lillalois

Vi har länge kämpat med sömnen nu… Inte när hon väl har somnat för natten, då är hon hur snäll som helst och nu tar hon till och med sovmorgon till 09 vilket hennes mamma älskar. Men vägen till nattsömn är lååång, och skrikig… Eller den tar kanske en halvtimme upp till två timmar men när hon är så ledsen tycker man att tiden går grymt långsamt!

 

Skriker? Nejdå, inte jag...

 

Vi har funderat på om hon är övertrött, eller understimulerad, eller hungrig, eller har ont någonstans. Svaret är ”vi har ingen aning om varför men skriker gör hon…”. Dagarna fungerar bra, kan vara någon gång som hon skriker men det brukar vara snabbt åtgärdat. Men kvällarna… Hon är vansinnig! Det enda som fungerar är att gå ut med henne i duntäcket och vagga henne till söms. Tack och lov fungerar detta bra, oftast somnar hon så fort man öppnar ytterdörren. Men sedan ska man ju in också :p Första utmaningen är ytterdörren men det har vi löst nu genom att låta den stå öppen och sedan får den andra springa ner och stänga när Lovisa är utom hörhåll. Sedan ska hon läggas i sängen… Detta fungerar nästan aldrig :( Vi ligger ändå bredvid henne, vaggar henne osv. men hon vaknar varje gång och börjar tokskrika igen…

 

Ikväll föreslog Älskling efter ett tag att ta med vagnen ut, lägga henne i den utomhus och sedan rulla in henne sovandes för att slippa göra flyttmomenten inomhus. Och det funkade!! Wii!! Låter kanske ganska logiskt men när lillan skriker från tårna är det svårt att vara logisk… Det känns också som att varje gång något funkar så tänker vi ”Yes! Nu har vi knäckt koden!” men dagen därpå funkar det inte alls :p Men vi fortsätter att kämpa med vår lilla kvällshatare :)

Hur mycket föräldraledighet man tar ut, när och vem som gör det verkar vara ett känsligt ämne, i alla fall på Familjeliv :p.

 

Jag tror ändå (kanske hoppas) att det är något som många tänker igenom väldigt noga och brottas med. Hur länge har man råd att vara hemma? Hur länge ska barnen gå på förskola? Hur får man ihop vardagen? Så jag tänker ändå beskriva hur vi har tänkt angående detta.

 

Jag tror att förskolan fyller en utmärkt funktion för barn när det kommer till samspel i grupp, pedagogiska aktiviteter, självständighet och mycket mer. Självklart är valet av förskola/dagmamma viktigt och därför hoppas jag att Uppsala erbjuder det som känns rätt för oss när den dagen kommer. För mig är förtroendet för pedagogerna mycket viktigare än om förskolan ligger i vårt närområde. Jag gick på lite olika förskolor som barn men minns särskilt en fröken, Ulla, som jag hängde i hasorna på. Hon hade alltid så mysiga kläder som man kunde ”snuffsa” med, hon var oerhört snäll och jag som många gånger föredrog vuxenkontakt fick sitta i hennes knä på personalmötena. En pedagog som kan ge en sådan känsla av trygghet och flexibilitet hoppas jag kunna ge Lovisa! Andra förhoppningar jag har på en framtida förskola är små barngrupper, vettiga aktiviteter där varje barn får utvecklas, utevistelse och bra mat. Gärna lite schyssta lekkompisar också :)

 

Men även om vi hittar den här drömförskolan så känns en heltidsplats inte barnvänligt. Jag vet att det är så verkligheten ser ut för många men det känns inte rätt för mig. Lovisa är vårt barn och jag vill kunna ge henne mer kvalitetstid med oss än några få vakna timmar på kvällen. För dens skull vill jag inte ta ifrån henne det en förskola kan ge, men det ska vara roligt och givande att gå dit! Just nu känns 15h/vecka vettigt men det visar sig väl längre fram vad som passar just henne.

 

Att vara hemma med barn är absolut inte billigt, även om Sverige har en väldigt generös föräldrapenning! Jag kan också erkänna att om jag ”bara” skulle vara hemmaförälder i flera år så skulle jag gå under… Jag skulle bli fruktansvärt frustrerad, uttråkad och fantasilös. Precis som att förskolan ska vara givande så ska ju tiden med föräldrarna inte gå ut på måsten och irritation över att man går miste om ”vuxenstimulans”.

