lillalois

Igår var faktiskt första gången jag åkte ut till stallet helt själv. Jag har längtar efter det men samtidigt försökt tajma så att jag rider ut tillsammans med någon, eller tar med Karl och Lovisa, i och med graviditeten, ny häst osv. Men nu känner jag att jag har sådan koll på Ari att det inte är några problem att vara i stallet själv. Tar inga långturer ute i skogen men det beror inte på Ari utan på att det då tar så lång tid att ta sig till civiliastionen om något skulle hända. 

 

Men att rida själv, oavsett häst, har jag på sistone känt är lite av en utmaning. Även som icke gravid :p Självklart kan man rida ut och njuta av naturen men för både min och hästens skull känns det bra med lite variation. Nu var det så länge sedan jag red för instruktör eller gick på ridskola så jag känner mig väldigt idéfattig när det kommer till aktiviteter/övningar att göra tillsammans. När det sedan inte blir rätt de första gånger så har jag svårt att komma på vad jag gör för fel när ingen finns där och kan kolla/tipsa. Resultatet av det är att jag blir osäker och uttråkad vilket såklart smittar av sig på hästen, pannkaka med andra ord. 

 

Men igår blev det bara hur bra som helst! Om jag skulle ge mig på en gissning till varför så beror det dels på att jag har släppt allt vad hästrädsla heter :) Jag har ju varit lite nervig och osäker de senaste åren men känner mig nu verkligen genomtrygg på hästryggen, kan verkligen fokusera på arbetet istället för på om hästen tänker skena iväg eller inte. Sedan får jag ge Ari beröm också! Så genomtrygg och snäll, det gör också att jag faktiskt kan fokusera på vad jag gör istället för att "hålla efter" honom. En riktig läromästare :)

 

Aris enda spunk är att han dansar runt när man ska sitta upp. I vanliga fall hade det inte gjort mig så mycket men i takt med att magen väger så blir jag allt mer klumpig vid på- och avsittning. Så mål nummer ett var att få en häst som faktiskt står stilla. Det tog sin lilla tid, många små steg och mycket beröm, men till slut så lyckades vi!

 

Ute på slingan red vi serpentiner, galoppfattning från skritt, backade, gjorde halvhalter och typ där tog min fantasi slut. Red lite tölt och trav utan stigbyglar också, kände mig sådär modig ;) Hade ju lovat mig själv att rida väldigt lugnt under graviditeten, men det är fruktansvärt svårt när man känner att det går så bra och är så roligt! Bebis i magen verkar i alla fall sova gott under våra ridturen, protesterar inte alls. Mina benmuskler protesterar desto mer men det är bara positivt.