lillalois

När jag tänker på vad man kanske missar av att inte gå i förskolan/skolan så tänker inte jag så mycket på kunskapsbrister eller avsaknaden av social träning, där känner jag mig övertygad om att hemmabarn har det minst lika bra (troligen bättre). Men något som känns lite sorligt om Lovisa inte får uppleva är den där pirriga känslan inför första skoldagen på en ny termin som jag själv tyckte var så urmysig! Jag var en riktig organisationsnörd som kunde spendera timmar i bokhandeln för att hitta fina block, matchade mappar och olika pennor. Jag tyckte det var jättekul att packa skolväskan och lägga fram kläderna kvällen före, sedan vaknade jag förväntansfull långt innan väckarklockan ringde (detta morgonpigga beteende brukade i och för sig gå över ganska fort...). Det kändes så speciellt att få påbörja en ny fas i livet, bli lite större och känna sig lite mognare.

 

Men ikväll packar jag Lovisas ryggsäck inför Knopparna imorgon, lägger fram underställ och överdragskläder, planerar matsäck och ställer klockan. Inser att man inte behöver just förskola/skola för att känna att man når nya faser i livet :)