar med kantarellsök :) Årets tidigaste uppvak tror jag? 06.00... För Öland har ju så bra busstider ;)
 
Älskling, Lovisa och hundarna får sova vidare och hälsar nog på framåt lunch, får se vad Lovisa säger om att inte amma till frukost... Nu sover hon i alla fall tungt över min huvudkudde, ser så skönt ut!
 

Teamwork vid fodersäcken

Lovisa gräver i fodersäcken och Clara hejar på, sånt man har systrar till!

Systerskap

Inatt så är Älskling på jobbet, jag är helt fast i tredje (ja, Älskling jag har kommit till tredje..) säsongen av Big Love och Lovisa delar dubbelsängen med hundarna.
 
Jag smög för att titta till dem, Lovisa i mitten med en hund snarkandes på varje sida. När jag stod där så gnällde Lovisa i sömnen. Innan jag hann gå fram så kröp Clara upp vid hennes sida, slickade henne på kinden och la sitt huvud över hennes mage. Båda somnade om lugnt och fint och jag älskade Clara så där mycket som man inte kan beskriva. Jag hoppas verkligen att Clara och Eros finns i livet tillräckligt länge för att ge Lovisa minnen!
 

Dagens lunch

Torrfoder i glassburk, mums!
 
Jag försöker kompensera platsbristen och tidsbristen här hemma med att i alla fall aktivera hundarna så bra som möjligt när Lovisa sover. Idag öser regnet ner så inomhusaktivering is the shit! Hängde upp en glassburk med torrfoder i ett snöre på kylskåpet och lät Clara gå loss (Eros äter inte lunch, vägrar). Hon kämpade ganska länge men är lite feg så till slut hängde jag upp den utan lock istället men lite högre upp så att hon fick "klättra". 
 

Konsten att leka

Jag är ganska usel på att leka, har svårt att bjuda på mig själv på det sättet både när det kommer till djur och barn. Därför kan man väl säga att våra hundar har lärt in sig på noll föremålsintresse och det har jag varit helt okej med. Men i våras var jag på en väldigt inspirerande föreläsning med Eva Bodfält och vi pratade en hel del lek, kunde inte låta bli att känna lite dåligt samvete över lekbristen här hemma.
 
Hundarna leker ju en hel del med varandra och Clara belönar sig ibland med att ha dragkamp med kopplet (dvs. när Clara känner att hon borde få en belöning som jag har missat) men så mycket mer än så blir det inte. Nu när vi bor så trångt och det ibland känns som att hundarna samlar på sig en del frustration över att hela tiden visa hänsyn till en ettåring så skulle leken kanske vara en bra ventil för den frustrationen. 
 
Att kunna belöna med lek hade också varit ett bra komplement till belöningarna vi annars använder oss av (godis, sökövningar, ett varsågod, beröm). Varierade belöningar brukar i sig öka motivationen och om vi ska lita på Eva Bodfält så borde till och med en kotte kunna laddas med bus och på så sätt kan vi aldrig skylla på att "belöningen glömdes hemma". 
 
Man kan i alla fall konstatera att vi har lite träning framför oss om vi ska få hundarna att haka på det här med bus. Eros är tyyyp intresserad om en boll skulle komma i exakt rätt tillfälle, Clara couldn't care less! Men vem kan ha något emot att träna på lek?
 
Dagen har varit riktigt kvalmig och den där halvtimmen på Brukshundklubben var ungefär vad vi klarade av idag. Både Älskling och Lovisa var genomsvettiga när vi åkte hem. Men nu är det lite svalare, bebis ska sövas inför natten och vi kan ta en lite längre tur.
 
Yay! I typ 2 sekunder så var Eros engagerad i kasta boll!
Någon som fattat grejen!
Pappa är i alla fall grym på att leka :)
Glaaaad tjej!
Klappa fint (eller enlilgt Clara: stör mig inte, jag kanske får en godis!!)
Störning: ettåring
Ska vi kramas?
Kraaaam!! Mysfaktor hög :)

Gemensam hundpromenad

Vi hade verkligen fantastiskt flyt vad det gäller regnet idag. Det öste ner från att vi satte oss i bilen och åkte från stallet till att jag skulle iväg på hundpromenad. Uppehåll vid båda våra uteaktiviteter :)
 
Risken för dåligt väder gjorde dock att vi var en lite mindre grupp på den gemensamma hundpromenaden, ett tappert gäng på tre som tränare hundmöten och lite allmän vardagslydnad. Det är verkligen givande att träna tillsammans! Själv så fegade jag lite och tog bara med mig Eros, den som uppför sig bäst för tillfället :p Men när vi tränat klart så fick även Clara komma ut och köra freestyle, det uppskattades!
 

