lillalois

Nu är första dygnet som ensam förälder avklarat och Karl kommer snart hem från jobbet. Jag måste säga att jag är smått chockad, inte på ett negativt sätt utan på ett väldigt positivt. Jag tänkte ändå att det skulle bli lite jobbigt, lite inkörningsperiod innan man vänjer sig. Men vi åt en rejäl frukost, packade iväg oss till Knopparna på Värsnäs, åt lunch hemma hos mormor, hjälpte henne med lite hushållssysslor och hade sagostund, handlade på Maxi, städade hemma, körde två maskiner tvätt, fixade kvällsmat, tog en långpromenad på Stensö och till slut hade jag två sovande barn i knät framför Wallander. Om man bortser från en larv på Värsnäs som brände Lovisa på tummen så har vi inte haft några ledsna miner på hela dagen, allt har bara varit sådär mysigt och harmoniskt som man önskade sig :)

 

Jag känner också att jag fått bekräftat att vi använder bilen alldeles för mycket... Storhandling på Maxi är faktiskt inte ett dugg svårt utan bil. Självklart lite mer tidskrävande men motion är nyttigt ;) Kan jag rodda Greta i sjal, Lovisa i vagnen, inhandling och hemforslande av både blöjor, förvaringslådor från Jula och hundarna så måste det ju vara busenkelt på två vuxna. Men när man låter en liten bebis sutta på ett finger med ena handen och med den andra kör barnvagn, bär en trälåda som inte fick plats under vagnen och håller hundarna och sedan får ett hundmöte så upptäcker man oanade pedagogiska talanger ;) Det är lite som när jag gick supergravid på blankisen i norra Norge, men blev vääääldigt len på rösten för att få hundarna dit man ville. Hundarna var nöjda med uppmärksamheten i alla fall och jag var nöjd med hur bra det gick!