 

Vi har nu valt att inte ta ut någon föräldrapenning under Lovisas första år, då vår SGI ändå är skyddad och man har rätt att vara hemma hur mycket man vill. Under den här tiden lever vi på sparpengar samt att Älskling arbetar vissa perioder. Vi bor också väldigt billigt i och med att ettan fortfarande känns funktionell nu när lillan inte har krav på eget rum och en massa leksaker. På det här sättet kan vi skjuta på förskolestarten och även ge henne kortare dagar. Jag som säkert kommer fortsätta vara egen företagare/student är ju inte beroende av en arbetsgivare men Älskling kommer snart påbörja sin ST och då gäller det att man har ersättningsdagar kvar för att kunna ”kräva” föräldraledigt. Om jag kommer in på veterinärutbildningen så kommer de korta dagarna förhoppningsvis vara självreglerande, schemat ger stort utrymme för självstudier hemma som kan göras kvällstid då Älskling ändå är hemma. Då kan ersättningsdagarna ge Lovisa en extra pappadag i veckan och långa sommarlov med båda sina föräldrar hemma.

 

För att jag ska få lite ”vuxenstimulans” det här första året har även mamma och mormor erbjudit sig att passa Lovisa och hundarna några timmar varje vecka vilket verkligen uppskattas. Jag tror att umgänge över generationerna är väldigt nyttigt för barn och detta är också människor som hon redan nu träffar dagligen och känner sig trygg med. Mammas flexibla schema kommer säkert även i framtida erbjuda Lovisa mycket kvalitetstid med sin mormor istället för långa dagar på förskolan.

 

När det kommer till jämställdhetsdelen i föräldraledighet så tror jag att vi lyckas jämna ut det med tiden. Vår ursprungsplan var att Älskling skulle vara föräldraledig första året då jag skulle plugga, på så sätt skulle vi båda få mycket tid hemma. Men nu när jag endast fick en reservplats valde vi att jag stannar hemma mest det här året och Älskling arbetar så många veckor som behövs för att vi ska känna att ekonomin är tillfredställande. Sedan när han börjar en vanlig tjänst kan han arbeta 3-4 dagar/vecka istället för heltid och jag som pluggar får redan mycket tid hemma. Vi kan också spendera sommarloven tillsammans vilket känns väldigt värdefullt, både för oss och för Lovisa.

 

Några läsare har kanske tips på hur man får ihop bra vanor och tider med sina små?

Lånad bild från Upplands-Bros kommun

Jag funderar på om man skulle gå på Babysim nu när Lovisa uppnått åldern för detta? Jag antar att detta är främst för föräldrarna och Lovisa kanske inte utvecklas/njuter så mycket av aktiviteten. Men som med mycket annat kan det ju vara kul att testa.

 

Enligt Äventyrsbadets hemsida så innebär Babysim 1 (2-8 månader) att man ska bli trygg i vattnet med sitt barn, att de får öva på att hålla andan vid dyk samt förflytta sig under vatten. Lektionstiden är 30minx10ggr och kostar 780:-. ”Blöjbadbyxor” måste också inhandlas.

 

Ganska dyrt tycker jag… Fast det blir coola undervattensbilder! Ytligt, jag vet… Men det är kul med bilder! Får ringa till Äventyrsbadet och höra vilka tider babysim ges :)

Vår lilla dotter har bestämt sig för att endast somna utomhus, en regel med ytterst få undantag.

 

Det är lite jobbigt när hon tokskriker inomhus men å andra sidan skönt med ett knep som alltid fungerar. Kan inte låta bli att le åt henne när man går där, ibland flera varv runt kvarteret för att få till en lite djupare sömn. Hon kan vara vansinnig inomhus, skrika ändå från tårna och verka otröstlig. Men så fort hon känner den friska luften blir hon tyst… Sen tar det några sekunder innan hon ler och somnar… So predictable! Och underbar såklart!

 

Jag undrar vem som är mest grundlurad i den här situationen? Hon som somnar på tre sekunder så fort man tar ut henne eller vi som vandrar varv efter varv med en bebis inlindad i duntäcke varje dag. Alla är ju i alla fall nöjda, det kanske är huvudsaken :p

För några dagar sedan, lite innan 2-månadersdagen, kändes det som att Lovisa växte flera veckor på bara en dag. Man kunde börja kommunicera med henne på ett helt nytt sätt och det är superkul!

