Barnvakt

På sistone har vi haft det riktigt lyxigt på barnvaktsfronten, det tycker nog både jag, Karl och Lovisa. Vi har ju varit väldigt restriktiva med barnvakt, ville inte lämna ifrån oss Lovisa när hon var liten. Sedan har vi inte ett överflöd av barnvakter heller, i alla fall inte nu när vi endast lämnar till de vi vet att Lovisa känner sig till hundra procent trygg med.
 
Men nu på sistone har Lovisa pratat väldigt mycket om att hon vill vara hos momor Margita och mormor Ewa. "Lovisa vara själv mormor Gita, mamma inte följa med" ;) Hos just mormor Margita har det också blivit mycket lättare att lämna nu när Lovisa är mer självgående. Min mamma har ju alltid kunnat bära, mata, följa efter osv. men mormors muskelsjukdom gjorde det svårt för henne att ha Lovisa längre stunder själv om något skulle hända. Nu däremot är Lovisa en riktig liten hjälpreda och väldigt snäll mot mormor som inte kan själv. De läser böcker, lägger pussel, lagar mat och äter jordgubbar på altanen. Kort sagt tycker nog samtliga inblandade att de har det jättemysigt :)
 
Det faktum att Lovisa så gärna vill vara hos sina barnvakter smickrar dem nog lite för nu är det inte bara Lovisa som ber om att få gå till mormor själv. Mormödrarna ringer också upp och frågar om de inte kan få låna barnet en timme eller två. Så nu var Lovisa hos mormor en timme igår så att jag kunde åka tidigare till stallet, ikväll ska de äta finmiddag tillsammans under tiden som jag och Karl går på restaurang och imorgon skjutsar vi ut mormor och Lovisa till Revsudden för några timmars kusinbus. Så mycket tid själva har vi nog inte haft någon gång på samma helg de senaste två åren. Vad gör man utan barn?! Det känns väldigt konstigt, men samtidigt roligt att det går så bra. Jag är väldigt glad att vi kunnat vänta ut Lovisa och låta henne längta till att få hitta på saker med andra människor istället för att tvinga fram seperationer. Nu känns barnvakt urmysigt!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0