Midsommardag på Revsudden


Östra Eds midsommardans


Midsommar i stugan

Vi har precis kommit hem från midsommarfirande i stugan och på Revsudden, är helt slut :p Kompletterar med bildtext lite senare men just nu räcker energin precis till tre bildinlägg. Härligt har vi haft det :)
 

Midsommarfina hundar

Äntligen har jag fått tummen ur och gett hundarna ett välbehövligt bad. Det mörkbruna vattnet i badkaret bekräftade att det var nog ett halvår sedan sist... Men nu är pärsen över och hundarna är svartvita istället för jämngrå. Lite extra mysiga (och mjuka!) att gosa med just nu.
 
Stackars Eros lider
"Assistenten" som här ser så lugn ut. I själva verket spenderade hon 90% av tiden med att gnälla vid badkarskanten... Hundarna tyckte nog inte att det höjde badupplevelsen direkt.  

Tortyrredskapen är framme

Det börjar kännas okej att säga "hundträningen går framåt" nu. Äntligen har vi fått lite tid att verkligen umgås med hundarna, ta långa promenader och gosa inomhus. Och viktigast av allt om man frågar Clara: vi kommer ihåg att ta med oss godis överallt!

Det är alltid svårt att själv se de där små förändringarna som kommer varje dag, särskilt eftersom man då och då får bakslag. Men häromdagen kom en granne till oss fram för att berömma lydnaden och det värmde :) Hon är en sån där fantastisk hundägare som kunnat läsa av när vi har en dålig dag och då tagit lite extra avstånd med sin hund. Gömt sig bakom en bil eller tagit en omväg :p Om hon visste hur mycket vi har uppskattat det! Jag har flera gånger tänkt gå fram och tacka henne men nu hann hon före med att initiera kontakt. Guldstjärna till henne!!

Men ska man gå runt och vara så där väluppfostrad måste man ju vara lite välskött också! Jag avskyr verkligen pälsvård (hundarna likaså, överfört maybe? :p) men nu är det dags. Claras päls börjar bli ganska lång så den ska redas ut, FURminator (bästa vertyget!) ska gå igenom båda hundar och sist men inte minst ska klor och tänder fixas. En gång har jag lämnat in Clara på Tassoteket och det var riktigt skönt! Det var en så fin och glänsande hund jag hämtade ut. Men anledningen till att hundarna inte är i sin glans dagar just nu stavas nog lathet och inte okunskap, dvs. bäst att bara ta tag i det.


Mysiga Eros :)


Lugn och ro när skrutten sover

När jag tittar ner på golvet så ser jag två små pälsbollar som njuter av sin kvalitetstid under tiden som busungen sover. Clara har kurat ihop sig mellan köksbordets ben och Eros ligger bekvämt i amningskudden :) Båda snarkar och drömmer. En helt annan avslappning när lägenheten är tyst och lugn, skönt för hundarna att få vara sig själva ett tag. Mattes sötnosar!

En bästis är fint att ha

Hundarna verkar uppskatta vår ansträngning att flytta tillbaka mer uppmärksamhet till dem. Den positiva attityden smittar av sig också, lite som skrattgympa. Var man inte på bra humör från början så blir man till slut det av att gå och fjanta sig en stund :) En runda om dagen runt Stensö skadar ju inte heller för motionens skull!

Måste också ge Eros extra cred för att vara världens bästa "brorsa" till lilla Lovisa. Just nu är hon inne i någon period då hon är helt tokig i Eros... Det första hon gör på morgon är att krypa bort till Eros (vi delar ju säng allihopa) för att kramas och sedan vill hon helst vara som klistrad på honom hela dagen. Bättre kompis får man leta efter!

Man ser på Lovisa hur hon verkligen koncentrerar sig för att "klappa fiiint" och försiktigt på hundarna, även om hon ibland blir lite väl exalterad och bara sprattlar åt alla håll. Självklart får Eros nog ibland och går undan, vi försöker också ge honom så mycket plats som möjligt så att han inte ska tröttna på barnvaktsuppdraget, men många gånger uppsöker han själv Lovisa och lägger huvudet i hennes knä för att gosa. Då blir man riktigt varm och stolt inombords!


