På väg igen
Nu sitter vi på tåget ner till Lund igen, Greta och jag. Idag kör vi på en mer minimalistisk stil, skippade vagnen och de tyngsta skolböckerna för att se om vi klarar oss med sjal och det absolut nödvändigaste. So far so good även om det var liiite tungt att bära väskan till stationen.
På plats i Lund sen är det inga långa sträckor att gå och matlådor/vattenflaska väger ju inget på hemvägen. Men kanske ska jag önska mig en sån där handbagageväska på hjul i julklapp om jag ska fortsätta med lagbokssläpandet utan vagn. Hursom tänker jag att ur närhetssynpunkt är det ganska bra om vagnen inte ens är med, det är så lätt att bli bekväm med avlastningsmöjligheten och egentligen tycker jag ju att hon hör hemma på mig, alltid.
Förhoppningsvis flyter amningen på utan krångel nere i Lund också, vi har haft lite uppförsbacke ett tag nu och det har känts lite krångligt. Jag tycker att jag försöker sitta rätt och se till att hon tar ett bra tag men nu blöder det på båda sidorna, igen.... Tyvärr är det svårt att inte spänna sig när det gör sådär svinont och det blir inte ett dugg mysigt. Jag har pumpat ut och vi har gett henne på flaska ibland för att få vila lite och det går väldigt bra. Vi använder Medelas dinapp som inte ska störa amningen mer än nödvändigt och so far verkar det fungera, hon är fortfarande väldigt nöjd med att amma även om jag tycker att det är en pina. Men helst vill jag ju att amningen ska vara så där mysig som jag vet att den kan vara (även om det nog tog 4-5 månader innan det slutade krångla när Lovisa var nyfödd) och att vi kan ge flaska i undantagsfall. Nu har jag i alla fall rotat fram amningsnappen nere i källaren och det kändes skönt! Med Lovisa fick jag använda amningsnapp uteslutande under lång tid, hon vägrade annars, men nu verkar det räcka att använda den precis i början av amningen. När sedan Greta stillat den värsta hungern och brösten härdats lite så kan jag ta bort amningsnappen och det gör inte så ont.