När Älskling går några varv runt kvarterat för att söva lillan och man tänker "Yes! Då kan jag äntligen sätta på diskmaskinen :)" då har man blivit vuxen...

Idag har vi pysselstund här hemma :)

I takt med att lilltjejen växen så får hon allt fler veck att samla jox på... Det räcker med nån natt som bröstmjölken letat sig in och gjort det fuktigt så ser det riktigt irriterat ut på morgonen, stackarn :( När hon sedan blir klibbig så fastnar päls, damm och andra småsaker för att göra det hela ännu värre... Nu ser det inte sååå farligt ut men man vill ju inte att hon ska ha ont i onödan så idag badade vi först bort all eventuell smuts, nudie rudade nån timme och sen zinksalva på det som var rött. Till sist luftig och heltäckande body! Borde vara skönt :)

Åh, vilken underbar dag! De senaste dagarna har kännts lite off... Vet inte om det beror på att vi skulle vänja oss vid att Älskling jobbar, om Lovisa haft magont, om maten sinat eller vad det kan ha varit men idag är det som bortblåst. Är själv pigg och glad efter en "lång" natt med 6 timmars sömn och Lovisa är en mycket harmonisk bebis :)

Efter en kinkig kväll så somnade vi vid 23.30 inatt men sedan blev det lugnt och skönt! Jag och Lovisa har flyttat ut till kökssoffan så att Älskling ska få lite mer sömn inför jobbet och inatt hade vi det riktigt mysigt. Lovisa vaknade vid 04 och fick nappflaska och sedan snoozade vi till 07 när Älskling gick upp, hur skönt som helst! Sedan dess har hon varit ett riktigt litet charmtroll och vi låg kvar i soffan för att titta på Nyhetskanalen och sändningarna kring Oslo. Clara och Eros bäddade också ner sig i soffan, trångt och mysigt :) Nu är det nog dags för tvättid och frukost hos mormor. Pigg och glad idag!

Första veckan som ensam föräldraledig snart avklarad. Att gå hemma och mysa med Älskling var helt okej men "hemmafru" är inte alls lika okej... Lovisa är hur söt som helst och jag skulle inte vilja missa att spendera tid med henne men några timmar per dag vore det väldigt skönt att få vara själv eller bland vuxna också. Jag blir så grymt frustrerad när jag inte får något gjort...Självklart kan man göra en hel del med en hand och Lovisa i knät men det inte samma sak, även om det har sin charm. Det tråkiga med om jag kunde gå iväg och jobba på kvällarna när Älskling kan passa Lovisa är ju att vi inte får någon tid tillsammans. Men det lockar ändå... I framtiden kan Lovisa säkert vara hos sin mormor några timmar då och då om jag vill jobba/plugga men just nu har hon varit så gnällig att det känns oschysst mot både henne och mamma att rodda med det. Jaja, har ju bara gått en vecka, vi kanske vänjer oss :)

Wii, I can do it! Amma, pumpa och blogga samtidigt!

Börjar fundera på om Lovisa tycker att bröstmjölken tar slut för snabbt. Inatt blev nämligen en lång natt... Hon gnällde och sov bara några minuter i sträck. Amning brukar alltid fungera för att söva henne men på sistonde har hon även då blivit frustrerad, sparkat hej vilt och till slut börjat skrika för full hals. Inatt testade jag att pumpa ut och då kom nästan inget så om hon är hungrig kan jag förstå det. Nu kunde vi gå upp och värma på lite fryst bröstmjölk och vid 02-tiden sov hon äntligen som vanligt igen. Men helst vill jag ju att amningen ska ge henne tillräckligt, det är en så effektiv sömnmetotod om inte annat.

Inte Lovisas dag idag... Täppt i näsan och kinkig. Men nu ligger hon nerbäddad i duntäcket med amningskudden runt sig och nappen på plats. Hur söt som helst! Och jag fick händerna lediga till annat :)

Nej, vädret blev inte bättre... Prognosen var i alla fall för osäker för att åka till Oknö idag så vi fegade lite och åkte till Värsnäs och plockade bär istället. Fick ganska mycket både blåbär och hallon tycker jag, jag som har en treårings tålamod vad det gäller t.ex. bärplockning är nöjd om jag får en portion. Och vi fick mer än så :) Sällskap av mamma fick vi också vilket var trevligt även om bärplockning inte är en så social aktivitet. Mamma hade spetsat in sig på kantareller vilket tyvärr inte hittades... Får bli fler turer i skogen framöver!