Prioriteringar på hundfronten

Idag betedde sig Clara riktigt illa och det kändes som en tydlig signal till oss att vi borde ge hundarna mer plats här hemma. Lovisa är jättesnäll mot dem (och de mot henne) men på sistone har hundarna verkligen hamnat långt ner på prioriteringslistan. Vi är trötta och gnälliga, tjatar och skäller, går korta promenader, fokuserar på Lovisa och visar väl alltför ofta att de är "i vägen" när vi inte orkar. 

Nu har vi flyttat runt en hel del, vi bor väldigt trångt vilket påverkar hundarna negativt, vi har fått en bebis och så vidare... Vi borde satt dem i första rummet från början istället för att bara släpa med dem i vår karusell av viljor och måsten. Vi slappnade kanske av för mycket när vi såg hur snälla de var mot Lovisa och tänkte "bra, då har vi vårt på det torra".

Det låter lite som att vi har två urflippade monster här hemma vilket inte är fallet. Vi är bortskämda med att hundarna ska kunna gå lösa och självklart känns det som ett nederlag om de är lite för understimulerade för att hantera det just nu. I ärlighetens namn kunde vi haft större problem. Allt som oftast är hundarna underbara träningskompisar, tålmodiga barnvakter, ett härligt sällskap och perfekta fotvärmare i sängen. Men ibland måste man påminnas om att det faktiskt krävs lite arbete från vår sida också för att ha det så där trevligt och harmoniskt hemma, man kan inte prioritera bort familjemedlemmar bara för att de inte kan föra sin talan.

Jag har funderat lite på om kombinationen småbarn hemma, två aktiva hundar, driva eget företag, plugga, flytta till hus och ha fritidsintressen kanske helt enkelt inte går ihop sig? Kanske finns det en anledning till att andra bara gör två saker i taget? Samtidigt känner jag att det ska gå! Att hundarna tar smällen är i alla fall inte okej utan vi måste hitta andra sätt att kombinera livet på så att alla blir nöjda.

Åtgärden tror jag främst heter egentid för både Clara och Eros, den där bristvaran vi alla slåss om. Men de behöver få komma ut och träna, bli sedda och aktiverade på ett bättre sätt än idag. Inte någon gång i veckan utan varje dag. Lovisa får vara hos mamma några timmar då och då så att hundarna kan få odelad uppmärksamhet. Vår trånga etta flyttar vi ju snart ifrån och i huset blir det lättare för dem att få eget space. Tills dess har de en skön frizon hemma hos mormor. Vår tråkiga attityd får vi helt enkelt ändra på, även när vi är trötta. Det finns ingen anledning till suck och stön eller nej och fy när hundarna endast reagerar på det vi väljer att utsätta dem för (lättare sagt än gjort...). Till sist får vi nog öva på lite mysiga aktiviteter ihop. Superglada hälsningar när vi kommer hem, lite massage framför TVn, lekar tillsammans, tuggben när Lovisa sover osv. Bli bättre på att visa vår uppskattning helt enkelt :) Att det ska vara så svårt att prioritera det roligaste man vet? Men kanske är det just därför man väljer bort det, för att det känns som en lyx och inte som en skyldighet.

Clara 8 veckor hos uppfödaren

Ibland önskar man att kameran var framme

Till exempel när Eros går fram till Lovisa, lägger huvudet i hennes knä, rullar runt på rygg och visar världens tålamod när hon "övningsklappar". Ibland ser det riktigt skönt ut och han njuter som när vi klappar honom, ibland tror jag att han bara accepterar läget, till exempel när Lovisa ska klappa hans tänder...

Gos med Eros


Lathunden Eros

Ligger ner och blir serverad mat, det går ingen nöd på den killen!

Lovisa delar med sig

Min mormor har "övat" en hel del på att Lovisa ska få mata hundarna. Jag tror att det dels beror på att mormor tycker att det är viktigt att dela med sig och dels på att hon vill att hundarna ska tycka att Lovisa är förknippat med positiva saker. Inte mig emot och Lovisa tycker det är fruktansvärt roligt! Clara däreot är inte så givmild tillbaka utan springer iväg med sitt fynd fort som attan :p


Tidigare inlägg
RSS 2.0