Greta 3 månader
Nu har Greta hunnit bli 3 månader! Det har gått snabbt men samtidigt känns det som att vi haft henne i familjen så länge att det är det mest självklara i världen.'
Förra veckan var vi på BVC för vaccin, vägning och mätning. Många i min närhet har avstått samtliga/vissa vaccinationer alternativt skjutit på de tills barnen är äldre men jag känner mig för dåligt påläst. Eller påläst är jag nog vid det här laget men jag kommer inte fram till något vettigt beslut och eftersom Karl är positiv till vaccinet så kör vi på det. Lite kul var det att se hur hon har växt också. Vi har avstått från ”standardkontrollerna” på BVC eftersom vi kände att vi själva kunde bedöma om hon växer och mår bra. Men när man ändå så är där är det ju lite kul att se resultaten! Hon var 62 cm lång och vägde 6,7 kg, lite större än genomsnittet men följer den kurvan hon hoppade upp på strax efter födseln. Tyvärr blir hon inte av med sitt kladd i ögonen å vi övervägde att ge ögondroppen en period i hopp om att bli av med det för gott, vore skönt för henne att slippa. Men vi testar att tvätta noga ett par dagar till, är alltid skönt att slippa joxa mer än nödvändigt.
I övrigt är det en stark tjej som helst vill stå upp och vara med. Hon var varit glad stående ända sen hon var väldigt liten och nu orkar hon stå och umgås lite samtidigt ;) När hon vill pausa är sjalen oslagbar, där somnar hon nästan alltid. Jag upplever att Greta har sjalen som ”sin grej”, medan det för Lovisa var amningen som gällde och var vårt hemliga vapen vid allt och inget. Greta blir riktigt irriterad om man erbjuder amning/flaska när hon inte är hungrig :p Men att stänga in henne i sjalen, lägga hennes huvud under min haka, låta henne sutta på ett finger och hålla sig i rörelse är mirakelkuren! Överlag verkar Greta mer mån om att ha lugn och ro jämfört med Lovisa. På kvällarna sover hon hellre nerbäddad inne i vårt sovrum än att ligga i soffan med oss och om hon blir övertrött brukar man också få stänga av och släcka ner en stund för att hon ska komma till ro. Intressant hur så små barn har så mycket egen personlighet.
Överlag känns hon mer och mer som en individ och inte som ”en bebis”, det är jättemysigt! Ju mer stabil och medveten hon blir desto lättare är det också för Lovisa att umgås med henne och det är också hur mysigt som helst att se. Lovisa har fortfarande inte riktigt koll på vad som är ett skönt sätt att klappa på men hon vill väl och är inte hårdhänt så att det gör ont. Hon bara kramas lite för hårt ibland :p Men Greta verkar trots den lite burdusa framtoningen gilla att hänga med storasyster, hon ser i alla fall väldigt nöjd ut när Lovisa pratar och ”gullar” med henne.