Efter gårdagens fikapaus så tänkte jag idag vara duktig och ta tag i min to do-list men tji fick jag. Det stod t.ex. "boka bilprovning" men deras sida fungerade inte nu på morgonen. Eller jo, man fick ta sig igenom alla steg och så

Idag har jag varit föräldraledig på "det riktiga" sättet, dvs. fikat mig igenom dagen... Började med frukost hos mormor 9-11, sedan gjorde jag stan med mamma 11-14, lunch hos mormor 14-15 och slutligen kaffe med en kompis fram tills strax efter 16 då Älskling kom hem. Jag har verkligen inte gjort något vettigt idag! Inte ens funderat över vettiga saker. Eller jo, fem minuter på banken var lite vettiga men inte i övrigt. Så nu har vi provat på det också, behöver inte upprepas allt för ofta.

Imorgon har Älskling halv dag på jobbet så då åker vi till Oknö i hopp om lite vacker natur och solsken :)

NU sover hon minsann... När jag fått i mig ett stort glas O'boy för energin, klätt på mig och kommit igång så somnar hon så fint sittandes i mitt knä. Det tog nog ca 5 minuter uppe och var helt omöjligt i sängen? Tur att man älskar henne mest av allt i alla fall... Nu ska jag krypa ner bredvid Älskling i 15 min innan väckarklockan ringer!

Dagens joggingtur blir nog utbytt mot sovmorgon... Eller förmiddagslur kanske det heter om man redan varit uppe några timmar?

Älsklings första arbetsdag på 10 veckor idag, känns onekligen lite tomt hemma. Men mest synd om honom som missar en hel dag med Lois, jag tycker jag har det ganska bra hemma :) Måste erkännas att när jag är själv hemma så hinns det med ungefär lika mycket på en förmiddag som jag och Älskling åstakommer på hel en vecka... Det är sjukt hur sega vi blir när vi är lediga...

Nu luktar det hemmagjord Västerbottenpaj från ugnen, lillskrutt sover gott i sin babysitter och snart blir det lunch framför ett avsnitt CSI. Äkta Sandström/Nygren-mys!

 

Jag älskar dig världens bästa pajmakare!

Man kunde ju tro att ett varmt bad, massage, amning, ren blöja och myskläder skulle göra susen för sömnen men icke… Det såg så lovande ut först, Lovisa somnade på min mage och jag såg framför mig hur stykhögen nu skulle försvinna, jag och Älskling skulle kunna se en film och äta lite god mat samtidigt som Lovisa tog en sån där långsovarpaus. Men det tog ca 15 min och sedan var Lovisa vaken och gnällig. Vi försökte vagga, bära, sjunga, gå med vagnen osv. till 23-tiden då hon äntligen somnade för natten… Stykhögen finns fortfarande kvar, det blev en matlåda i farten som kvällsmat och vi var ganska trötta när hon somnade, ingen egentid där inte.

 

 

Hon har sina lugna stunder

 

Men nu har vi sovit till 09, Lovisa är pigg (och glad!) så det är väl bara att sätta igång med dagen. Vettigheter inför Älsklings första arbetsdag står på schemat idag. Let’s do it!

Nu när Älskling tittar på fotboll så passade vi tjejer på att ha lite myspys!

 

En äldre bild på Lovisas första bad, då var hon lite mindre :)

Vi började med ett varmt bad och babyolja, skönt för både bebis och mamma. Jag gick all in med hårinpackning och ansiktsmask, Lovisa får nog vänta några år med det. Sedan tog vi en amningspaus, en välbehövlig manikyr och avslutade med vår första babymassage! Massagen satte nog fart på systemet för Lovisa utnyttjade sig tid som nudie rudie med att bajsa på badlakanet… Så kan det gå! Men nu sover hon tungt på min mage, urmysigt, och jag ska nog fortsätta med lite manikyr och pedikyr även på Lovisas mamma :)

Två franskakurser är nu hemlånande från bibioteket :) Tänkte föra över dem till mobilen och färska upp kunskaperna lite på barnvagnspromenaderna. Även om jag inte börjat lyssna än så känner jag mig so far väldigt nöjd med ansträngningen! Parlez-vous francais? OUI, typ!

Och angående provsrumsutmaningarna kan jag meddela att även ett par jeans inhandlades idag, mycket nöjd! Sista paret på rean, sitter perfekt och blev en födelsedagspresent från mormor så för min del gratis. Kunde inte bli bättre :)

Lovisa och Älskling på stan idag. Nu har vi matchande jeans och tröja!

Dagen på stan avslutades med kinabuffé (nu är ju jeansen inhandlade så varför tänka på figuren?) och det var mumsmums! Det känns som att vi mer och mer kan börja "styra" Lovisas vanor, t.ex. vänta en halvtimme med mat utan att det blir katastrof. Hon är ju betydligt mer vaken nu så man kan leka med henne istället för att alltid erbjuda bröstet när humöret dalar. Detta underlättar när mamma ska prova kläder eller äta buffé :)

I onsdags åkte vi till Lovisas morfar för lunch och trevligheter. Pappa kom ju in till Kalmar två dagar i rad kring Lovisas födsel så nu var det absolut dags att hälsa på honom!

Gårdagen bjöd på endast regn och enligt mormor (vädergurun) ska det regna i eftermiddag också så vi passade på att ta en långpromenad vid lunch. Måste säga att Värsnäs är ett riktigt bra promenadställe! Man kan gå i flera timmar, det finns gott om stigar och knappt några människor där.

Det kanske låter som att man är en människohatare, vilket är delvis sant, men gud vad skönt det är att ha skogen för sig själv! Clara och Eros kan springa fritt utan att vi behöver tänka på varken joggare, cyklister eller andra hundar. Inte ens vilda djur har vi stött på (även om det ryktas om att det ska finnas många rådjur). Hur kan jag bott i Kalmar i drygt 20 år och missat Värsnäs?

 

 

Fick användning av mina finfina stövlar ändå :)

 

Bortsett från att Lovisa garanterat somnar och stortrivs i sjalen så är den också ovärderlig när man ska ut i lite svårare terräng. Ingen vagn i världen hade kunnat ta sig ut på de här snåriga stigarna och det känns bra att kunna ge hundarna lite livskvalité. För att inte tala om hur mycket man kommer uppskatta att ha två händer över till koppelhantering sedan när Älskling börjar jobba igen!

Idag fick vi sovmorgon till 08, hela familjen! Så skönt att vakna utvilad och kunna njuta av Lovisas morgonhumör, hon är verkligen i sitt esse på morgonen. Ler med hela ansiktet, "pratar" och gymnastiserar :) Urmysigt att vara förälder!

Inatt däremot hade hon en väldigt trött mamma. Lovisa somnade i vagnen och vi lät henne ligga kvar där när vi gick och la oss. Runt 00 vaknade hon och gnällde lite. Vanan trogen började jag vagga det som låg närmast och tänkte "jag försöker vagga henne lite så kanske hon somnar om". Efter ett tag frågar Älskling:

- Ligger Lovisa kvar i vagnen?
- Nej, jag ska snart ge henne mat, tänkte bara se om hon somnar om först. (funderar en stund...). Nej, visst sjutton, Lovisa ligger fortfarande i vagnen...!

Nu i efterhand kan man ju undra vad det var jag försökte vaggade till sömns, inte var det Lovisa i alla fall :p

Jag vet inte om man kan kalla det för rutiner ännu, Lovisa är ju bara 6 veckor. Men det känns ändå som att vi börjar få hyfsad koll på hur hon vill ha det.

Happy baby

Lovisa sover i vår säng och det känns bäst för oss. Egentligen sover hon precis lika bra i egen säng men när vi insåg det blev vi nästan lite besvikna, vi tycker ju att det är så mysigt med henne i sängen! Eftersom Lovisa ofta äter innan hon somnar så ligger vi nära, nära hela natten. Urmysigt! Och lite varmt vissa nätter... Nu har vi börjat lägga henne i sin säng första sovperioden i alla fall, när vi ändå är vakna och kan få lite egentid innan hela familjen kryper till kojs.

En liten Lovisa i sin babykorg

Oftast somnar hon runt 19.00 och om hon gör det så sover hon som en sten! Ingenting kan väcka henne... Vissa dagar vill hon absolut inte sova och då somnar hon först 21/22. Egentligen så vet vi att hon garanterat somnar om vi tar en promenad med henne i sjalen. Men det är inte alltid det passar och så länge hon är på gott humör får hon gärna stanna uppe med oss med lite längre.

Hon vaknar fortfarande på natten för att äta, oftast vid 00.00 samt 03/04. I början hoppades jag innerligt att nattätandet skulle ta slut snabbt men då var jag fortfarande tvungen att gå upp och sätta mig korrekt för att kunna amma. Nu kan jag liggamma och halvsover mig igenom hennes ätandet, det gör att nätterna numera känns helt okej. Nattamningarna är nog nästan de mysigaste nu för tiden!

Vid 06.00 vaknar Lovisa, är på strålande humör och vill hemskt gärna prata med någon. Då har jag en fantastisk Älskling som går upp och aktiverar henne så att jag får sträcka ut mig i sängen och sova några timmar till. Ovärderligt!

Jag smyger in ett litet inlägg från nutid, kunde inte låta bli.

Efter att mina mysiga gamla jeans fått ett hål på sig så bestämde jag mig för att ge mig ut i provhytternas värld igen. Tänkte att jag kan ju få på mig kläderna sedan innan graviditeten så det måste ju vara som förut att prova kläder? Men nej, det är det inte!

Bara för att knapparna går att knäppa och blixtlåsen går upp så betyder det inte att kroppen ser lika dan ut... Jag tycker inte att jag är tjock men allt är liksom... pluffsigt... Att bara klä av sig alla kläder för att kunna prova fler kläder känns ju också fruktansvärt irriterande. Och absolut inte värt besväret när ingenting passar...

Så min slutgiltiga åsikt om klädshopping är för tillfället: "Nej, men SKIT I DET DÅRÅ!"

Tänk att man kan vara så liten...

Första tiden på BB så åt Lovisa utmärkt, trots lite för platta bröstvårtor. Självklart gjorde det lite ont men det hör ju till innan de har vant sig.

Väl hemma så ökade Lovisas aptit innan mjölken runnit till ordentligt och hennes frustration var stor! Vi fick en väldigt ledsen bebis den natten och så här i efterhand så lider jag verkligen med de som har t.ex. kolikbarn. Det måste vara fruktansvärt...

När det är första natten hemma och den lilla bara skriker så känns sekunder som timmar. Vi ringde till BB vid 05.00 och de svarade bara amma, amma, amma... Vi skulle inte ge ersättning, inte ge utpumpad mjölk i flaska, inte använda amningsnapp osv. Men vi hade redan en bröstpump hemma och lilltjejen var ju till slut så trött att även om det fanns mjölk i brösten så orkade hon inte suga längre. Vi pumpade, gav i nappflaska och sedan blev det mycket bättre.

När förmiddagen äntligen kom och Babyproffsen öppnade så var vi där och shoppade loss. Vi bestämde oss för att följa magkänslan istället för BB och köpte amningsnapp, en nappflaska vars napp kräver samma sugteknik som bröstet och även en amningskudde. I butiken kändes det lite dyrt men när vi kom hem konstaterade vi snabbt att det var värt varenda krona!!

Lovisa har somnat i amningskudden :)

Idag använder vi fortfarande amningsnappen och Lovisa äter med god aptit. Att sedan kunna pumpa ut bröstmjölk och ge i flaska tycker jag är väldigt skönt. Det gör att Älskling också kan mata henne och "bonda", samt att jag kan ta en paus, åka iväg och jobba några timmar, inte behöver amma utomhus och få mjölkstockning osv. Vi är helnöjda!

Riskerna med amningsnapp ska vara dålig viktuppgång hos bebisen samt ökad risk för mjölkstockning hos mamman. Tack och lov har vi sluppit båda dessa. Lovisa ökade grymt mycket i vikt och brösten känns bra. Jag har i och för sig matat henne vid minsta tecken på hunger, ökat på produktionen genom att pumpa lite extra och även varit förebyggande mot mjölkstockning. Pumpa vid spänning, massage, varma duschar och tröjor har funkat hittills :)

Prio ett när vi kom hem var såklart Lovisas "syskon", Clara och Eros. De hade bott hos mormor under tiden vi var på BB och det var underbart att se deras reaktion på familjens minsting.

Jag trodde aldrig att det skulle bli några problem med hundarna, men jag trodde fakitskt inte att det skulle gå fullt så lätt heller. Det verkade som att både Clara och Eros var förberedda och nyfikna på den lilla bebisen. De var väldigt måna om att få hälsa, lukta och slicka på henne. Nu har det gått 6 veckor och hundarna har inte visat några som helst tecken på svartsjuka. De behandlar henne mjukt, vaktar henne vid besök och beter sig överlag som fantastiska syskon :)

I övrigt ägnade vi de första dagarna åt att amma, pussas och kramas! Det kändes direkt väldigt naturligt att vara fem i familjen så vi återgick snabbt till vår vardag.

Lite lätt frustrerade över att vi inte fick åka hem så landade vi på ett rum på BB, nr 7.

Här bodde vi

Lovisa sov gott vad vi än gjorde så jag passade på att äta lite smörgåstårta. Hjälp vad hungrig man blir av att föda barn! Jag är i och för sig alltid hungrig... Men både sjukhusets grattis-smörgåsar, vår smörgåstårta och lunchen bestående av lax och potatis gick ner utan problem. Smarrigt värre :)

Vi fick förklarat för oss att anledningen till att vi skulle stanna på BB var för att de skulle kunna hålla extra koll på Lovisa nu när hon hade haft en jobbig förlossning. Jag måste säga att deras definition av "hålla koll på" inte riktigt överensstämmer med min för det dröjde väldigt länge mellan personalbesöken på BB. Vi hade nog hellre legat hemma i lägenheten som bara ligger 10 min bort. Hur som kom i alla fall familjen förbi vid 15.00 för att hälsa på, det var ett trevligt avbrott.

Mormor

Morfar

Personalen under förlossningen var helt okej, jag gillade i alla fall min barnmorska. Även på BB får de sammantaget betyget "helt okej". Men sjuksköterskan som gick ronden från neo och skulle kolla till oss strax efter 15.00 var verkligen inte trevlig... Hon lyckades på sitt korta besök kritisera oss för det mesta och jag kände mig bara illa till mods, inte ett dugg kul :( Men hon var tack och lov bara med vid det besöket och sedan blev det bättre. Alla prover på Lovisa var bra, hon åt och sov och alla var nöjda!

Tiden på BB flöt på bra, jag sov gott hela natten och även Lovisa verkade trött av att kommit till världen. Hon sov bredvid mig i sängen och allt kändes hur bra som helst.

När värsta adrenalinkicken efter förlossningen hade lagt sig så kände man sig lite mörbultad och öm. Men barnmorskorna tyckte att en som satt skräddare i sängen och hoppade runt hade nog inte sååå ont vilket var helt korrekt. Jag längtade efter långpromenader med hundarna redan på BB! Att kissa däremot sved som f*n och det var väl den enda "förlossningskomplikationen" jag led av...

Lugna av tanken "förstagångsföderskor går alltid över tiden" så bokade vi in stora festligheter på BF den 27 maj. Exakt vad vi firade förblir en familjehemlighet ett tag till men på torsdagskvällen (26 maj) kom Älsklings pappa hit för att kunna närvara dagen därpå. Han och hans boxer Freja fick husera på kökssoffan i vår lilla etta så vi hade det trångt och mysigt.

Klockan 04 på natten vaknade jag av värkar. De var oregelbundna och gjorde inte så fruktansvärt ont. Jag kände mig mer pirrig av att det kanske, kanske var på gång och det gjorde det svårt att somna om. Hemlisarna som skulle äga rum den 27e gjorde det också lite svårt att sova så man kan säga att jag var hyfsat klarvaken från 04 och framåt. Värkarna fortsatte under dagen men vi genomförde vår hemlis och efter det var det smörgåstårta hos mormor med familjen. För första gången under graviditeten så satte jag en stol framför diskbänken för att kunna hjälpa till med maten!

Jag tänkte hela tiden att "det måste göra ondare än så här, detta kan inte vara the real deal" så vi var ganska lugna. På kvällen gick vi till Stekhuset för att fira ytterligare och jag njöt av Husets oxfilé och sedan glass med mycket chokladsås, mums! Ganska trött och lycklig efter en stor dag, värkar och mycket mat så somnade jag gott vid 00-tiden.

03.00 var värkarna igång igen, kroppen tyckte väl att 3 timmar var tillräckligt med sömn. Ville inte väcka Älskling i onödan men klockade i alla fall värkarna. 30-120 sek långa med ca 3 minuters mellanrum. Efter någon timme väckte jag honom ändå med frågan "Tror du man ska ringa och rådfråga förlossningen i alla fall?". Det gjorde vi och fick svaret att om jag ändå inte ville ha någon smärtlindring från sjukhuset kunde vi ta det lugnt och komma in när vi kände för det. "Förstföderskor tar ju alltid lång tid på sig". Sagt och gjort så tog jag ett bad, Älskling gick bort med hundarna till mormor och vi packade in BB-väska, kamera och smörgåstårta i bilen.

Samtidigt som vi ringde på dörren till förlossningen började det göra så där riktigt ont. Då kände jag att det var i lagom tid vi hade kommit till sjukhuset. Klockan var 06.00. Jag försökte förklara att det gjorde mer ont nu, på ett annorlunda sätt, och Älskling försökte förklara att CTG-kurvan inte såg så bra ut men personalen tog det lugnt. 06.10 emlade jag handen (stickrädd...) och fick lustgas. Hade testat lustgas tidigare och älskat det men nu kändes det inte som att det gjorde så stor skillnad. Allt kändes ändå helt okej, visst gjorde det ont men det hade jag ju förväntat mig.

 

Jag hann inte ta så många andetag i lustgasen förens även barnmorskan tyckte att Lois verkade påverkad därinne i magen. Vid den första kontrollen visade det sig att jag redan var öppen 9 cm och helt plötsligt var hela rummet fullt av personal. Jag kan villigt erkänna att jag inte var så medveten om vad som hände runt omkring mig, jag var fullt fokuserad på att andas och följa personalens instruktioner så gott jag kunde. De satte sugklocka på Lois och gav mig värkstimulerande i alla fall, det minns jag. Stickrädslan ägnade jag inte en tanke… På tre krystvärkar och 8 minuter så var vår lilla Lois ute! 06.41 den 28 maj 2011.

 

Eftersom Lois fortfarande var påverkad när hon kom ut så sprang de iväg med henne direkt. När jag har sett på ”En unge i minuten” och liknande program har jag alltid tyckt att det ser så obehagligt ut, men när det hände på riktigt så kände jag mig förvånansvärt lugn med att Älskling följde med henne och allt gick säkert bra.

 

Allt gick ju väldigt bra och efter några minuter kom en tårögd Älskling och lilla Lois tillbaka. Tankarna just då var ungefär ”Shit en BEBIS!” ”Vad mycket hår hon har!” och ”Hjälp vad jag är trött…”. Man kunde ju tro att all moderskärlek skulle komma farandes direkt men just då kändes det faktiskt mest suddigt och overkligt.

Lycklig!

Två stygn skulle de sy och plötsligt var stickrädslan väldigt närvarande igen! Jag var inte ett dugg sugen på varken bedövningsspruta eller stygn… Då fick jag för första gången nytta av lustgasen och efter några andetag var jag mer medgörlig. Lustgas ger mig en känsla av ”Usch vad obehagligt detta är, men jag bryyyyr mig inte…”. Mycket bra!

 

Stolt pappa :)

Vi fick vara ca en timme på neo-avdelningen för att dubbelkolla att hon återhämtade sig bra. Alla prover tydde på en frisk och pigg flicka så vi var lugna. Vid 09-tiden hade Lois bevisat att hon kunde äta bra, jag hade duschat och vi kände oss redo att åka hem. Jag frågade lite fint om tidig hemgång men fick till svars att minst ett dygn skulle stanna på BB innan de kunde utvärdera när vi skulle få gå hem. Detta på grund av att Lois hade det lite jobbigt under förlossningen. Så vi fick stanna kvar ett tag till.

Lilla Lois, nu också kallad Lovisa, kom egentligen för drygt 6 veckor sedan men bloggandet har legat lite nere. Jag tänkte ändå börja bloggandet från början med förlossningsberättelse och allt det där så att ni blir uppdaterade i rätt ordning :)